Filmmusik.

Idag började jag dagen med att göra mig en skål med yoghurt och Start. Jag såg på ett videoklipp av ChrisWhippit när han spelade minecraft och skulle döda Enderdraken med UFOsxm. En video där UFOsxm även dog. I spelet alltså, inte på riktigt. Det hade ju varit alldeles för hemskt. Jag har börjat packa inför imorgon. Jag fick sms från personalen. ”Hej. Idag fyller Veronica år och vill bjuda på fika. Klockan 14:45 är alla som vill välkomna nere på gården. Om det regnar sitter vi inne. //Malin”. Jag var på det här fikat. Det var väl ungefär som jag hade tänkt mig. Och det gjorde mig rädd. Men den här rädslan mildrades efter ett tag. När jag hade suttit där för ett tag. Det var hela tre personaler som stod där som vakter till ett fångläger. Och sedan skulle de gå och ”rapportera”. Jag vet inte hur jag ska kunna berätta hur farligt deras beteende är. Att hänvisa till en bok är tidsdödande och ointressant. Hur många orkar läsa en bok liksom? Men kanske att det är det jag måste göra för att de ska förstå faran? Kafkapaviljongen? Jag satt i alla fall kvar ett tag efter fikat. Det var inte förrän när jag skulle gå, jag hade diskat och sa att vi ses på boendemötet, som de sa att boendemötet inte skulle va förrän i augusti. Och jag sa att det var det jag mena. Det blev nästan lite komiskt men jag måste väl kunna få skratta lite när det finns så mycket i världen som ger en magont? Folk som dör och folk som beter sig som lägervakter. Och snart har vi väl koncetrationsläger i Sverige. Vem hade kunnat tro det för några år sedan? Nej nu ska jag inte tänka så utan allt kommer lösa sig när jag får ha mina journalistmöten. Jag sa det innan jag gick också. Att jag ville ha journalistmöten igen. Jag trodde det skulle bli protester men tacksamt nog blev det bara tyst. Jag vet inte om jag kan ta protester längre. Men jag inser ju att det är något som ingår med att man börjar med journalistik att folk kommer ha protester. Nästan alla har någon åsikt om polisen. Så nu sitter jag här och väntar på att jag ska åka iväg till Dalarna. Det är ju inte förrän imorgon men jag har ju fortfarande saker som jag kan packa ner till dess. Skrotkläder och badkläder och något att läsa. Jag har så mycket att läsa. Det kanske jag ska göra idag också? Det eller att skriva. Skriva om vad jag gör resten av dagen. Kanske ser jag den där filmen Alien: Covenant på Disney plus eller så tittar jag på något you tube-klipp. Jag kan dock inte komma ifrån känslan att det någonstans i Nyköping finns en kultur av killar som sitter i gäng och åker i risiga gamla bilar som spyr ut avgaser. Det stör mig något oerhört. Men nu har jag fått komma till tals i alla fall. Nu kanske vi börjar med journalistmötena igen. Och kanske Jörgen kommer börja med sina skrivarutbildningar igen? Det eller att jag kommer in på Jakobsbergs folkhögskola. Det hoppas jag verkligen på. Vad ska jag göra om jag inte kommer in? Får man besöka folkhögskolan även fast man inte kommit in på utbildningen? Jag har så många frågor. Och alldeles nyss blev jag inbjuden av Fåfängan på något av deras evenemang. Det hade ju gått om jag bara inte hade varit i Dalarna då. Så vad är det sista jag ska skriva om innan jag åker till Dalarna? I mitt minne har jag bara plåtar och kartonger. Det heter också första kapitlet; ”Bland plåtar och kartonger”. Men att närma sig mörkret. Eller vad man nu ska kalla det. Kommer nog vara svårast. Men jag måste kunna få skriva om höga höghus även om det är på en samsung i en fäbod i Dalarna. Nyköping är en så stor del av mitt liv. Det kommer märkas i de texter jag skriver om Nyköping. Där finns Nyköpings å, Hålletskogen och Brandkärr. Och de höga höghusen som Brandkärr förvandlas till. Det är inget minne eller något jag sett förut utan helt egenskapat. Jag tror inte ens att något kan vara så högt ens i fantasin. Det är därför det skapas i drömmar. Om ett annat liv. Ett liv som man tror att man lever men som bara är en falsk bild. Något som man inbillat sig själv. Men det gör ju inte drömmen mindre verklig för det. Och det är så svindlande! Att vara så liten. Och att man, någon gång, kommer kunna ge ut sin bok om sina allra mest hemliga drömmar…

