Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen. Till frukost åt jag fruktsalad på apelsin och äpple. Jag åt också en Runda björn och drack lite pulverkaffe till det. Jag läste lite av Pauline Olssons Alejandro. Och tidningen Skriva. Vi åkte till Orsa där vi köpte lite gasol hos Karl Hedin. Vi gick till förrådet för att hämta en stång av trä. Kändes lite som jag var tillbaka i Tonys pizza igen. Den där lite ödsliga känslan infann sig. På Karl Hedin fanns det folk, men på Tonys pizza bara inne, det var en speciell känsla att komma dit. Man kände sig viktig. Som att man hade ett jobb som man bryr sig om. Och vad har jag nu? Gräsklippning? Efter det så åkte mamma i alla fall till Willys och handlade. Jag stannade kvar i bilen med Bella och läste om hur man skriver för barn. Efter det åkte vi till Cirkel K och fyllde på vatten och köpte en varsin baguette, min med currykykling, och aloe vera-dricka till det. Efter det åkte vi till Bäcka herrgård och badade. Fast inte så länge för det var iskallt. Efter det åkte vi hem. Jag satte på radion och vi båda vilade för en stund. Jag har haft svårt att veta vad jag ska göra, men så kom jag på att jag behöver förbereda mig inför imorgon, när det är slåtterdag. Vi tog med oss hinkar och trimmer från förrådet. Några gubbar kollade på trimmern men ingen av oss verkade förstå sig på den. Den behövde ju tankas i alla fall, så det gjorde vi. Men sen verkade det inte finnas något mer snöre i den. Jag prövade att dra igång den men den gick inte igång först. Mamma ringde Micke för hon trodde att det var hans och jag drog igång den igen. Och då gick den igång. Jag är dock osäker om jag kommer använda den imorgon. Jag osäker på vad vi kommer använda oss av imorgon i över huvud taget. Slutligen så klippte jag lite gräs. Och nu ska vi väl äta köttsoppa. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle orka skriva något igår. Men se det orkade jag och fick jag någon respons? Nej det fick jag inte. Fick jag någon respons på de tidigare inlägg jag lagt upp? Det fick jag heller inte. Det är svårt, för att inte säga rent omöjligt, för mig att veta vad jag ska skriva när jag inte får någon respons. Är jag verkligen så ointressant? Det kan bara ni svara på. När jag skriver små korta inlägg så känns det som jag bara skriver för mig själv. Så också när jag skriver långa inlägg. Jag vill ju verkligen att det jag skriver ska betyda något för er. Det är ju för er jag skriver. Ingen annan. Därför vill jag gärna ha en liten kommentar under det här inlägget. En liten kommentar om vad jag ska skriva för något. För om inte ni säger vad jag ska skriva, då kommer jag inte veta, då kommer jag inte ha en aning om vad jag ska skriva härnäst. Jag har tyckt att jag försökt dela med mig av mina hemligaste drömmar. Men ingen respons. Jag kommer inte ifrån känslan att det handlar om politik. Om man blundar för det så finns det inte. Jag vet inte hur mycket politik egentligen mina texter innehåller. Men de är ju först och främst känslofulla. Så egentligen borde de hanteras som att sköra glas. Det är bara att tänka på texten jag skrev om Krampus. Ingen kommentar eller respons. Det är så tråkigt. Jag tycker om att skriva. Jag gör det verkligen. Men ibland känns det som jag kommer bli som vissa av mina vänner på Facebook som inte skriver någonting. Och det vill jag absolut inte. Sen kanske det är lite svårt att veta hur man ska reagera på det jag skriver. Och det kan jag också förstå. Om jag hade fått läsa om en persons ofta disträa spretiga texter så hade jag också funderat hur jag skulle reagera. Men någon respons hade jag i alla fall velat få. Nu ska jag inte bli för långrandig. Kommer jag fortsätta lägga upp sådana här dagboksanteckningar. Förmodligen inte. Inte om jag inte får någon respons på det jag skriver. Men sen så inser ju jag att vi alla är olika personer. Vi får se när nästa gång jag skriver något blir. Kanske när jag börjat arbeta igen. Eller när jag haft en sån där dröm där det känts som jag verkligen varit där och det inte funnits någon väg ut…