Idag började jag dagen med att göra mig en skål med yoghurt och Start och pulverkaffe och se på en video av ChrisWhippit. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen och spelade lite minecraft innan det var dags att gå iväg. Rutinerna satt i med att bädda sängen och klä sig rätt och ha allt med sig som man skulle ha med sig som i mitt fall bara var en vattenflaska. Datorn och radion stängde jag av innan jag gick till bussen så att de inte stod på och drog en massa ström medan jag var borta. På busshållplatsen var det lagom mycket folk. Vissa personer känns som nassar. Med sina munktröjor och tatueringar. Men det kan jag inte veta förstås. Och det ska jag väl inte lägga mig i alla fall. Jag kan bara undra hur en del tänker när vissa väljer livspartner. Är det liksom sexigt med män i munktröja? Jag vet inte. Det var ju många andra som klev på bussen också. Jag kanske överanalyserar situationen lite. Men jag kan bara undra varför inte jag själv har hittat någon tjej än. I alla fall så var det många olika människor som åkte både från Brandholmen och busstationen. Spänningen steg när jag närmade mig Spindelplan. Jag var så redo att börja arbeta. Och arbeta skulle jag få göra när jag klivit av bussen, gått till arbetslokalen, bytt om och gjort mig i ordning för jobb. Idag skulle vi slänga ris i Rosvalla. Och det var mycket grenar och löv och äpplen som skulle slängas. Och det luktade stall tyckte jag om området. Efteråt åkte vi tillbaka till arbetslokalen och drog upp ogräs ur rabatterna. Eller mest var det Patrik som gjorde det. Jag gick mest omkring med en säck och samlade upp allt skräp som blev efter att Patrik ryckt upp ogräset. Mamma ringde och frågade om jag var på väg men jag svarade att jag jobbade än. För jag jobbade än. Fast klockan var ju över två så jag kan förstå varför hon undrade. Arbetet höll på till åtminstone halv tre. Jag vattnade odlingen och tog bort lite döda löv. Tog en del kort. Ganska många faktiskt. Tänkte lägga ut på Instagram senare. Bytte om. Ringde mamma igen. Den här gången kunde jag promenera till henne och hon skulle möta mig på vägen. Jag tog något sista kort på odlingen och gick sedan. Jag mötte mamma med hunden Bella på ungefär två tredjedelar av vägen. Hunden var så glad att se mig att den inte riktigt visste var den skulle ta vägen. Vi gick i alla fall tillbaka hem och där väntade mat. Mamma hade redan lagat till lax, potatis, sås och tomater. Också det blev en bild som lades ut på Instagram senare. Om jag minns rätt så tittade vi på Drömslottet först. Men bytte till tv4 fakta eftersom mamma ville se något annat där de sände Mitt liv som valp. Vi tog lite pulverkaffe till det och såg på Stockholmspolisen. Mamma var osäker om vi skulle hinna klippa Bellas klor men de skulle ha det till kvart i sex så vi hade gott om tid att titta på Stockholmspolisen. Mycket av det jag såg i programmet kände jag igen som journalist. Folk med vapen, knivar, som är påverkade av narkotika, alkohol, som är aggressiva och som rent av är kapabla att döda någon. Som tur var så dödades ingen då. Men en situation där en gärningsperson bär på en leksakspistol kan var livsfarlig eftersom polisen inte kan avgöra om den är riktig eller inte och därför kan skjuta. Efter en timme med ren terror så åkte vi och handlade efter att Bella hade kissat. Och jag handlade mjölk, Crunchy, chips, aloe vera-dricka, Mer pärondricka, pajer, matlåda och choklad. Efter det åkte vi till Arken Zoo och klippte Bellas klor. Och efter det åkte vi till Blomsterlandet där jag köpte en Venus flugfälla. Jag fick lite tips hur jag skulle vattna växte också. Man skulle vattna den underifrån. Också skulle den tycka om man matade