Idag började jag dagen med att göra mig en skål med yoghurt och corn flakes. Mamma skulle åka iväg och handla så jag var ensam hemma. För det mesta lyssnade jag bara på radio. Ibland gick jag ut också. Jag visste inte vad jag skulle göra egentligen. Jag satt mest och väntade på att filmen Deadpool and Wolverine skulle börja. Efter ett tag kom mamma hem igen. Och vi gjorde i ordning grillen. Hällde på grillkol och tändvätska. Mamma gjorde i ordning köttbitar på spett. Grönsaker som tomater, paprikor, lök och chaminjoner på spett. Vi satte eld på grillen och Tomas, Carina och Roland kom. Vilket var lite förvånande eftersom jag trodde att Roland hade åkt hem redan. Men tydligen ska han åka hem imorgon. I alla fall så grillade vi och åt det grillade med satsiki och bearnessås som var jättegod. Och sedan åkte jag, Tomas och Roland iväg. Roland släppte vi av i Bonäs. Sedan åkte vi till Mora för att se på bio. Jag vet inte hur mycket jag borde berätta om den utan att jag spoilar något. Jag hade kunnat skriva en separat recension men jag vet inte om det är värt det. Jag kan säga så mycket som att det var mycket kaosartad action och man undrade om det kunde bli så mycket konstigare än det var. Eller konstigt skulle jag inte säga att den var. Däremot som jag förväntade mig den. Och nu när jag sett färdigt filmen kan jag koncentrera mig på mitt eget skrivande igen. Jag kom och tänka på det att när jag stod på Orsayran så fick man lov att koncentrera sig en hel del när man stod och filmade de som stod och spelade musik. Precis som att man stod i en skog någonstans med all sin packning på ryggen och var på väg någonstans. Alltid detta vandrande. Som jag kommer ihåg. Det tar aldrig slut. Det bara fortsätter och fortsätter. Även när jag tagit körkort så kommer det fortsätta och fortsätta. Det är ett liv jag får ta och vänja mig vid. Däremot tycker jag nog att det är behagligare att vandra i ett spel som Skyrim. Men ibland behöver man ta sig ut lite längre bort än man är van vid och det kan vara obehagligt i början men man vänjer sig nog. Jag vänjer mig nog. Jag behöver nog vänja mig om jag ska ut på lite längre turer sen som tar mig till vildmarken. När jag tänker efter så undrar jag varför jag inte skulle vänja mig för. Om jag har allt, körkort och en vilja att vara ute, så blir det väl så mycket enklare att göra längre resor. Även om det är själv. Jag behöver inte vara själv heller. Jag kan ha någon annan med mig. Jag vet bara inte vem det är. Om det är någon som jag skulle vilja ha med mig. Framtiden är ovis. Jag vet ännu ingenting om den. Förutom att jag vill skriva. Och berätta. Om hur det är att vara ute. Så långt ute. I samhällets ytterkanter. Där död råder. Det är en risk man tar genom att röra sig i dessa områden. Att man faktiskt dör. Livet är obarmhärtigt. Men jag har ingen dödlig sjukdom i alla fall. Jag har möjlighet att åka ut till dessa platser som man skulle kunna kalla ödelagda. Kanske någon annan plats jag drömt om att besöka länge. Genom orden kan jag besöka platser som jag inte besökt på länge. Kanske gå in i husen. Undersöka alla vrår och kanter. För nånting måste jag väl ändå ha att skriva om? Nu börjar det stora jobbet när jag kommer hem. Att skriva om alla drömmar man kan och önskar ha. Den stora frågan är; vilken dröm vill du ha?

