Idag började jag dagen med att göra mig en skål med yoghurt och Crunchy och pulverkaffe. Såg på när UFOsxm spelade Funko fusion. Ett väldigt konstigt spel men det såg lite roligt i alla fall. Efter det så gjorde jag mig en Varma koppen sparris och spelade lite minecraft innan jag gick iväg till bussen. Väl på busshållplatsen så såg jag två småungar. Två killar. Den ena med kepsen bak och fram och något som såg ut som en energidricka i handen. Det kändes som han lätt skulle kunna slå ihjäl mig om han hade velat det. Och det var något med stilen, beteenden, som sa att han ville det. Efter det såg jag en massa tjejer däremot. Fler på hemvägen. Men just då var jag på väg till jobbet. Och väl på jobbet så skulle vi bara promenera. Och hunden Bosse var på jobbet också. Och som vanligt var han jättetrög att gå med. Han skulle stanna och kissa på vartenda ställe vi var på. Så Patrik fick lov att dra honom. Vi pratade om körkortet och om jag verkligen skulle ha råd med det. Ett ämne jag börjar bli rätt trött på att höra på nu. Jag har gott om pengar i mitt konto. Hon frågade också om hur det gick med polisanmälan. Vilket jag inte visste. Inte just då i alla fall. Och inte heller visste jag det när vi gick tillbaka till arbetslokalen och satte oss på våra ställen. Jag satt där till ungefär tvåtiden. Någon gång under den här tiden så visade Patrik mig en sida som hette DigiVi som var en sida som var till för dejting för folk med funktionsnedsättning. Kan inte påstå att jag var så intresserad av den. Jag nämnde det att det hade varit trafikolycka i Nyköping. Men så mycket mer hade jag inte att prata om. Så vid tvåtiden gick jag till ICA knuten och där handlade jag dip, mjölk, yoghurt, chips, Doritos, Mer apelsin- och pärondricka, Coca cola, choklad och godis. Efter det åkte jag hem. Och på vägen hem så såg jag en massa tjejer. Så jag har nog inte riktigt otur ändå. Väl hemma så satte jag på datorn, radion och packade upp mina varor. Vid femtiden kom personalen och då nämnde jag det att de väl visste att man skulle ringa polisen om man misstänkte brott. Jag nämnde det att jag hade sett polisbilen åka på vägen hem med blåljus så att bussen fick lov att köra åt sidan för att ge den företräde. För det är det man ska göra när polisbilen har blåljus. Jag värmde på en paj och hade på lite oliver, soltorkade tomater, olja och vitvinsvinäger som var väldigt gott. Jag har kört parkourrace på minecraft och har inte gjort så mycket annat sen dess. Igår åkte ju mamma och jag hem från Dalarna. Jag skrev inte om det igår eftersom jag helt enkelt inte orkade. Men det var väl ungefär som vilken annan dag som helst. Vi åt en frukost bestående av yoghurt, Corn flakes, tunnbröd och en massa grönsaker. Jag hjälpte mamma och tömma jord ur en tunna efter hon flyttat ur alla växter ur den. Jag tömde ur en annan tunna med vatten och jag tömde ut tunnan som sitter fast ovanför bastuaggregatet på vatten. Jag sopade och sen åkte vi hem. Det finns väl inte mycket mer att berätta om det än att det blev väldigt sent innan vi kom hem. Vi åt på McDonalds i Eskilstuna där jag tog någon hamburgare med bacon i. Sen var det bara resten av vägen hem kvar. Vi hade krångel med dörrarna så vi fick lov att ringa Micke för att fråga vad det var för fel på dem. Inga andra dörrarna än förardörren öppnades. Så jag fick lov att krypa in från förarsätet för att komma in i bilen. Det var dock bara en knapp i förardörren som behövdes tryckas in och sen var alla dörrar öppna igen. Och det behövdes för jag hade min stora väska i skuffen. Så allt som allt hade jag en påse med bok, chips, vatten, en jättestor väska och i sista stund så tog jag med mig dunken också som jag kan träna att bära