WordPress vill att jag beskriver mitt liv i ett alternativt universum. I ett alternativt universum har jag ett hus med en stor gård. Jag har ett stort bibliotek och ett lika stort kök. Sovrummet vet jag inte om den behöver vara så stor och vardagsrum vet jag inte om jag behöver i över huvud taget. Men det hade nog varit skönt att kunna se på tv ibland så det skulle jag nog ha. En stor odlingslott och möjlighet att resa långt. En gång för alla lära sig om hur man ger sig ut på tur igen. Det var länge sen jag gjorde det annars. Det tänker jag är en sak som jag skulle kunna göra med pappa annars. Att gå ut på tur…

Idag började jag dagen med att göra en skål med yoghurt och Start. För det mesta har jag nog tittat på ChrisWhippit på youtube. Jag hade nog tänkt att gå upp lite tidigare eftersom jag gick och la mig lite tidigare. Men av någon anledning kom jag inte upp förrän vid halv ett-tiden. Jag hade handlingsstöd men behövde inte handla eftersom jag hade handlat igår. Jag hade städstöd och det behövde jag också. Jag hade matsstöd och åt paj med oliver och soltorkade tomater. Efter maten slängde jag sopor och vattnade landet för första gången på hela sommaren. Det ser ut som jag behöver gå ner dit också och rensa lite i landet. Det börjar bli trångt där med alla plantor. Jag ser också fram emot att komma tillbaka till jobbet nästa vecka och se hur pumpaplantorna ser ut. Jag gjorde också en video och la upp på Tik tok. Behövde prata av mig lite kände jag. Om livet och känslolivet rent allmänt. Men nu tänkte jag inte skriva mer om denna dag utan om gårdagen. För då var vi och handlade. Jag och lillebror alltså. Och jag fick hans körkortsböcker. Jag handlade lite mjölk, yoghurt, dip, pajer, matlåda, Polarknäcke, Mer pärondricka och lingondricka, Start, Doritos, chips, choklad, tvål och tandkräm. Jag glömmer säkert något med det är i stort sett allt jag handlade. Mitt kort kommer ju sluta fungera snart. Jag hoppas jag hinner få mitt nya kort till dess. I alla fall så har jag gjort en hel del de senaste dagarna. Jag kom på mig själv att jag inte spelat Skyrim på ett tag. Mest minecraft och det duger minst lika bra. Såg Deadpool 2 också och den är minst lika bra som trean. Men för det mesta har jag gjort hushållssysslor. Det är vad jag brukar göra när jag är hemma. Jag hade velat skriva om något annat också. Något otydligt som jag tänkt på länge. Vad är det för något egentligen? Det kan vara en dröm. Men det kan också vara något annat. Jag har inte riktigt bestämt mig. Jag har inte skrivit något heller. Faktiskt inte ett enda ord. Då blir det ingen bok skriven som man brukar säga. Och det ligger något i de orden. Om jag inte skriver något så blir det ingen bok. Det kan vara ångestframkallande. Om inte rent av panikartat. Plötsligt blir man äldre och har inte skrivit en bok. Man blir tretti, man blir tjugofem, man blir inte yngre. Det är så det är och det är så det alltid kommer. Men jag kommer skriva något någon gång. Det har jag bestämt mig för. För om jag inte skriver något; vad ska jag då göra? Livet blir överväldigande tomt. Var det inte så jag tänkte att boken skulle heta i början? Tomheten i bakhuvet? Men sen så skrotade jag det förslaget och gick på det mer dramatiska ”Allting faller”. Hur ska man någonsin kunna återhämta sig efter något så dramatiskt? Fast jag tyckte allt föll lite mer när jag gick i Brunnsvik. Inte nog med att jag hade skolan att tänka på; min farmor hade cancer och ekonomin krisade också. Jag har tänkt att jag ska ha en scen som i princip återupplivar farmor. Den ska utspela sig i ett vitt rum med hennes typiska gröna möbler. Och jag skulle falla i hennes famn och säga hur mycket jag saknar henne. Hon skulle säga tack men skulle också säga att det är dags att återvända till dina vänner. Du kan inte leva i en dröm hela ditt liv. Och sedan är jag tillbaka där allt började. Bland de röda byggnaderna. Allt börja bland de röda byggnaderna. Festerna under de sena nätterna. En tid som för länge sen är förbi. Behöver jag nämna att min gamla skrivlärare är död också? Nej jag behöver något ljusare att tänka på i allt detta mörker…

