Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag började se på när ChrisWhippit spelade minecraft men började själv spela minecraft då videon ändå var för lång att titta på. En timme, tre minuter och 38 sekunder har jag för mig. Jag gjorde en Varma koppen sparris och spelade lite mer minecraft innan jag gick till bussen. I väntan på bussen skickade jag sms till personalen och påminde om att jag ville ha journalistmöte på onsdag. Lite senare skickade ett lite mer förklarande sms där jag ursäktade mig själv och skrev vad som skulle stå i sms;et. Jag tror de har skickat iväg det där sms;et till allihopa. Jag satt på en buss så jag hade lite svårt att hålla koll på alltihopa. Väl på jobbet så bytte jag i alla fall om. Jag märkte att ett par byxor hade försvunnit från min plats i hyllan. Jag sa inget då men tänkte på det hela tiden sen. Och handskar tog jag några från vilorummet. Vi skulle till Björshult idag och slänga skräp. När vi var framme fick jag en säck med skräp som skulle sorteras och slängas. De fick lov att hjälpa mig för delar blåste iväg och höll på att försvinna om jag inte sprang efter det. Och sprang efter dem gjorde jag. Blev rätt glad när allt det där var över sen. Det fanns lite skräp kvar att slänga efter det men sen kunde vi åka tillbaka. Jag fick veta att en annan hade fått sms om det där journalistmötet så det blir ju lite kul. Kanske att vi kan komma igång med den där bloggen också. Men först och främst ska de få uppgifter. Det sa jag även till mamma efteråt. Att för att bli journalist så behövde man skriva minst tio notiser per dag. Och det tror jag inte vem som helst gör. I alla fall så bytte jag om och ringde mamma och frågade om jag fick komma hem till henne. Det fick jag men mamma kunde komma med hunden och möta upp mig. Jag blev kvar ett litet tag till på jobbet och spelade Bloons td 6. Efter det gick jag hemåt och mamma ringde någon gång på vägen. Sa att de skulle vänta på mig eftersom det blåste för mycket. Fast jag mötte dem ändå på vägen och hunden Bella var så glad att se mig att hon inte visste vad hon skulle ta sig till. Jag hade med mig vitvinsvinäger och citronsyra för att göra rent mamma vattenkokare. När jag kom in så började jag med att hälla i en halvliter vitvinsvinäger så att det fick stå en timme. Mamma tänkte duscha eftersom hon ska jobba natt i natt och därför satte in några tortillas, som min lillebror hade lagat, så att det kunde stå i ugnen för ett tag. Jag öppnade en burk med majs, hällde ur vattnet och hällde i resten av innehållet i resten av salladen. Sen hackade jag gurkan och tomaten och hade i salladen. Sen var det bara att vänta på att mamma var färdig. När hon var det var också maten färdig och vi såg på Julkalendern. I alla fall från där vi trodde att vi var men det visade sig att jag redan hade sett två avsnitt innan. Jag kommer nog fortsätta se Julkalendern sen. Om jag har lust till det. Under tiden hällde jag ut vitvinsvinägern när det gått en timme och kokade upp en halvliter vatten och hällde i citronsyra i det. Sen fortsatte vi se på Julkalendern och åt ännu mer mat som vi hade värmt i ugnen. Kyklingtortillas om det var otydligt. Efter det så var vattenkokaren ren igen och jag tror inte mamma haft en sån ren vattenkokare på länge. Det liksom gick att se ner till botten av den nu så det var nog på tiden att den gjordes ren. Den används ofta och förkalkas därför lätt. I alla fall så använde hon den när vi skulle göra pulverkaffe och tog varsin kakbit. Vi fortsatte se på Julkalendern ett litet tag till men eftersom mamma skulle jobba natt så åkte vi ganska tidigt. Och lillebror hann komma hem innan vi skulle åka iväg. Han skulle följa med till affären så då var jag lite rädd att han skulle kommentera det jag handlade igen. Men han var så upptagen med sitt eget och någon ringde han till och med efter handlingen så jag antar att han hade fullt upp med sitt eget. På affären handlade jag i alla fall citronsyra, mjölk, chips, Mer päron- och hallon/svartvinbärsdricka, paj, choklad och glögg. På vägen hem fick jag berätta lite om journalistiken för mamma. Att man inte bara skriver om trafikolyckor utan misshandel, mord och bortsprungna djur. Men om det var, låt säga, SN så skrev de så klart lokala nyheter. Sen jag kom hem så har jag satt på radion, datorn och packat upp alla varor. Jag har spelat Black mesa och sett Drömproduktionen på Disney plus. Jag gillar hur den beskriver drömmen som något perfekt som inte får förstöras och så förstörs den ändå på slutet. Fast jag vet inte jag; jag längtar tills det blir nytt år och jag kan se Velcome to Derry. Jag känner att jag vill ha mer blod i mitt skrivande. Men hittills har det inte varit mycket blod. Jag har mer rört mig i gränslandet mellan coolhet och galenskap. Och jag kan inte bestämma mig vilken sida jag vill befinna mig på. Kanske för att jag, med tiden, glömt bort vad mina drömmar handlar om. Eller att jag inte glömt bort, men att jag inte varit tydlig om vad mina drömmar handlar om, vilket nästan är värre än att rakt av glömma sina drömmar. För om inte jag är tydlig; vem ska då vara det åt mig? Det är lätt att lämna allt till slumpen men vissa saker får man inte göra det. Kanske ett körkort skulle underlätta skrivandet? Att åka till de ställen jag åker till? Jag vet inte jag. Det jag skriver på nu är i alla fall hyfsat nytt. Men det skulle nog hjälpa mycket om jag kunde åka till Brunnsvik, Kättbo, Stjärnhov eller Älvdalen. Förresten är en scen tagen från Stjärnhov, visste ni det? Den där han ser en ek som hänger ut över en stor sjö… 

