Det var ett tag sen jag skrev någonting här. Hade det varit lättare om jag hade kallat den här anteckning för dagboksanteckning? Det kanske det hade varit. Men jag har inte så mycket att skriva om själva dagen. Jag gick upp, gjorde mig en skål med yoghurt och Crunchy och såg på en video av UFOsxm. Ganska snabbt ringde jag Specsavers och ändrade tid från idag klockan två till nästa torsdag klockan 2. Personen jag pratade med sa det att han egentligen inte jobbade i själva butiken utan att han skulle vidarebefordra meddelandet till butiken i Nyköping. Han kändes ganska sträng och otrevlig att prata med. Men jag vet inte. Det kanske bara var jag som var ovan att prata med honom. Allt det här gör vi för att jag ska kunna ta körkort sen. Och som jag längtar efter att kunna ta en egen bil och köra iväg flera mil ut i en skog någonstans. Men det är tre månaders väntetid när man har den diagnosen som jag har. Så jag måste ha tålamod. Minst sagt. Annars har jag mest spelat minecraft idag. Sett på Maktens ringar första säsongen. Men jag tror jag ska se på andra säsongen trotts allt för jag har ju redan sett allt som händer i första säsongen. Och skrivit om allt också. Men inte fått några kommentarer. Eller gillamarkeringar. Som det brukar vara när man delar något på Facebook. Inte för att det spelar mig någon roll. Egentligen. Jag vet ju hur det är. När man scrollar genom Facebookflödet så orkar man helt enkelt inte läsa längre texter. Men jag hoppas att ni vill läsa när jag skriver recensioner till varje avsnitt av den nya säsongen av Maktens ringar. Något annat som hände idag var att Martin kom hit. Han är en av dem som läst mina texter. På tal om mina texter så vet jag inte riktigt vad det blir av dem just nu. Jag skrev ju förut att planen var att skriva om Tonys pizza och jag vet inte om det fortfarande är planen men jag kan ju försöka i alla fall. Jag läste igenom hela sammanfattningen av sommaren så jag har väl åtminstone ett litet hum om vad jag skriver för något. Idag har jag också läst igenom hela tidningen Avtryck, läst lite av boken Alejandro. och tidningen Skriva. Vad som saknas är väl att jag läser lite av körkortsboken. Men jag måste bara skriva om när personalen kom hit på kvällen. Hon ville att jag skulle sänka ljudet på radion och fick mig att sänka så att man knappt hörde något längre. Hon sa det att det var olagligt att ha högt ljud på kvällen och att jag borde tänka på mina grannar. Jag bytte från P3 till The dark knight på Spotify vilket jag tyckte var lite synd eftersom det var så bra musik på P3 just då. Jag tror det var Oasis som spelade. Men tydligen ska vi inte få leva våra liv. Tydligen ska vi bara sitta i våra lägenheter och göra ingenting. Det är inget liv jag vill leva i alla fall. Jag kan komma ihåg när vi hade fester i Brunnsvik. Då gick det inte att sova oavsett hur mycket man än ville det. Och jag var en del av festlivet, ibland, när det inte var vardag och vi skulle ägna oss åt skrivandet. Och vad har jag nu? Ett knäpptyst område där inte en själ vågar säga någonting? Och jag kan sakna något mer. Från mötena vi har med boendet. Att vi liksom pratar om något annat än aktiviteter och vad vi gör i närområdet. Jag får känslan att de liksom inte kan tänka längre bort än till Heron city eller någon pizzeria någon gång ibland. Jag försökte ringa chefen idag också. Hon satt i möte. Vilket är lite ironiskt eftersom jag tänkt prata med henne att hon inte är så viktig som hon tror. I alla fall. Imorgon ska de ringa från psykiatrin. Min god man kommer klockan elva så att vi kan fylla i något körkortsformulär. Jag ska promenera på jobbet och sen handla och sen köra parkourrace i minecraft. Och sen kanske, kanske, skriva något mystiskt. Något om Tonys pizza. Något om höga höghus. Något om den skrämmande oändlighet. Som går och går i all evinnerlig tid. Var det inte det jag försökte skriva om för snart tio år sen? Jag har svårt att minnas exakt vad jag skrev men något var det i alla fall. Annars hade jag ju inte suttit här. Och försökt skriva igen. Som jag försökt göra så många gånger förut. Jag vet inte vad det blev med den här texten egentligen. Som vanligt sluddrar jag obegripliga ord. Men förhoppningsvis vill ni läsa något mer av det jag har att skriva. För det känner jag att jag har att ge er. Mer av mitt skrivande alltså. Det kan tyckas märkligt och konstigt vid en första anblick. Men det har en djupare mening. Det är i alla fall det jag vill förmedla. En berättelse. Om det omedvetna undermedvetna. Om sådant man inte tänker på så ofta. Känns som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det men jag tror inte att ni orkar läsa det så jag stannar vid att jag har något att skriva och att detta något har med röda byggnader att göra…