Jag vet att det inte gått hela dagen idag men jag vill skriva om gårdagen. Till en början fick jag stekt potatis, korv och ägg av mamma. För det mesta satt vi ute och njöt av solen. Men efter ett tag ville mamma klippa gräsmattan. Jag hjälpte till lite med middagen som var pasta och en sås på bacon, tomater, paprika och grädde som var urgod. Det blev lite stressigt mot slutet när vi skulle till Orsayran och vi missade tåget som gick genom centrum. Mamma parkerade på ett övergivet sunkigt ställe som ingen verkade vilja vara på. Men det var det enda stället som vi kunde hitta en parkeringsplats så vi fick nöja oss med det. Nackdelen var att det var en bit att gå till själva yran. Vi mötte upp Tomas och Carina. Gick genom en marknad, ett annat ställe som var fullt med folk och ett annat ställe där några pensionärer spelade instrument. Där stannade jag och filmade medan de andra gick in i en butik. Vi fortsatte vår promenad när de hade gått ut ur butiken och fastnade hos några spelemän som jag också filmade. Vi fastnade hos någon random person som sjöng rakt ut utan mikrofon och det filmade jag också. Jag måste säga att han hade en stark röst som sjöng rakt ut utan mikrofon. Det hade nog inte jag klarat. Jag filmade när någon sjöng på en pizzeria och sedan gick jag för att handla lite på Coop. De skulle vänta på mig så jag handlade lite chips och dricka. När jag kom tillbaka filmade jag ännu lite mera. De hade tappat bort Tomas så de fick lov att ringa honom för att se var han var någonstans. Han var på någon spelning som var ungefär där jag hade varit så vi fick gå tillbaka en bit så att jag kunde filma det också. Mamma visade någon googling på Chris Kläfford och att det kunde vara han. Men Tomas trodde det inte. Det var i alla fall bra musik. Jag kommer inte ihåg om det var då eller tidigare som vi köpte churros. Jag köpte i alla fall glass med maränger. Och efter det gick vi till öltältet där Tomas och tog varsin starköl. Jag spelade in lite där också när de sjöng och spelade instrument. Men för det mesta drack jag öl. Och Tomas bjöd på någon speciell öl som jag inte kommer ihåg namnet på men som var gjord på Mora bryggeri. Efter det blev det ännu mer filmande. Den sista platsen vi var på var en pizzeria som Tomas och Carina har köpt någon korv med pommes till så jag köpte chiken nuggets med pommes och det var jättegott. Efter det åkte vi hem. I alla fall de som inte druckit alkohol. Jag hade jättemånga filmer att lägga upp på youtube och jag tror inte uppladdningen är färdig än. Men det är heller inte det jag vill prata om. Jag håller på atta ladda upp en video av Dick Lundberg och solidariteten men inte heller det vill jag prata om. Jag kan inte sluta tänka på att jag skrev något på morgonen. Något som försvann i sorlet av sångröster och instrument. Jag vill tro att det jag skriver betyder något. Men det är svårt att veta när man inte får någon reaktion. Jag hade drömt om ett spel. Enda sättet att klara spelet var att gå igenom en vägg. Och det gjorde man genom att vända på sig själv. Det hade känts så magiskt när jag hade varit i drömmen. Men nu vet jag inte om Orsyran förstört mina drömmar. Eller om det är Skattungekursen eller jobbet. Som jag inte ens börjat på än. Helt klart är det i alla fall att det påverkat mig på något sätt. Även om jag inte drömt om Orsayran. Vissa saker ville man ju på i Orsayran som öltältet, churrosvagnen och pizzerian. Förresten ville man nog på allt som var där på en gång. Men hur ska man beskriva det? Detta obeskrivliga kaos som är Orsayran? Kommer jag gå på det igen? Förmodligen. Men jag hade velat skriva om något djupare. Orsayran är väl bra och så men det är ju inte särskilt djupt. Eller så har jag bara fördomar mot musikanter. Jag vet inte. Jag hoppas dock att jag lyckas ta det där körkortet. Så att jag kan köra långt in i skogen och skriva ifred. Att övernatta ute i naturen kräver dock mer av mig än jag insett. Det finns ingen elektrisitet där så jag måste ha alternativ. Sen måste jag fråga mig; vad är syftet med att köra så långt in och övernatta i skogen? Kanske att jag vill åka till Tiberget igen? Då har jag i alla fall ett mål. Och mål är bra att ha. Men mina drömmar upplyser mig om hur viktigt det är att inte ta så seriöst på saker och ting. Kanske det är så jag får tänka när jag är på saker som Orsayran? Att inte ta så seriöst på saker och ting. Jag kommer nog inte ha så mycket mer att skriva om den här dagen dock. Utan jag har ätit min frukost beståendes utav yoghurt och corn flakes och kommer gå på bio senare ikväll. Sen får vi se om jag drömmer något mer. Det var ju kul när jag gjorde det. Äventyrligt och såna grejer. Jag kommer garanterat ha något mer att skriva om när jag sett filmen Deadpool och Wolverine. Jag har sett fram emot länge att se den här filmen. Så när jag går och ser filmen så vill jag inte känna mig missnöjd. Därför har jag inte mer att skriva just nu. Det får vänta till efter filmen och efter dagen har gått…