Brand, Nyköping

Om brand i villa larm. Klockan 13:20 brand, Jönåker. På väg är polis, räddningstjänst och ambulans till Jönåker med anledning av larm om en villabrand. Inga uppgifter finns det om skadade personer. En utvecklad brand ska det röra sig om enligt initiala uppgifter. Uppdateras kommer texten att. Klockan 13:37 röra sig om ska det inte en villa som brinner. Ett uthus rör det sig om och ingen person ska ha befunnit sig i byggnaden. På platsen arbetar räddningstjänsten. Viss spridningsrisk finns det till närliggande byggnader. På plats är även polis. Klockan 13:49 är det kraftig rökutveckling på platsen. Personer som i anslutning bor till den brinnande byggnaden bör därför stänga fönster och dörrar och undvika röken i den mån det går. Släckningsarbetet pågår. Bland annat arbetar polis med trafikdirigering på platsen.

Källa: Polisen.se

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag var uppe vid halv nio tiden för jag skulle gå iväg vid kvart över tio tiden. Innan jag gick så stängde jag av både datorn och radion. Jag promenerade till Rosvalla och på vägen fick jag lov att ta på mig både mössa och vantar. Jag skickade sms till min arbetshandledare och frågade var vi skulle vara men när jag gick in var de redan där. När alla hade samlats så gick vi till Courtside för att äta. Inte alla åt pizza men jag åt pizza i alla fall och jag åt Hawaipizza med salami som var jättegott. Och till det fick jag lingondricka. Efter det spelade vi Boule och vi körde City gross mot Spindelplan. Under spelets gång så kom Patriks taxi så han skulle åka hem till sig. Så då fick vår arbetshandledare hoppa in i stället för honom. Men om jag ska sammanfatta spelet på något vis så var det väl att jag tog i alldeles för mycket i början men förstod allt eftersom hur att man inte kunde ta i allt man kunde när man skulle kasta metallkulan. Det var mycket strategi i spelet. Man skulle ta sig så nära den lilla kulan som möjligt. Man kunde slå undan de andras kulor så att man kom närmre kulan själv. Jag kan väl sammanfatta spelet med att City gross vann med 2-0. Vi körde spelet i set om tretton omgångar så man kan väl säga att vi i Spindelplan hade vår chans att slå ut dem. Men se det gjorde vi inte. Innan jag gick därifrån i alla fall så köpte jag en Mer pärondricka. Och ute var det lika kallt som vanligt så jag fick sätta på mig mössa och vantar. Och satte med nästan en gång i gång Musikhjälpen på tv. Och här har jag nu suttit sen halv tre-tiden. Jag satte igång stora datorn men den har verkat krångla lite för mig så jag satte igång en laptop så att jag kan sitta framför Musikhjälpen. Mamma ringde också. Hon skulle till Göteborg och vara barnvakt. Jag vill gärna tänka att jag har något att skriva. Det är så existentiellt svårt att inte ha sitt liv skrivet. Inte på det sättet i alla fall. Men jag har ju en idé och det är att jag ska skriva om drömmar. Eller jag kallar det inte drömmar, mer landskap, miljöer. Tanken är att det ska kännas så stort som möjligt. Så när det kommer till den här berättelsen så kanske den tar sin början i Tonys pizza men sen så hamnar man i ett snöklätt landskap. Det snöar och det går inte att se horisonten. Också plötsligt möter man sig själv. Förresten så är det en del som sagt att det varit onödigt att jag tagit ledigt hela veckan för att se på Musikhjälpen. Till dem så har jag bara att säga; men jag har ju mer tid att skriva! Nu kan jag äntligen sätta igång med skrivandet på allvar. Även om sysslorna i hemmet påminner en om att man lever i en fysisk värld också. Och som ni vet är jag inte mycket för det fysiska. Eller det var väl lite fel formulerat; det går väl inte att vara mer fysisk än man kan vara i drömmar? Man kan befinna sig i snöklädda fjäll, i en brusande fors, djupt inne i