Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag såg väl lite när UFOsxm spelade minecraft och spelade väl själv minecraft. Men jag skulle iväg idag och hade inte så lång tid på mig förrän jag skulle ta bussen. Så jag hann nog inte spela minecraft egentligen. Däremot så var jag så pass tidig nere på stan att jag hann gå till bokhandeln och köpa en bok. Jag hade önskat att jag gått av vid stadshuset dock för nu fick jag gå ända ifrån busshållplatsen som låg mellan stadshuset och busstationen och även om det inte var långt så var det jobbigt. Boken jag köpte heter Däggdjur och är skriven av Nike Åkerberg. Jag har tänkt att jag ska köpa den länge så det var ett bra köp. Sen gick jag till det ställe där jag skulle möta min god man. Jag tror det var något på en halvtimme kvar så jag lyssnade lite på radio medan jag väntade. Framför mig fanns också Körkortscenter som jag funderade på att gå in efter att jag varit hos advokaten. Vilket jag aldrig gjorde. Det hade gått ett tag och jag trodde aldrig att Staffan skulle komma när han plötsligt kom. Vi gick in och möttes av en kvinna som hade hand om allt. Det handlade alltså om att de lagt ner förundersökning mot min förra god man och att hon nu ville att de skulle fortsätta undersöka. Jag visste inte hur men jag brydde mig inte så mycket om det egentligen. Jag sa det att jag kände mig förvirrad. Han hade ju varit så snäll. Så nu kommer de väl försöka fortsätta utreda vad som hänt. Det kan gå så långt att Kronofogden begär ut pengarna av honom sa hon. I vilket fall som helst. Det håller fortfarande på att utredas. Mer vet jag inte. Och det gick ganska fort att göra allt så jag kunde gå därifrån sen. Gick förbi Körkortscenter men gick aldrig in som sagt. Gick till busshållplatsen och då det var ett tag kvar tills bussen skulle komma så passade jag på att lyssna på lite radio. Så gjorde jag även när jag satt på bussen och gick hem. Jag har tänkt att jag ska skriva mer om centrum. Något om alla de saker man kan göra där. Det är som en sista pusselbit i mitt skrivande om alla kartonger jag vikt. En pusselbit som löser många problem som jag stött på i mitt skrivande. För kanske det inte är Nyköpings å, Hålletskogen och Brandkärr som jag hamnar i efter att ha varit i det snöklädda landskapet. Kanske är det kullerstensgatan i centrum. Kanske är det tomt på folk. För ovanligheternas skull. Var skulle man kunna tänkas gå? Kanske tillbaka till Tonys pizza? Och vad skulle hända på vägen? Skulle det hända något i över huvud taget? Jag har tänkt förut hur det skulle va att sitta i fängelse och att tiden skulle gå så snabbt att det skulle bli dystopisk framtid där gallren rostar sönder och alla butiker skulle bli övergivna. Men jag tänker att det inte behöver var dystopisk framtid utan att centrum bara är väldigt tomt helt enkelt. Och medan man går där så rasar alla stenar, all jord, ner i en avgrund och sen kanske jag hamnar i Nyköpings å. Jag är mycket för att hamna i Nyköpings å. Men var skulle jag hamna annars? Kanske ett så främmande ställe som Kättbo? Och den här gången kanske jag går lite till på den där vägen när jag rymde hemifrån? Men det känns som jag borde ha skrivit om det i tidigare berättelser om jag hade skrivit om det. Och det har jag ju inte gjort nu. Det är ett enda gissel det där. Att få allt att stämma överens. Det hade varit lättare om jag hade skrivit färdigt den första berättelsen om alltihopa som jag började skriva på. Men jag har så många kartonger i mitt minne. Jag måste skriva om kartongerna. Och hur jag vek dem. Annars har det aldrig hänt. Och det som aldrig hänt tänker ingen på. Det är svårt att slå igenom som författare om ingen ändå läser en. Och just nu så har jag oroväckande låg statistik på min WordPress-blogg. Vad krävs för att ni ska börja läsa mig? Jag tänker inte skriva något annat än det jag vill skriva om. Jag kanske återkommer när jag skrivit mer om centrum. Något om alla ställen man kan vara på. Och något om något som plötsligt händer där på kullerstensgatan som man inte är beredd på. Kanske att det kommer en svartklädd figur som slår till en med en knotig käpp så att man hamnar i ett gräsklätt landskap? Fast förmodligen inte. Förmodligen händer det ingenting. Medan man står där på kullerstensgatan. Och man undrar var allt folk är. Det har man gjort länge. Man har vandrat och undrat vart allt folk är. Man är inte van vid att det är så tomt. Man är helt enkelt inte bekväm vid det. Så bokens syfte borde vara att söka efter folk? Det gjorde ju allting betydligt lättare…