Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag såg på när UFOsxm spelade minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Spelade lite minecraft och gick till bussen. Jag stod där när klockan blev kvart över tolv och blev lite nervös när bussen inte kom. Det var först efter att det gått fyra minuter som bussen kom. Och jag var nervös att jag inte skulle hinna med nästa buss till Spindelplan. Men väl på busstationen så sprang jag till Hargbussen och hann precis med den innan den började åka iväg. Vilket var tur för annars skulle jag få lov att ta bussen efter det och den skulle inte gå förrän om en kvart efter det. Väl på jobbet så visade det sig att jag var ensam. Min arbetshandledare var så klart där men annars var jag ensam. Jag bytte om och vi gick till det nya kontoret som vi snart skulle flytta till. Flyttade lite på stolar och skrivbord så att det lätt skulle gå att ta ut dem sen när det var dags för det. Det var också det enda vi gjorde. Det hade lämnats en del skräp kvar vilket Patrik sa gjorde honom lite ledsen. Men vi slängde i alla fall det i återvinningsrummet och sen gick vi tillbaka till arbetslokalen där jag bytte om och la alla kläder i tvättpåsen. Vilket var på tiden eftersom jag inte gjort det förut. För ett tag satt vi bara där, jag och Patrik, när han frågade om jag hade sett på Robinson. Jag fick lov att förklara att jag inte hade fyran och förmodligen aldrig kommer skaffa den kanalen heller. Det sa jag aldrig högt dock. Efter ett tag ringde jag mamma och jag fick gå hem till henne. Det kändes som jag lämnade Patrik lite själv där men jag visste inte riktigt vad vi skulle prata om. Så jag gick hem till mamma och mötte dem på vägen. Hon och hunden Bella alltså. Vi gick in och mamma började laga mat medan jag satte på tv;n och såg på Drömmen om ett småbruk och antikrundan när det plötsligt blev mat. Och det blev köttfärsås med spaghetti och pizzasallad. Vi fortsatte se på Antikrundan och såg en del på programmet som kom efter det och som hette Farlig omväg. Vi gick ut och rastade Bella. Tog en extra lång omväg eftersom mamma hade skräp att slänga. Tog bilen och åkte till ICA knuten där jag handlade oliver, Runda björn, chips, Mer päron- och apelsindricka. Jag fick skjuts hem men mamma följde inte med mig upp eftersom hon ska jobba senare. Har jag för mig. Så nu sitter jag här och funderar vad jag ska skriva härnäst. Jag tror att jag vill skriva om ett snöklätt landskap eftersom vi fick hantera djupfrysta pizzor på Tonys pizza. Jag skulle också kunna skriva om stekhetta eftersom vi fick hantera ugnen på pizzerian. Den delen av pizzerian var jag sällan på dock. Det hände ibland att jag fick hjälpa till att lägga upp deg på rullband. Men vad hjälper det att skriva om det nu? Jag kommer inte få tillbaka det arbetet hur mycket jag än ber om det. Men jag kanske inte vill ha tillbaka det jobbet heller? Jag kanske bara vill skriva och leva i minnet i att jag jobbade där. Alla plåtar och kartonger jag vikt. I mina drömmar skulle det nästan ha blivit surrealistiskt när kartongerna bildar högar som bildar berg av sophögar. Också säger de att det var jag som var smutsig? Jag hade varken mobilen in i bageriet och tvättade händerna varje gång jag skulle in på bageriet. Men det får jag tydligen inte tänka på längre. Paradoxalt har det motsatt effekt. Jag tänker på det mer än någonsin. På alla dessa plåtar jag diskade och kartonger jag vek. Och ibland gjorde vi andra saker som att lägga på ingredienser på pizzan. Om jag hade haft det jobbet kvar så hade jag kanske haft en stabil inkomst nu. Men jag får inte gräma mig för mycket i gamla minnen. Jag måste skapa nya minnen. Och det gör jag förhoppningsvis när jag tar körkort. Eller kanske jobbar mer. Jag kommer inte undan dog att berättelsen kommer ta sin början i Tonys pizza. Att den fortsätter i ett snöklätt landskap och sen när han går igenom isen så kanske han hamnar i underjorden och till slut i källaren i Bonäs. Fast allt är annorlunda där nu; ingen bor längre kvar i det huset. Så en vandring väntar ut till skogen och de lite mer tätbevuxna delarna av skogen. Eventuellt ska jag komma tillbaka till Brunnsvik på något sätt också. Men mest kommer jag nog bara att drömma om plåtar och kartonger. Så jag kan börja där. I all enkelhet. Tills att jag klurat ut vad som hemsöker mig mest i livet…
Skogsnytt 