Nu har jag sett avsnitt 4 av säsong 2 av Maktens ringar. Jag vet att jag sagt att jag inte tänkte skriva så mycket mer om dem. Men jag har mått dåligt av att inte berätta. Det är helt enkelt ett för stort del av mitt liv nu. Och även om jag inte minns så mycket från förra avsnittet så kan jag berätta om vad som hände i det här avsnittet. Bland annat att vi, för första gången, får lära känna vandrande träd. Och att den här trollkarlen hade frambringat en sandstorm som hade kastat iväg hårfotarna. Trollkarlen lär känna en riktig trollkarl och en trädstam håller på att kväva honom när han får hjälp av den här trädstammen. Han får lära sig att han är den äldste som finns och att han kan kontrollera de flesta element. Och att en mörk trollkarl varit hos honom en gång i tiden. Hårfotarna hamnar hos några som kallar sig Stooerna. Först tänker de avvisa hårfotarna men sen visar ledaren dem något som blivit målat på sten. Något om att de sökt efter ett ställe med lummiga kullar där de kan gräva hål och bosätta sig. Det låter väldigt mycket som hobbitar och hur de bor men det får vi aldrig veta om det är det de menar. På ett annat ställe söker en alv efter en person som tagits tillfånga. Han vet inte av vad men han rådfrågar några personer att följa med honom och ta reda på det. Han avslöjar en person med att ha märket av Adar som hon försökt bränna bort från sin rygg. Han sätter handfängsel på henne och de går till något slags träsk. En av dem börjar sjunka ner i det här träsket och alven försöker rädda honom. Men det slutar med att de båda sjunker ner i träsket. Vilket betyder att bara hon med handfängsel står kvar där. Men hon försöker rädda dem med en pinne. Men i stället för en hand så dyker en gigantisk mask upp. Alven skär sig loss från dess mage och de säger skämtsamt att de har vad de skulle kalla kvällsmat. Alven ger henne en chans att ta sig loss genom att ge henne en nyckel. När hon tagit sig loss så snor hon svärdet från en person och för ett tag så befinner dig i en situation som aldrig verkar lösa sig. Med alven som siktar sin båge mot henne. De störs dock ut av de vandrande träden som först tror att de är fiender. Men sen släpper lös dem de hållit fångna. Samtidigt upptäcker Galadriel och Elrond en bro som gått sönder. De har som alternativ att ta den nordliga vägen som tar mycket längre tid och den sydliga som Galadriel får en syn ifrån gömmer något mörkt. Hon vill egentligen inte gå den vägen men alla andra vill gå den vägen så hon har inget annat val än att följa efter. De hamnar i en kyrkogård och plötsligt attackeras de av spöken som ser ut som värsta gastarna från någon skräckfilm eller liknande. Och de inser att enda sättet att döda de här spökena är genom att använda samma svärd som de är begravda med. När de besegrat alla spöken så uppstår ett annat problem. Orcherna är ute på rövarjakt. Galadriel tillåter ringen till Elrond och säger att hon ska uppehålla orcherna åt dem. Den här ringen verkar ha mer makt än de kan ana eftersom den gett henne syner och därför behöver bevakas. Till slut möter hon Adar dock. Och det är ungefär där som serien tar slut. Jag vet att jag inte skrivit så mycket om den här serien tidigare. Jag mår dock bättre om jag får göra det. En annan grej jag skulle vilja skriva om den är mycket mörkare än den förra säsongen. Man får känslan att något oroväckande kommer hända. Och när kommer den där ringen smidas? Den som så många dör för?