Idag började jag dagen med att göra mig en skål med yoghurt och Crunchy. Jag tror jag såg en video av What if om vad som skulle hända om hälften av planeten bestod av land och hälften vatten. Inte för att jag var så intresserad egentligen men jag hade inget annat också. Det mesta av dagen spenderade jag också med att vänta på att lillebror skulle komma och hämta upp mig. Vi skulle äta på Esspressohouse. Och när han kom så var hans flickvän och hund med också. Vi parkerade i ett parkeringsgarage och bredvid oss parkerade en bil jag tyckte mig känna igen. Insåg senare att det var mammas bil med mamma och hunden Bella. Man kan säga att det här var födelsedagsmat för henne. Vi gick till Esspressohouse och jag beställde en latte med karamellsmak och någon baguette med kyckling. Men vad jag fick var avokadobaguette. Och jag tycker inte ens om avokado. Men jag åt i alla fall upp den. Ville inte visa mig missnöjd. Mamma hade i alla fall köpt sig en foccasia och lillebror och flickvän hade köpt någon baguette som det såg ut att vara kyckling i. Så det kanske det var då. Men latten var god dock. Även om det inte var sirap på toppen som det var på lillebrors. Men jag var nöjd i alla fall. Lillebror skulle köpa någon på Clas Ohlsson. Och mamma skulle kolla på något i någon klädaffär där. Jag fick skjuts av mamma hem till Brandholmen och innan hon åkte hem till sig så tog vi en promenad med hunden Bella runt fårhagen. Och nog såg vi får alltid! Kanske att det får vara en grej som ger en trygghet? Att det finns något så simpelt som får? Det ger i alla fall mig trygghet. Efter att vi hade promenerat så gick jag hem till mig och försökte spela minecraft. Men den här rädslan att dö var så paralyserande att jag hade svårt att koncentrera mig på spelet. När personalen kom sen så hade den eskalerat så mycket att jag knappt kunde laga mat. Personalen frågade om det fanns något hon kunde göra, typ laga mat eller gå därifrån, så jag sa att hon fick gå därifrån. Jag tror inte hon blev sur över det. Tvärtom; de är väl medvetna om när man får sådana där attacker. Men jag är så jävla trött på att se personal hela tiden. Det är väl bara det. Och efter att jag lagat mat så såg jag lite på youtube. Jag vet inte om den här rädslan har minskat något men jag måste, i vilket fall som helst, packa inför imorgon då jag ska till Dalarna. Jag vet inte vad jag ska göra till dess. Jag har rakat mig i alla fall så att jag inte ser så risig ut i ansiktet. Jag måste dock säga att längtan efter någon att dela mitt liv med har blivit så avgrundsdjupt stor och jag vet inte hur jag ska kunna hitta någon när jag reser bort med mamma så här men jag antar väl att jag ska ha kul när jag väl är där i alla fall. En grej jag pratade med lillebror om var det här körkortstagandet och han frågade om jag hade kontaktat någon körskola än. Jag berättade att jag hade mejlat körkortscenter och fått till svar att de inte visste vad jag skulle vänta på och att de ju inte kände mig. Men jag kommer nog ringa dem efter att jag varit i Dalarna. Men den där skräcken efter bemötandet på Esspressohouse finns fortfarande kvar. Det är som att skräcken helt förlamar mig. Det känns som att jag ska dö. Det kan ha något med att Åkesson kalla Vänsterpartiet antisemiter också. Jag vet inte vad jag ska prata om när personalen kommer nu viv halv nio dock. Kanske att jag behöver ta ut medicin ända till i torsdag. Annars är det väl en massa packande som gäller. Och jag har inte riktigt bestämt mig än vilken bok jag ska ta med mig. Jag tror det blir Jan Guillous bok men Stormningen verkar ju rätt bra också. Så det kanske blir båda. Och tidningen Skriva måste jag ta med mig också. Måste säga dock att ta det lugnt inte riktigt fungerade på dödsskräcken. Jag hade bara velat ha någon att dela mitt liv med. Att det ska vara så svårt. Att fatta…