Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag såg på när ChrisWhippit spelade moddat minecraft tillsammans med Softis. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen grönsak innan jag spelade lite minecraft och gick till bussen. Och det var inte många personer på bussen. Varken till busstation eller Spindelplan. Väl på jobbet bytte jag om och kort därefter skulle vi jobba. Vi skulle ta kort, eller snarare Patrik skulle ta kort, på ställen på byggnaderna som var rätt nedgångna. Som hade börjat mögla och så. Vi hittade också fyra flaskor med lustgas i en taggbuske. Gick inte att använda dock så de fick vi slänga. Eller lägga i garaget. Så länge. Efter jobbet bytte jag om och ringde mamma. Hon sa att hon ville se de nya lokalerna vi är i så jag fick vänta lite till. Efter ett tag ringde mamma och sa att hon var vid de gamla lokalerna så jag gick dit och hämtade henne. Hunden Bella tyckte det var jättekul att se de nya lokalerna och vi var där ett bra tag. Bella fick köttbullar av en arbetskamrat. Hon fick visa upp vilka konster hon kunde. Och hon var så busig. Men det var lite obehagligt att se när en arbetskamrat drog i kopplet så att hunden inte kunde springa iväg. För det mesta skrattade vi dock bara åt hennes tokigheter. Och när vi varit där ett tag så gick vi hem. Till mat skulle vi få purjolökssoppa. Och jag såg på SVT forum. Som handlade något om Digivi. När maten var färdig så satte vi på Ms. Marvel på Disney plus. Det var sista avsnittet så efteråt satte jag på en trailer på filmen som kommer efter den, nämligen The Marvels. Efter det hade vi inte så mycket annat att titta på så jag bytte över till vanlig tv och tv 4 där de sände Efter fem. Efter att vi hade sett på nyheterna och en snigel i Mora som lagt 600 ägg så åkte vi till ICA knuten där jag handlade mjölk, chips, dricka och choklad. Efter det åkte vi hem till mig och eftersom hunden Bella skulle stanna kvar hemma hos mig så stannade mamma kvar en liten stund också. Jag hade satt radion på P2, satt på datorn och packat upp alla varor. Sen åkte mamma hem till sig och hunden Bella upptäckte att hon var borta när hon ylade lite grann. Vi hade det mysigt där jag läste lite mer av tidningen Avtryck och delade minnen redan vid tiotiden för jag tänkte att jag skulle gå och lägga mig tidigt. Klockan blev nog inte mer än tolv dock innan jag gick och la mig. Och jag läste Stormningen. Under natten så har vi båda sovit men på morgonen så gick Bella upp till mitt ansikte och slickade mig i ansiktet, näsborrarna och ibland tungkysstes vi också. Inte med vilje. Men jag undrar om det finns någon smitta som man kan drabbas av när de slickar en på tungan. Det var ju när hon slickade mig i näsborrarna som jag fick lov att andas genom munnen som hon slickade mig på tungan. Det var inte så farligt som det låter dock. Och vid niotiden kom personalen och gav mig medicin. Bella fick vara instängd i mitt sovrum eftersom hon var helt tokig. Sedan, vid halv tolv-tiden, gick vi på en liten promenad och hon både kissade och bajsade. Vilket jag tog upp och slängde i en soptunna. Det samtidigt som jag pratade med mamma i telefon som sa att hon var här nu. Vi stötte på varandra vid vägen. Så nu har Bella åkt iväg. Det är lite ensamt men jag behöver nog lite tid att fundera över vad jag ska skriva för något. Inte många har läst det jag skrivit. Det kan jag se på statistiken. Jag kan undra varför. Det är svårt att vara alla till lags men jag försöker skriva något nytt. Något som alla kan läsa. Jag tror jag ska fortsätta skriva på den där berättelsen jag började skriva på. Och kanske något nytt perspektiv på de kartonger jag vikt. Men så är det ju jämt när man skriver; att man inte vet i förväg vad folk kommer gilla. Något jag gillar kanske de flesta inte gillar och något de flesta gillar kanske inte jag gillar. Jag hoppas ni är med mig dock på mitt, lite annorlunda, skrivande. Om inte annat för att det kanske är ett välkommet avbrott i allt annat skrivande. Jag vet inte riktigt. Jag vet inte hur ni