Idag började jag dagen med att göra mig en skål med yoghurt och Start. Jag såg på en video av ChrisWhippit och en film som heter Ur mörkret på SF anytime. Ur mörkret handlar lite om skogsrået och en pojke som förlorat näsan och har svarta ögon och något slags ärr på kinden. Den gav minst sagt rysningar. Jag skulle handla men jag berättade för personalen att jag redan hade handlat på måndagen så vi hoppade över det. Däremot blev det städning och efter det såg jag på resten av filmen Ur mörkret. Det mesta av filmen utspelade sig i något slags naturreservat och jag får själv intrycket att det är vad jag vill skriva om. Eller det jag vill skriva om är ju Brunnsvik. Fast utan ordet Brunnsvik. Så bara de röda byggnaderna. Så se där svävade jag iväg igen. Så mycket mer gjorde jag inte på tisdagen. Jag såg också på Figgehns sista video igen. Jag vill känna mig levande igen. Och det kan jag bara göra om jag får se någon som själv är dödssjuk. Eller hur man nu ska säga. Det låter väl lite morbit. Men jag tror ni förstår vad jag menar. När man står inför döden så blir varje dag viktig och det är den känslan jag vill känna. Det gör det ännu viktigare att skriva om sådant som man vill skriva om. I mitt fall kan det vara allt möjligt men jag ska nog skriva de här uppgifterna som WordPress brukar komma med också. Förutom att jag skriver om mitt liv i de dagboksanteckningar jag skriver. Men så mycket mer har jag nog inte att skriva om tisdagen. Jag spelar minecraft som vanligt och det är väl ungefär så dagarna ser ut för mig…

Idag började jag dagen med att göra mig en skål med youghurt och det sista av Crunchen. Någon gång tog filen slut också men jag kommer inte ihåg när. Jag fortsatte se på filmen Krampus. Jag såg också på när ChrisWhippit spelade minecraft. Någonstans i mitten av filmen så valde jag att cykla iväg och handla lite. Jag tror jag måste pumpa cykeln för det är lite dåligt med luft i däcket och det går tungt att cykla i backarna. Jag misstänker eventuellt att det är punka på bakdäcket och då behöver ju den tas till Haga cykel och servas. Jag vet inte när det ska göras dock. Kanske när jag kommer hem från Dalarna. Väl på affären i alla fall så handlade jag mjölk, pajer, matlåda, dip, aloe vera-dricka med mangosmak, Mer pärondricka, Coca cola, Start med russin, chips med vinäger och salt-smak, Doritos och choklad. Det blev en hel del att cykla hem med. Men jag tog mig hem i alla fall. Så farligt lite luft var det inte i bakdäcket. Jag fortsatte att se på filmen Krampus som jag tyckte var jättebra. Jag såg också på när UFOsxm spelade Sevtech. Och senaste nytt om SpaceX av Whataboutit. Och lite om rymden av Marcus house. Jag tror inte att jag glömmer något nu. Det var minst sagt en lång dag. Kanske mest på grund av att jag såg hela filmen Krampus. Och skrev en jättelång text om. Som nästan ingen verkar ha läst. Vilket känns lite tråkigt. Minst sagt. Här anstränger man sig liksom och vad får man för respons? Ingen. Det är så uppgivande. Man ger upp hoppet om att skriva något mer. Nu gör jag ju det ändå. Jag ringde mamma och egentligen tänkte jag komma till henne på tisdagen. Men jag kom på att jag skulle ha handling och städning på tisdagen så jag ringde och sa till henne att vi fick ta det på onsdagen i stället. Vad vi ska göra är väl att äta gott och handla. På torsdagen ska vi väl till Dalarna tror jag så jag ska packa inför det också. Men annars än det har jag inte gjort så mycket under måndagen…

Idag började jag dagen med att göra en skål med fil och crunchy. Jag såg på när ChrisWhippit spelade minecraft. Efter det såg jag på The zone of interest vilket är en film om en nazistisk familj som levde precis utanför Auschwitz. Hur de badade, påtade i trädgården och levde som att livet var precis som vanligt även fast det inte var det. Det var hemskt att se vilken förnekelse de levde i. Vilket falskt liv de levde i. Och man får lite otäcka vibbar från samtiden. Det är bara att hoppas att SD inte blir större än de är nu för det skulle jag nog inte klara av rent mentalt. Annars har jag inte gjort så mycket den här dagen. Jag hade ingen dricka och till mat åt jag en matlåda. Fläskschnitsel. Jag kan inte komma ihåg om det var igår eller idag som jag gjorde Runda björn med kaviar och pepparkakor med grönmögelost. Gott var det i vilket fall som helst. Och till det drack jag oboy. Jag hade köpt det någon gång när jag hade gått till 24 i 7 en gång. Jag fick helt enkelt vara lite uppfinningsrik den här dagen för att inte svälta mig själv till döds. Nu får jag det i å för sig att låta mer dramatiskt än det var. Men efter mackorna och pepparkakorna var jag nog rätt nöjd i alla fall. Också har jag för mig att jag såg lite av Krampus innan jag somna…