Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag har haft problem med datorn hela morgonen och det är under sådana stunder som man inser hur viktigt det är att skriva av sig om allt. Vad man känner och vad man gör om dagarna. Jag känner mig mer säker att ha texterna på ett USB men då jag inte vet om USB:et har fått ett virus på sig så får jag vara mer påhittig. Kanske spara texterna på mejlen. Eller bara vara försiktig helt enkelt. Så i morse såg jag ingen video på youtube. Jag försökte men den bara buffrade. Så jag tog min Varma koppen grönsak och gick till bussen. Jag tänkte inte på det men den blev ju rejält full efter ett tag. Folk från alla möjliga delar av världen klev på och det kändes plötsligt som jag var i ett annat land. Vilket väl var en lite märklig känsla men förståelig. Bussen till Spindelplan var inte riktigt lika berikad. Jag undrar varför. Ska man vara fördomsfull och få för sig saker om andra personer bara för att man hört något en gång i tiden eller ska man gå på fakta och säga att folk är olika oavsett om de bor i Brandholmen eller Oppeby? Jag väljer nog det mer fördomsfria livet i så fall. Jag har gjort det hittills och det har tagit mig långt, hittills, i alla fall. I alla fall så fick jag byta om även fast vi inte jobbade något. Jag hade många diskussioner med mina arbetskamrater. Ett var att jag ville byta god man. Ett annat var om chefen. Hur hon var. Ett annat var om journalistiken som övergick till mitt skrivande i övrigt. Efter ett tag så blev jag sugen på att spela Fia med knuff med Patrik så jag tog fram Fia med knuff-spelet. Jag trodde att jag skulle vinna först men det visade sig att Patrik vann och då ville jag inte spela något mer. Kort därefter bytte jag om och kort därefter gick jag därifrån. Efter att ha berättat hela min livshistoria, än en gång, för Patrik. Eller kanske jag inte berättat om den delen av mitt liv så ofta? Den delen då jag gick på Älvdalens naturbruksgymnasium och badade isvak och gjorde överlevnadsvecka. Låter väl imponerande men jag har inte längre något minne från den tiden. Så det är inget jag kan skryta om längre. De enda minnen jag har är de ifrån Brunnsvik och det är inte så lite det heller i å för sig. Men det berättade jag inte, medan jag stod där, och väntade på att jag skulle gå hem. Visste inte hur jag skulle berätta det. Men det gjorde heller inget. För jag var på väg hem till mamma. Och då behövde man inte berätta om all den korruption man varit med om i Brunnsvik. Om alla flytturer och journalister man fick träffa. Hur vi fick kämpa för att bevara skolan i Brunnsvik på Brunnsvik. Allt jag behövde tänka på då var den sushi jag skulle äta hos mamma. Och när jag kom till hennes lägenhet så var det låst men nyckeln låg i postfacket så det var lätt att låsa upp. Jag hittade ingen sushi först men hunden Bella var glad att se mig. För meningen var att jag skulle vara hundvakt men det var tomt i lägenheten. Så hunden Bella var glad att jag kom dit. Jag såg på något på SVT forum medan jag åt sushin. Mamma hade ringt och berättat att den var i kylskåpet. Där satt jag i åtminstone någon timme när lillebror kom hem. Om jag minns rätt så hade jag sett Rapport och något program som hette Maskinmännen laddar upp tuben på tv när jag beslutade mig för att byta till Kunskapskanalen där de sände Bokmässan och höll på att sända Övergivna rum när lillebror av någon anledning skulle ut och träna så jag bestämde mig för att gå ut med Bella så att hon fick kissa och bajsa. Bajsa gjorde hon dock aldrig men vi var rätt snabba ändå för det var iskallt ute och jag ville inte gärna stå ute i den iskylan. Efter ett tag kom mamma äntligen hem också. Och på tv sände de Leva sin dröm. En annan grej vi pratade om på jobbet var att jag funderade på att gå på pub. En tyckte att det kunde man absolut inte göra med en personal på Nyköpings kommun. En annan tyckte att det kunde man visst göra och varför skulle man prata med chefen för? Det var väl bara att gå? Jag pratade om det med mamma och då hade jag nästan bestämt mig helt att jag skulle åka till pappa. Mamma tyckte dock att om vi hade bestämt oss för att gå så skulle vi gå. För han skulle ju ha avsatt arbetstimmar för det här i så fall. I alla fall skulle jag gå och handla på ICA knuten och jag handlade kaviar, mjölk, chips, Mer päron- och hallon/svartvinbärsdricka, tvål, paj och choklad. Mamma var bestämd med att jag borde gå på puben om jag sagt att jag skulle gå på puben. Och när jag kommit hem; satt på radion, datorn och packat upp alla varor så ringde pappa och berättade att det blivit lite förhinder. Jag kom inte ihåg vad exakt men han nämnde att jag ju hade något eget att gå på också så då antar jag att det handlade om det. Att jag skulle gå på puben. Och nu har jag pratat med personalen som skulle ha följt med mig i så fall och han sa att han behövde prata med chefen först så nu vet jag inte om det blir den här helgen eller nästa helg men kanske att jag får se pappa på jul i alla fall. Det var i alla fall väldigt länge sen jag såg honom. Och jag vet att det är kul med pub och så men jag vill faktiskt träffa min pappa ibland också. Men mest vill jag nog bara skriva. Som jag gör nu. Skrivandet är mäktigt. Det kan förflytta berg. Men så mycket mer än det har jag inte gjort idag. Jag blev ju, så klart, sugen på att skriva ännu mer efter det här. Så kanske jag ska kolla igenom mina texter. Rensa och redigera. Eller så skriver jag något nytt. Precis som jag gör nu. Men just nu orkar jag inte skriva något mer. Jag har så många youtubevideos att titta på. Så många att det blir för många. Men det måste ge något på något vis. Visst måste de det? Vad är annars meningen med allt detta strötittande på youtube? Som nästan ingen annan gör? Eller gör någon annan det? Det får ni berätta i så fall…