den med insekter. Den hade enzymer som skulle bryta ner insekten så det var ett bra tips. Efter det åkte vi hem till mig. Jag visade mitt land men jag har ju redan skördat bondbönorna så det var ju inte så mycket att visa. Två krukor fick jag med mig också. Och väl hemma packade jag upp alltihopa. Jag kan bara undra var alla tjejer är. Alltså seriöst; var är alla tjejer? Jag kommer hem och det är inte en själ ute. Man skulle inte kunna tro att man bor i en stad. Och personalen som kom nu på kvällen undrar jag vilken värld hon lever i. Jag sa det att man ska ringa polisen om man misstänker brott. Men gör hon det? Det vet jag ju inte. Jag visade i alla fall bilder på landet för henne. Och sen gick hon. Förmodligen nöjd för att hon gjort ett bra jobb. Bra för henne! Men det ändrar ju fortfarande inte det faktum att jag inte sett någon tjej än. Det känns som jag kommer dö innan jag gör det. Vilket jag verkligen hoppas att jag inte gör. Nej nu tänkte jag spela Skyrim. Fast först vill jag skriva lite om skrivandet. Jag försökte skriva en sak. Det gick väl så där. Hur ska man liksom beskriva det ödsliga? Utan att det blir dött och helt ointressant? Det känns som jag har en del att arbeta på där. För jag vill inte riktigt ge upp idén om att jag kan skriva den där boken. Det har jag sagt oftare förr i tiden. När jag gick skrivarutbildning. Men det är länge sen nu. Som så mycket annat. Länge sen var det också sen jag praktiserade på Tonys pizza. Och diskade plåtar och vek kartonger. Men tydligen får jag inte prata om det längre. Jag kan undra; varför då? Har jag inte rätt till mina egna minnen? Jag borde egentligen skriva på ett synopsis till den här berättelsen som tar sin början i Tonys pizza. Jag borde skriva om blod och ond bråd död. Men jag klarar bara av så mycket. Att skriva om den där vändhållplatsen gick väl så där. Men jag försökte i alla fall. När jag tänker efter så har jag inte läst den där texten så kanske den är bra trotts allt. Den här berättelsen handlar dock om så mycket mer än en vändhållplats. Jag skulle säga att den rent av är existentiell fast att jag inte skulle använda det ordet. Det finns så många ord, egentligen, som skulle kunna beskriva den här berättelsen. Så många sätt att beskriva oändligheten. Har jag ens försökt någon gång förut? Jag tror inte det. Kanske det är därför jag inte kommer någonstans. För att jag inte provat. Men jag provar nu då. Eller det här är en dagboksanteckning. Tanken är att jag bara ska skriva om vad som händer under dagen här. Andra saker, som romananteckningar, får jag skriva på annat håll. Jag vet att jag är otålig och inte kan vänta på att saker ska ske. Och jag kan undra hur det kommer gå med det där körkortet egentligen. På tal om något helt annat. Nej vad jag egentligen vill ha är väl en tjej. Jag har varit ensam så länge. Och jag kan ingenting om sex. Inget om hur det känns och hur det är. Jag kan tycka att skrivs alldeles för lite om sex idag. Men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag vet inte om jag orkar bry mig längre. Blir jag kär så blir jag. Kärleken kan komma från det mest oväntade håll. Intalar jag mig själv. Jag hade önskat att det fanns något mer att skriva om. Något mer att beskriva. Men jag känner mig helt utmärglad. Det enda jag vill göra är att spela och se på you tube. Förresten kan man hämta mycket inspiration från spel. Förutom att man läser mycket. Vilket jag ska göra. Så småningom. Men just nu vill jag skriva och jag vill skriva om hur jag haft det idag. Denna den första dagen på jobbet. Var det som jag väntade mig? Ja men jo det var det nog. Och kan jag tänka mig att göra det igen? På onsdag? Det kan vi säga att jag gör…