Idag gick jag upp vid sju. Vi skulle få besök av Siljans glasmästeri klockan halv åtta så det gällde att gå upp tidigt då. Till frukost åt jag macka bara. Och till lunch åt vi den sista crispiesen med potatis och halloumi. Jag måste ha somnat en liten stund för sen skulle vi äta yoghurt med corn flakes, hallon och blåbär. Tomas och Carina skulle köpa Kinamat så vi gick till dem i Fyriberg. Egentligen tar det emot lite att dela lite av ens personliga liv. Jag har inte fått en enda reaktion på den förra texten jag skrev och skulle väl heller inte tro att ni skulle märka något om jag skulle dö. Men vi åt Kinamat i alla fall och jag nämnde det att det hade varit misshandel i Åtvidaberg. Förresten så var det en trafikolycka i Nyköping som ingen heller skriver om. Ingen förutom jag då. I alla fall så skulle vi spela något bordspel som heter Labyrinth och någon gång berättade jag att jag funderar på att ta körkort. Jag blev bjuden på öl och en finare öl. Vi spelade ett frågesportspel och tittade lite på tv. Det stora blå innan vi fick skjuts hem. Så det har varit en bra kväll. Men vad spelar det för roll när ingen, absolut ingen, bryr sig om vad som händer längre? Jag har försökt dela med mig av mina allra mest innerliga tankar och vad får jag för respons? Absolut ingenting? Sen vet jag att man inte når ut till så många via Facebook men jag vill alltså inte bli som de personer som inte lägger ut någonting på Facebook. Jag fattar inte hur man står ut med det. Jag fattar inte det. Men de som är tysta kommer väl vinna. Som vanligt. Den stora tystnaden kommer väl bre ut sig. Men så länge man är vänster så gör det väl inget? Jag vill tänka så att så länge man är vänster så gör det inget. Jag är väl som Tobias Hubinette eller Maria Robshamn; skriver mycket och ofta. Eller det är i alla fall vad jag borde göra. Men nu känner jag att jag behöver fylla på mitt intellektuella förråd genom att läsa Alejandro. Så ni får ursäkta om jag är lite ”borta” just nu, men jag orkar verkligen inte bry mig om någonting just nu…