WordPress undrar vad jag har skjutit upp att göra. Och varför. Jag har skjutit upp att besöka Jakobsbergs folkhögskola. Det är inte helt mitt fel heller. Jag har inte fått något svar från dem heller. Men jag hade kunnat varit tydligare när det kommer till att jag hade kunnat flytta till skolan. Nu velade jag lite fram och tillbaka att jag kanske inte kunde bo på skolan och att det kanske skrämde iväg dem lite. Nu hoppas jag dock att jag kan få besöka dem någon dag. Jag har skickat mejl till Jakobsbergs folkhögskola och en personal kunde fixa så att vi kunde titta på resväg dit. Det mesta löser sig trotts allt bara man har vilja till det. Sen vad jag kommer upptäcka där får vi se sen. Jag har fullt upp med att försöka hålla ihop alla dessa texter som jag skrivit nu. Och se var de leder någonstans…

WordPress undrar när första gången var som jag verkligen kände mig vuxen (om någonsin). Jag anser att det var i Brunnsvik och jag fick öl utköpt till mig själv av en kompis. Jag hade aldrig druckit så stark öl förut men så här i efterhand så kan jag väl känna att det var värt det. Men jag hade ju aldrig flyttat hemifrån på riktigt när jag bodde i Brunnsvik. Det fick jag erfara när jag flyttade hem till mamma igen. Men första riktiga gången som jag kände mig vuxen var när jag flyttade hemifrån. Och det gjorde jag ju för inte så länge sen. Sen så har jag personal hit ibland men jag skulle nog säga att det är nu som jag känner mig riktigt vuxen. Jag går och handlar själv och när jag gick ner på stan häromdan så läste vi tidningen. Jag är dock osäker på om man vill känna sig för vuxen. Eller vill vara för seriös. Jag har för mig att min morfar var rätt barnslig av sig också. Det är en rätt stark trygghet i en verklighet som jämt ska vara så allvarlig hela tiden…

WordPress undrar vilket som var det svåraste personliga målet jag har satt upp för mig själv. Att skriva bok. Helt klart. För i och med det tillkommer det en massa andra krav som att hålla koll förlagsvärlden och redaktörerna och vad de vill ha för slags texter. Men jag hoppas ju, så klart, att jag skriver bok någon gång. Jag vet bara inte när denna någon gång är så vi får se när det är som jag släpper någon bok…

WordPress undrar vad jag skulle göra om jag förlorade alla mina ägodelar. Jag vet inte. Förmodligen förlora vettet. Jag har så mycket värdefullt. Saker från Brunnsvik, saker från farmor. Sen vet jag att man inte ska hålla för hårt om saker och ting men det finns vissa saker som jag aldrig skulle vilja förlora. Som mina texter bredvid min dator. Jag vet inte vad det är där som jag inte vill förlora men jag tänker att dagboksanteckningarna från naturguidestiden hade varit väldigt tråkigt att förlora. Men som sagt; jag är inte så fäst vid mina saker. Så det hade väl inte gjort något om jag förlorat någon enstaka sak. Men alla saker från Brunnsvikstiden är väldigt värdefulla för mig. Jag antar att de påminner om Örjan Svedberg också. Som är död nu. Och jag kan bara känna att döden är så obarmhärtigt slutgiltig på något vis…

WordPress undrar vilka detaljer i mitt liv som jag skulle kunna ägna mer uppmärksamhet åt. Jag vet inte riktigt. Tänker de på jobbet då? För där skriver jag ju dagboksanteckning varje dag. Men jag tänker att livet i övrigt skulle jag kunna skriva mer om. För det har blivit rätt dåligt med det den senaste. Att jag börjat svara på dessa frågor som WordPress gett mig är inget försvar på den frågan. Men jag tycker väl att jag inte lever ett tillräckligt intressant liv för att skriva om. Eller så har jag känt den senaste tiden i alla fall. Vad har hänt med den där lusten att skriva? Den verkar ha försvunnit på vägen någonstans. Men mest kanske jag undrar; när ska jag hitta någon att dela livet med? För; jag börjar bli rätt trött på att vara singel nu. Men jag skriver och jag skriver om mitt liv och hoppas att någon vill läsa det jag skriver på vägen. Men inte bara det; jag skriver något annat också. Något som inte bara är självbiografi. Något undermedvetet, drömskt. Bara jag kan veta vad jag vill skriva för något. Så det är bara att fortsätta skriva och utforska. Medvetandets mörkaste vrår…