Jag kan minnas när jag var liten och skulle följa med till Finland. Det kunde ske antingen med bil eller till fots. Jag var så liten då men kan fortfarande minnas hur jag satt och spelade tv-spel på Finlandsbåten. Jag tyckte det var så kul och vi hade ju inga sådana tv-spel hemma så jag passade på när jag hade chansen. Sen önskar jag att jag mindes spelen lite bättre än jag gjorde. Ett spel var Pacman, ett annat var Croc, men det hade jag ju även hemma i Stjärnhov så det var ju inget nytt spel att spela. Men kul var det. Väl i Finland fick vi skjuts av farmors bror Stig till Venjervi. Där sommarstugan låg. Farmor brukade alltid bo i Finland på sommarhalvåret. Så när vi kom dit hade hon redan varit där en lång stund. Under de här perioderna så åt vi gott, badade bastu och i sjön, löste korsord, spelade kort, åt godis, plockade smultron och blåbär, fällde träd, gjorde något slags äventyrsbana med pinnar som väl fick sin inspiration från något sommarprogram eller liknande. Grejen var väl den att när jag kom hem till Kättbo sen, och det här var senare under min barndom, så visste ingen vad jag hade gjort i Finland. Jag försökte desperat hitta på egna saker att göra som att bygga koja eller gå till bäcken. Men Micke hade nästan alltid något jobb till mig, som att hugga ved eller utfodra djuren, borta var sommartänket jag hade haft i Finland. Att jag var ledig från någonting. Att jag inte behövde tänka på skola och jobb. Men jobb gjorde jag aldrig i Kättbo. Det skulle jag inte kalla det. Det var mer frivilliga sysslor. Men nu var det inte Kättbo jag skulle prata om utan Finland. Förutom Venjervi så var vi till Tallbacka. Vi var på många äventyr i Finland. Tog långa promenader. Både i naturreservat och över bäckar där vi fick lov att ha badbyxor på oss och kasta över kläderna före oss. Grejen var den att jag alltid hade det så bra i Finland. Att farmor skulle gå och få cancer och kort efter gå bort i cancer kunde ingen förbereda sig på. Det fanns ingen anledning att ha kvar sommarstugan i Venjervi så den såldes. Farmor kremerades och hennes aska hälldes ut i havet. Så nu blev hon en del av havet som hon alltid hade velat bli. Och nu, härnäst, gick ju Stig bort så vad jag har hört ska Agneta ha tagit över Tallbacka efter honom…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se på när UFOsxm spelade minecraft. Jag hann bädda sängen och börja koka upp vatten till en Varma koppen tills min god man kom. Jag hade helt glömt bort att han skulle komma, men nu när han ändå var här, så pratade vi om konflikten på jobbet. Eller han pratade. Han hade hört att det hade varit en konflikt på jobbet och frågade mig om den. Jag berättade att jag hade bjudit ut en personal på dejt. Att jag hade haft möte med chefen där hon sa att man inte fick ha någon relation med personalen. Och att jag skulle skämmas. Det var också det som konflikten på jobbet handlade om. Men han höll med om att det väl var olämpligt om en personal gick på dejt med en boende. Jag hade önskat att man titta lite bredare än så. Ska vi verkligen förbjuda känslor? Vad kommer förbjuda härnäst i så fall? Människor? Vi pratade även om utredningen som verkar gå ut över tiden. Och att jag vill åka Finlandsfärja med pappa. Jag berättade om när jag var liten och åkte Finlandsfärja och jämt gick till tv-spelhörnan och satt. Det är vad jag kommer ihåg från när jag var liten. Att jag satt och spelade tv-spel. Inget Finland. Bara spelande. Men det är klart jag kommer ihåg det andra också. Det är bara det att det var inte det jag gjorde mest. Det jag gjorde mest var att spela tv-spel. Han hade inte så mycket mer att prata om. Jag berättade att jag ville släktforska på min pappas sida och han sa att det förmodligen fanns en massa kyrkböcker där det stod om min släkt. I alla fall hade han inte så mycket mer att prata om så han gick och jag gjorde min Varma koppen grönsak och spelade lite minecraft innan jag också gick. På busshållplatsen stod jag ensam. Det var först på bussen som jag såg en annan. Och fler personer klev på allt eftersom. När vi kom till busstationen så var det jättemånga personer som skulle kliva på bussen till Harg. Jag trodde jag skulle få lov att stå upp men hittade ett säte där jag kunde sitta baklänges. Jag hade också vattenmelonplantor med mig så dem ville jag ha ett säte för också. Väl på jobbet behövde jag inte byta om eftersom vi bara skulle plocka skräp. Så vi plockade skräp och en viss person var inte på jobbet idag. Det blev lite tystare då och det är väl skönt men egentligen har jag väl inget emot henne som person. Hon har bara varit med om så mycket. I alla fall var vi inte ute särskilt länge. Det hade regnat innan och regnade kort efter att vi plockat skräp. Glömde nämna att jag satte ner vattenmelonerna innan vi gick och jobba. Jag grävde två djupa hål där jag kunde sätta ner plantorna och täckte sen över med gräsklipp. Och pumpaplantorna är enorma. Men inga blommor har slagit ut än. Det kommer väl snart. När jag minst anar det. Efter jobbet satt jag mest och gjorde ingenting. Jag satt och scrollade Facebook och Instagram. En grej som jag tänkte på, som Atefeh Sebdani skrev, var att Jonas Sjöstedt hade sagt att vi var det enda parti som brydde oss om barnen i Gaza eller Palestina eller vad det handlade om. Då slog hon ifrån med att