Det går verkligen segt just nu. Jag hade verkligen velat komma in på Jakobsbergs folkhögskola. Vet inte vad jag ska göra om jag inte gör det. Jobba antar jag. Det är en vecka kvar nu. Känns som jag har så mycket att skriva om. Så många känslor som vill explodera i min kropp. Men det går segt nu. Varför går det segt för? Varför tar ingen kontakt med mig? Varför ska det vara så svårt att ta kontakt med någon för? Jag har nu skrivit i något på femton år. Mestadels dagboksanteckningar. De viktiga texterna har jag utlämnat. Av någon anledning. Kanske att jag tänkt att jag kan skriva om dem senare. När jag känner för det. Men det finns ingen bättre tid än just nu. Jag hade verkligen velat skriva om det som är viktigt. Men det går så segt. Varför går det så segt för? Det är som mänskligheten upphört att existera. Som att det enda som är kvar är spåren av en mänsklighet som för länge sen dött ut. Det kan hända att det är det jag vill skriva om. Eller försökt skriva om. Jag vill se nya ställen. Jämt vara på väg någonstans. Jag klarar inte av att sitta här bakom en dator och bara skriva. Men jag kan fortfarande föreställa mig platserna som jag vill till. Det är någon slags överlevnadsstrategi. Om man är utan körkort. I alla fall hade jag velat ta körkort så småningom. Kanske inte just nu men så småningom. Jag skulle kunna läsa körkortsböckerna som jag läser de andra böckerna. Men den här segheten. Jag vet inte var den kommer ifrån. Men det känns inte bra att vi gått och blivit tysta. De värsta brotten kan ju ske i tysthet. Mord. För om ingen säger något så har det ju inte hänt. Då är det ju fritt fram att mörda varandra. Jag är på riktigt rädd för vad den här tystheten kan ställa till med. Och önskar att folk kunde festa lite mer. Precis som det var i Brunnsvik. Men det är ju länge sen nu. Nej jag avskyr den här segheten. Vet inte var den kommer ifrån. Hade velat skriva om saker som jag vill skriva om. Som ny platser jag besökt. Eller vill besöka. Som Jakobsbergs folkhögskola. Men framförallt fler städer. Så många städer. De är så tomma och tysta. I drömmarna. Det är något som inte står rätt till. Även fast det är i mitt undermedvetna. Så kan något inte stå rätt till. Det låter nästan lite fobiskt. Men det var inte meningen i så fall. Jag vill bara ha något att skriva om. Du får ursäkta mig. Du som är någon som jag inte vet vem det är. Det är så det är att skriva. Man vet inte vem man skriver för förräns någon yttrar sig. Då briserar en bomb. Och alla ens hemligheter är avslöjade. Jag hoppas mänskligheten överlever tystnaden. För om den inte gör det så har vi bara ond bråd död att se fram emot…

Mord/dråp, Stockholm

Blivit skadad har en man med stickföremål på Södermalm och är allvarligt skadad. Gripna är tre personer och misstänkta för brottet. Skett har brottet utomhus vid Söder Mälarstrand. En polisinsats pågår för att hitta de misstänkta gärningspersonerna och med att säkra brottsplatsen – i det arbetet har tre misstänkta personer gripits. Förd till sjukhus är den skadade mannen med ambulans och är allvarligt skadad. En uppdatering klockan 10:20. Avlidit har den skadade mannen och anhöriga är underrättade. Ändrad till mord är brottsrubriceringen. En uppdatering klockan 12:30. Anhållna är nu de tre gripna enligt beslut av åklagare.

Källa: Polisen.se