Idag började jag dagen med att äta en frukost bestående av yoghurt, corn flakes, tomater, paprika och macka. Idag har jag gjort något speciellt som jag inte brukar göra. Jag packade ur all min packning ur väskan ställde dunken med vatten i den i stället. För det är så jag kommer ihåg att vi gjorde i Älvdalen. Vi gick till skogen, till dammen fast inte ända ner eftersom jag var rädd att jag inte skulle orka kliva upp den branta backen, en omväg och sedan hem igen. Jag tränar för framtiden tänker jag när jag ska ut och vandra och bär tung packning. Jag vet inte när den framtiden är men jag hoppas på snart. Man lever bara en gång trotts allt. Till lunch åt vi jättegod chilli con carne med pasta. Också det med grönsaker fast med paprikor som legat månader i min kyl. Utan att mögla. Jag undrar vad de består av som klarar sig så länge. Säkert något konserveringsmedel. Om det nu hade varit så det funkat. Vilket de ju inte gör. De hade växt naturligt i mitt land. Så hur hade de klarat sig så länge i mitt kylskåp? Jag vet inte riktigt. Jag har inte tillräckliga kunskaper för att svara på den frågan. I alla fall så åkte vi för att handla lite. Jag har fortsatt läsa Stormningen av Cecilia Khavar vilket har varit intressant. Jag ska nog fortsätta göra det efter att jag skrivit den här dagboksanteckningen. På ICA maxi handlade jag chips och dricka. Mamma ägg, creme fraiche, potatis, crispies och säkert något mer som jag inte kommer ihåg vad det var just. Vi åkte till Biltema också och handlade ritblock och våtservetter. Vi åkte hem igen och till kvällsmål tog vi bara te och macka. Vi fortsatte se Hammarskjöld men halvvägs in gick jag iväg för att basta. Jag hade alltså förberett bastun lite innan med regnvatten och att göra upp eld. Efter att jag hade bastat var det mammas tur att basta. Efter att hon hade gjort det så såg vi färdigt på Filmen Hammarskjöld. Vilket var en mycket bra film! Mycket av filmen utspelade sig i Afrika, i Katanga, och Hammarskjölds försök att befria folket från de konoliana makterna. Efter filmen jag tänkt lyssna på Creepypodden men det var Verkligheten i stället. Mamma tyckte det var onödigt att lyssna på något som man blir skrämd av men jag försökte förklara att det inte riktigt är det de handlar om. Jag tycker det är ett problem att hon inte ens vill försöka förstå vad det handlar om. Jag som till exempel tycker om att skriva jobbar i ständig motvind på grund av sådana människor. Nu såg jag att hon börjat rita en del i alla fall så det är väl bra. Jag funderar dock på vad jag kommer skriva härnäst. Om det blir om en clown eller Pajas Pyjamas eller något helt annat. Något jag tänkt på länge nu. Något som stört från en stund till en annan. Vad är det? Något slags drömlandskap. Någon slags ordning. Och något slags folk som befolkar mina drömmar. Vi som kallas vänstermänniskor. Även om jag inte ser dem på månader. Så finns de ofta i mina drömmar. I läger. Både ute och inne. Sällan möter man någon vänstermänniska som är våldsam. SD;are däremot; de är våldsamma! Så de skulle jag akta mig för. När jag drömvandrar. I den verkliga världen…