Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor och pulverkaffe. Runda björnen-mackorna skar jag upp några jordgubbar och la upp på Instagram. Det fick många likes på Facebook vilket var kul. Jag såg på någon video av Inga Konstigheter. Jag såg även en video av Chriswhippit där han spränger nether i luften tillsammans med UFOsxm. Efter det så cyklade jag iväg och handlade lite. Jag handlade mjölk, aloe vera-dricka, Mer pärondricka, Coca cola, Crunchy, chips, choklad och glass. På vägen hem cyklade jag i motvind så jag fick lov att cykla även fast det var nerförsbacke. Det var lite extremt men jag kom hem i alla fall. Efter det gjorde jag inte mycket annat än att spela lite minecraft och Skyrim. Och till femtiden hade jag matstöd. Då ville jag prata sex och samlevnad med personalen eftersom jag hade pratat det med honom förut. Det var väl den enda person som jag var bekväm med att prata med det om. Han gav tips på de här sidorna som jag redan hade sett och kanske att jag kunde prata med den där terapeuten sen när han är tillbaka. Men annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag gjorde mig en paj med oliver och soltorkade tomater i alla fall. Och jag körde parkourrace när det var dags för det. Jag röstade inte på värld 2 idag men det blev den världen ändå. Och jag har kört Fängelsehålorna lite så här efteråt. Det finns en del i slutet som är lite hemlig där jag försökt köra lite och jag har kommit en bit men jag kommer inte längre. Annars tittar jag på Stamsites stream just nu. Han spelar minecraft. Men jag vet att jag borde läsa mer än jag gör nu. Både tidningen Skriva och boken Alejandro. Jag vet inte om jag kommer lära mig något av det dock. Mer än det jag redan kan. Jag har börjat se filmen It igen också. På något sätt längtar jag efter mer blod och död. I fiktionen dock men likväl blod och död. Det verkar vara det enda som lockar läsare. Om jag nu inte har något annat att skriva. Något jag inte tänkt på ett tag. Vad kan det tänkas vara? Kanske om sex och samlevnad men jag har ju ingen erfarenhet av det. Hur ska jag kunna skriva om något som jag inte har någon erfarenhet utav? Det enda jag har kvar att skriva om är mörkret. Det som finns i djupa vatten. Där det varken finns fotfäste eller fast mark. Där någonstans ska jag hitta mig själv. Bland alla viljor. Som är mina egna. Så ensam. Och så tom. På känslor. Utdränerad. Så utdränerad. Och tom. Det fanns en tid då jag var kär. Jag kanske är kär igen. Det är det enda hoppet jag lever på. Kärleken. Är starkare än något annat levande ljus. Kanske det är det som håller mig ovanför vattenytan? Kanske det är det som får mig att nå land och fast mark igen? Jag vet inte riktigt. Men det är ju förbjudet att känna känslor för personalen. Enligt vän av ordning. Jag tror inte det här systemet kommer hålla länge till. Jag tror det kommer upplösas och förintas till ingenting. För det går inte att leva så här. Inte enligt mig. Varför är det förbjudet att känna känslor för? Huvudet åker ner under vattenytan. Jag kan inte andas. Jag kommer dö här där jag är. Det är min största rädsla. Att jag ska dö där jag är. Jag är rädd för personalen. Och jag är rädd för vad de kan göra mot en. Det kan ingen ta ifrån mig. Men jag måste leva mitt liv normalt. På något sätt. Även fast det inte är normalt. Även fast mitt huvud är under vattenytan. Jag måste fortsätta skriva. Jag måste fortsätta leva. Fortsätta tro att vi får vara kära trotts allt. För det är det enda jag lever på. Det och skrivandet. Jag ska läsa mer. Det är enda sättet att fylla på det intellektuella bagaget…