I natt hade jag så många olika surrealistiska drömmar. Jag tror det var för att jag såg filmen If igår. Första drömmen handlade om något spel. Det gick inte att klara det på det vanliga sättet utan man behövde tänka utanför boxen. Jag har väldigt svårt att beskriva drömmen eftersom det var väldigt många bilder. En sak är säker i alla fall och det är att jag skulle vilja ha såna här drömmar hlera gånger. Så då vore det ju kul om jag kom ihåg dem också. Men det var något om en kyrkogård och något om ett förråd som var överfullt med saker och där skulle jag möta någon boss. Också hade vi den där delen av drömmen. Enda sättet att komma vidare var att gå igenom väggar. Och sidleds. När jag inte gjorde som man skulle så kom jag ingenstans. Men det var det även någon person som sa mot slutet där. Mot slutet drömde jag även om de röda byggnaderna. Egentligen fick jag inte va där eftersom det var låst överallt men på något sätt kom jag in i dem ändå. Och på ett ställe såg jag nycklar hänga utanför dem. Det var lite större än jag mindes det men på något sätt så lyckades mamma laga mat i bokstugan. Vilket är lite lustigt eftersom hon lagade mat när jag vaknade också. I övrigt var allt som vanligt. Inga människor. Däremot var det i drömmen innan fullt med folk. Jag tror min hjärna försökte skapa en så bra bild av ett spel som möjligt. Och det lyckades den rätt bra med. Det finns ett antal kriterier som behöver uppfyllas för att något ska kallas ett spel. Är det dessutom surrealistiskt så gör det ju ännu svårare att beskriva. Men jag kan försöka. Drömmen jag hade i natt var väldigt obegriplig. Och barnslig. Precis som filmen jag såg igår natt. Men det fanns något allvar med den också. Att man inte skulle leka med människors liv. Det är ju speciellt viktigt eftersom man i spel ofta ska döda varandra. Hade det varit ett mer barnvänligt spel så hade det inte beskrivits så allvarligt. Men nu var det inte det och det tyckte jag var lite otäckt. Tänk om man skulle råka döda ens bästa vän? Eller någon man känner? Vad jag däremot skulle vilja ta med mig från drömmen är det surrealistiska. Hur går man liksom igenom väggar? Hur är det ens fysiskt möjligt? Det finns ju ingen logik i det och kanske det också är meningen. Det är ju så mycket som ska ha logik. Nyheter. Skrivande. Så när något kommer som inte har logik i sig så blir det lite av en konflikt i hjärnan. Men det är lite så jag vill ha det också. Jag står inte ut med alla dessa nyheter jag får skriva om hela tiden. Jag behöver något ologiskt som min hjärna inte kan förstå. Jag behöver det som en utväg från allt allvarligt som händer i världen. För om jag inte får det så går min hjärna sönder. Och så kan vi ju inte ha det. Inte jag i alla fall. Jag behöver kunna skriva om drömmar. Men inte på det vanliga sättet som en kommentar i förbifarten utan det berättande djuplodande sättet. Det sätt som passar mig bäst. Eftersom det är det sätt jag försökt skriva på de närmaste tiden. Just nu känns det dock som berättandet har förändrats för att mer handla om Nyköping. Om när jag jobbade på Tonys pizza. Om alla platser jag varit på i Nyköping. Kanske det också är därför som jag vill ta körkort. Så jag kan köra ifrån allt det här och skriva om det i något naturreservat. En sak är dock säker och det är att framtiden minst sagt är spännande. Jag återkommer när jag vet mer om den…