Miljöpartiet också hade brytt sig om barnen i Gaza eller Palestina och att det var problematiskt att han inte nämnde det. Själv så kommer jag fortsätta vara vänsterpartist, trotts det. Det finns säkert större problem som man kan diskutera; det här känns inte som ett jätteproblem. Eller är jag blind? Har jag varit med i Vänsterpartiet för länge för att jag ska kunna tänka på ett annat partis perspektiv? Kanske är det så. Jag får be om ursäkt i så fall. Men jag tänker inte sluta vara vänsterpartist för det. Jag kommer fortsätta kämpa för ett socialistiskt, feministiskt och antirasistiskt samhälle. Och nästa val är 2026! Nu kommer allt handla om det! I alla fall satt jag där i Spindelplan för ett tag. Jag hade ringt mamma och hon hade precis vaknat. Förmodligen har hon jobbat hela helgen. Hon sa att jag kunde komma och att jag kunde komma nu. Men det blev inte riktigt nu utan senare. Kanske en timme senare. En arbetskamrat hade åkt iväg med sin epa-traktor och en annan arbetskamrat hade gått in i duschen. Jag förklarade att jag inte hade börjat läsa boken av Jan Guillou än för att jag börjat läsa en egen bok som heter Alejandro. Och mer var sugen på den. Han sa att det inte gjorde något. Att han ändå hade läst ut den boken. Så efter ett tag, som kändes som en evighet, kunde jag äntligen gå hem till mamma. Jag har svårt att veta vad jag ska göra under de här perioderna. Det känns som man bara sitter där och slår ihjäl tid. Men nu kunde jag alltså äntligen gå hem till mamma. Hon ringde lite kort och sa att hon varit ute med Bella men att hon gått in igen. Jag hade precis gått ut från arbetslokalen men berättade att jag var på väg till henne nu. Så jag gick hem till mamma och väl hemma hos mamma så lagade de till något som heter Chicken Tikka Masala tror jag. Hon såg på Världens bästa curry för att se receptet. När hon hade sett avsnittet så sa hon att jag fick se på något annat om jag ville. Jag valde att se på SVT forum som handlade om något om att barn behövde motionera mer. Jag tyckte det var mycket intressant i alla fall och kände igen deras beskrivning att man lätt blir stillasittande idag. Det blir ju i alla fall jag. Efter ett tag kom också min lillebror hem. Jag tror att han är sjuk och därför inte kunde jobba. Men laga mat kan han i alla fall! Det blev jättegott. Någon gång såg vi 30 dagar i fängelse. Och efter maten åt vi lite glass och drack pulverkaffe. Vi gjorde inte så mycket mer än att åka till affären och handla. Bella skulle ju rastas men hon kissade bara. Och jag handlade på ICA knuten. Lite Varma koppen grönsak, mjölk, chips, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, pan pizza storpaket, choklad och glass. Efter det fick jag skjuts hem. Mamma frågade om jag skulle köpa gurkplanta eller sandaler men jag sa att jag fick göra det nästa gång, på fredag, i så fall. Så nu sitter jag här. Inom mig bor en massa bilder från platser jag varit på. Det är nästan så jag kan höra musiken från bandlokalen från Brunnsviks röda byggnader när jag ser bilderna jag tog när jag var där. Jag har också en bild från Stjärnhov, från Venjervi, lukten från blöt skog när det hade regnat, sommar, Tiberget, alla platser jag varit på där, kanske inte alltid så rofyllda ställen men likväl ett sommarparadis, stugan, djuren, skogen, rädslan för vargar och björnar när man gick ensam genom skogen. Så länge sen man ens kunde antyda en doft av blöt ull. Jag har så mycket skriva om. Hela tiden. Men jag tar en sak i taget. En sak åt gången. Jag sitter ju lite fast i mitt skrivande just nu. Kanske skulle lite skrivande om var plats åt gången lösa denna självskapade knut? Kanske, kanske inte. Det är ett ständigt experimenterande. Var sak har sin tid. Och nu finns ingen tid för självutplånande skam. Nu finns ingen plats för skam i över huvud taget! Varför ska man skämmas för? Det finns inget att skämmas för! Jag gjorde inget fel när jag bjöd ut den där personalen på dejt. Jag var desperat och trött på att prata om vad jag gjort under dagarna hela tiden. Så hur ska jag skriva om dessa platser jag varit på? Jag kanske kan börja med Venjervi, Tiberget eller Brunnsvik. I berättelsen, just nu, är jag dock i Brunnsvik. Det börjar regna och bli översvämning. Så mycket mer har jag inte skrivit eller tänkt på den här berättelsen. Det känns som jag kommer få lov att gå tillbaka en del också. Till den del där isen spricker. Men visst kan jag skriva några fristående texter om Venjervi, Stjärnhov, Brunnsvik, Tiberget, Bonäs och några andra landskap. Det fylls ju på, som ni kanske märker, med mer och mer landskap. Det blir lite lättare att skriva på det sättet. Man har lite mer att skriva om. Man har lite mer att berätta om…

WordPress undrar vilka de viktigaste sakerna är som behövs för att leva ett bra liv. Man kan leva ett bra liv på många sätt. Det finns ingen universallösning på det. Bara en massa olika sätt att leva sitt liv på. Och inget är mer rätt än det andra…

WordPress frågar om jag inte hetat det jag hetat, vad hade jag hetat i stället. Jag missade svara på den här så frågan kan tyckas lite konstig. Men jag hade nog hetat Kasper. I stället har jag namngett min karaktär i boken till Kasper. Ett rätt ovanligt namn, kan tyckas. Den enda som hetat Kasper förut är ett spöke. Så varför inte en karaktär som kan färdas mellan drömmar?