tänker. Och jag önskar att ni inte var så tysta. Var ska jag hitta en publik som vill läsa mina texter? Ni är ju jättebra men inte tillräckligt bra. Jag kan, som sagt, inte leva på luft. Egentligen hade jag inte tänkt skriva om mitt eget skrivande men eftersom möjligheten kom upp nu så tog jag den. Jag kommer inte sluta skriva bara för att ni slutar läsa. Men det blir tråkigare, förstås, att man inte får någon respons på det man skriver. Men jag ska inte bli för långdragen; nu när jag skriver det här är det en ny dag och jag tackade nej till handlingen men ska ha städning klockan fyra. När det kommer till boendemötet imorgon klockan sju så känner jag mig lite låst. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, hur jag ska säga, för att få fram det jag vill säga. Att jag vill ha journalistmöte. Just nu ter det sig omöjligt. Folk vill ju leva sina normala liv utan att behöva ringa polisen en enda gång under sina långa tråkiga liv. På sin höjd kanske man ser på Rapport men man vet fortfarande inte vilket jobb det ligger bakom för att få reda på alla dessa nyhetshändelser. Jag skulle kunna prata hur länge som helst om journalistik men jag skulle vilja ha ett annat svar än ”Inte intresserad” när man frågar om de vill komma på journalistmöte. Det är liksom svårt att besvara ett sådant antagande. Lite som att man vore en värvare från Naturskyddsföreningen eller telefonförsäljare. Vi får se vad jag skriver ner för punkter till mötet dock. Kanske det finns något vettigt med där trotts allt! Och till helgen kanske jag åker till pappa. Det vore kul eftersom jag inte varit hos honom sen midsommar. Men just nu ska jag bara ta det lugnt. Det var inte meningen att den här texten skulle bli så lång. Det blir lätt tråkigt och man tappar lätt intresset. Man får ha lite samma tankesätt när man gör journalistik. Att inte vara för tråkig eller långrandig. I övrigt har jag inget mer att skriva om. Inget jag vet om i alla fall. Ni får gärna fråga mig vad ni vill att jag ska skriva om. Jag är ganska öppen för förslag men just nu tror jag att jag vill skriva en fortsättning på det där kartongkapitlet och kanske ett annat perspektiv på kartongerna. Om inte annat kanske jag kommer på det längs vägen. Vad jag ska skriva alltså. Men jag har sagt det förut och säger det igen; journalistiken måste fungera. Det kan inte vara okej att folk går omkring och gör kriminella saker. Vi måste våga säga ifrån oftare när folk gör kriminella saker. Och speciellt vid rasism kan det vara extra svårt för den drabbade att veta vad hen ska göra. Att då ha en medmänniska vid sin sida som säger ifrån kan betyda allt för den personen just då. Och nu vet jag inte riktigt vad jag skriver för något men det är säkert begripligt på något sätt. Det är väl lite därför som jag vill skilja på det skönlitterära skrivandet och det journalistiska. Det blir helt enkelt för mycket att ha det i samma möte. Och journalistik är inget intresse. Kan inte vi alla bara komma överens om det? Journalistik är något annat. Något som jag inte kan beskriva just nu eftersom jag har så många andra saker att skriva om att det lätt blir för mycket. Men jag ska försöka göra en punktlista i alla fall till imorgon. På det sättet blir det lättare att begripa vad det är för något. Men jag är rädd att jag inte kommer få en syl i vädret. Så jag skriver. Om annat. Allt annat än journalistik. För egentligen vill jag inte skriva journalistik. Det var skönt att säga det. En lättnad på ett vis. Någon annan hade kunnat få skriva notiser om trafikolyckor, misshandel och mord så att jag kan skriva om något annat. Snälla säg inte ”Inte intresserad” när jag frågar! Det är så intetsägande. Nej nu ska jag nog ta och läsa lite. Det utvecklar ju skrivandet något enormt. Dessutom är det behagligt att ligga i soffan och bara lyssna på P2 och läsa det jag vill läsa. Tyvärr så kommer personalen och terroriserar mig ibland också men jag får försöka tänka bort det. Ja just det; jag får ge boktips på boendemötet imorgon också! Kafkapaviljongen…