tung packning med om man fyller den med vatten. Gårdagskvällen bestod mest av att packa ur, duscha och se på ett avsnitt av Agatha all along. Jag har haft lite ångest över att jag missar vad som händer på Jakobsbergs folkhögskola. Och när det kommer till körkortet så har jag nästan bara fått höra negativa kommentarer om det. Jag bara önskade att folk inte var så uppgivna om saker och ting. Jag bara önskade att det kunde vara lite mer acceptabelt att vara framgångsrik. Inte för att jag är det, men jag vill bli det. Det är väl lite det som är skillnaden också med folk som uppnår något och folk som inte uppnår något. Så jag är väl framgångsrik trotts allt. Jag ska ha det där körkortet. Och jag ska köra så in i helvete långt bort från allt som heter samhälle. Eller så åker jag till pappa. Vilket mamma påminde att jag borde. Jag tänkte också se på nästa avsnitt av Maktens ringar. Spela minecraft. Försöka läsa lite. Jag undrar hur det kommer gå med det där körkortet ja. Men imorgon kanske jag får ha hunden Bella över natten hemma hos mig. Vilket ska bli mysigt. Men jag kan inte sluta tänka på boendemötet som ska vara på onsdag nästa vecka. Det är inte acceptabelt att jag, några minuter innan jag ska gå på journalistmötet, inte får ha mötet längre. Och det faktum att jag inte får tag på chefen är under all kritik! Så ja; det är rätt mycket som går emot mig nu. Det är rätt länge sen jag hade egentid. Krävs det körkort för att man ska få det? Är det de jag ska satsa på i så fall? Ja det är nog det jag ska satsa på i så fall. För med körkort skulle jag kunna köra till alla de ställen som jag skriver om. Inte för att jag skulle behöva det, mitt minne är rätt bra trotts allt. Det finns så många andra saker jag hade velat prata om också. Det mesta handlar om Kättbo. Jag tror jag ska skriva en separat text om det. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Jag är rädd att jag bara blir ännu en person som blir en del av uppgivenheten. Men det är som Coldplay sjunger i Talk; att man ska prata om det som tynger en. Det är så viktigt. Vissa stunder är det livräddande till och med. Är det så att jag är suicid till och med? Det tror jag nog inte. Jag har sätt att hantera om jag börjar känna mig något som påminner om låg. Vad mer ska jag skriva om? Jag vet inte riktigt. Jag känner mig rätt färdig just nu. Jag har skrivit om vad jag gjort under dagen och under gårdagen och vad jag ska göra framöver. Det är jag dock lite mer osäker på vad jag ska göra. Framöver alltså. Jag känner att den här uppgivenheten är överallt. Hur ska man någonsin kunna ha framtidsutsikter om allt bara är mörkt hela tiden? Jag får ha siktet inställt på körkortet. Men vad mer ska jag göra för att komma någonstans i livet? Lite för stora frågor för mig att svara på egentligen. Jag hade önskat att det var tydligare. Det jag vill skriva om. Men jag antar att jag får jobba från text till text. Den här texten börjar i sig bli lite för lång för att någon ska orka läsa den. Jag får ha siktet inställt på boendemötet på onsdag också. Det känns som det bara är där som jag har möjlighet att förändra någonting. När jag inte får ha journalistmöte så sprider sig uppgivenheten ut sig. Och den kommer märkas på boendemötet också. Det kommer vara protester. Men jag kan inte acceptera den situation jag befinner mig i. Jag skulle behöva skriva om något helt annat som håller mina tankar borta från körkort och polisen och trafikolyckor och misshandel och mord. Jag trodde verkligen att jag skulle dö idag. Glad att det inte gick så långt. Jag får fortsätta skriva. Om mitt liv och andras liv. Om allt möjligt egentligen. För det är så det är att skriva; att man inte vet vad som ska hända härnäst…