skogen någonstans. Grejen är väl den att man måste kunna tänka lite utanför boxen. Jag har inte bara diskat plåtar och vikit kartonger. Det är det jag vill skriva om. Att jag en gång i tiden gick en utbildning i naturguidning. Sen kanske jag tappar er lite emellanåt men det kan jag inte göra något åt. Jag kan bara skriva det jag vill skriva varken mer eller mindre. Jag har haft tankar på att skriva om Pajas Pyjamas också men jag vill ju skriva om plåtar och kartonger. Om minnen om höga hus som ser ut att nå upp till rymden. Hur har man kommit dit? Vad handlar berättelsen om? Egentligen? Att skriva är utlämnande. Varken mer eller mindre. Så när jag skriver och verkar ytlig så ska ni veta att jag verkligen försöker vara innerlig. Jag vet inte om en diagnos kan förklara det men jag hade väl helst velat haft en ADHD-diagnos. Jag har själv sagt att jag har som terror i min hjärna. Men det funkar inge bra under flera timmar i ensamhet. Då får man lösa det bäst man kan. Genom att skriva. Vilket ju är lättare sagt än gjort. Skrivandet bygger ju inga världar automatiskt. Det är inte som att spela minecraft precis. Och det känner jag ju att, efter flera timmar spelandes minecraft, så blir skrivandet övermäktigt. För att komma tillbaka behöver man ha en så enormt revolutionerande idé att alla vill veta vad det handlar om. Och det anser jag att drömmar är. Även fast jag inte vill kalla dem för det. Men det vet ni ju redan. Om jag inte har skrivit så har jag inte levt. Jag försöker leva efter det mottot. Och tyvärr kom jag inte in på Jakobsbergs folkhögskola. Men nu verkar det som jag kan gå med i en bokcirkel till nästa år. Och nu medan jag sitter här så inser jag att jag är precis där jag vill vara i livet. Framför Musikhjälpen, med en laptop i mitt knä, egentligen ska man inte tänka på något särskilt. Man ska bara njuta av festen och låta den pågå runt omkring en. Precis som den gjorde en gång i tiden i Brunnsvik. Men det var länge sen nu. Nu kommer de med förslaget att jag kan gå på pub. Är det samma sak som att festa framför Musikhjälpen? Eller tänker jag fel nu? Kanske att jag aldrig riktigt förstått hur en fest ska gå till? Det är ju det man har musikarna till. Och de har jag inte träffat på evigheter. Eller de kanske är närmare än man anar? Bara man skriver om det så visar man att man finns. Och jag skriver att jag varit med musikarna en gång i tiden. Men jag kan inte sluta tänka på en tjej som heter Helga som jag träffade under den här perioden. Jag hade velat lära känna henne bättre. Och veta vad hon gör nu för tiden. Det är så svårt när hon i princip helt försvunnit från Facebook. Jag kan bara drömma på och jag kan drömma att jag träffar henne igen. Det är det enda jag lever på. Det och att jag faktiskt ska lyckas skriva något längre skönlitterärtaktigt… 

Det var ett tag sen jag skrev något här. Jag mår bra. Tanken var ju att jag skulle sitta och titta på Musikhjälpen hela tiden. Men det går ju inte i praktiken. Så nu sitter jag här och gråter till filmmusiken till Batman begins i stället. Nej men livet är inte bara sorgligt. Idag till exempel så började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag såg slutet av Longlegs på SF anytime och sen gjorde jag inte så mycket annat. Jag har av och till sett på The lambda conspirasy av Bolloxed på youtube. Klockan två gick jag och Igge och handlade vitvinsvinäger, citronsyra, mjölk, paj, Mer päron- och hallon/svartvinbärsdricka, Coca cola, pulverkaffe, chips och choklad. Det var en bit att gå både till och från affären så vi hann prata om alla möjliga grejer. Bland annat att jag gått i en kör en gång i tiden. Jag hoppas bara inte att Igge kollar upp för mycket om möjligheten att gå i kör i Nyköping för egentligen vill jag nog inte. Eller det känns svårt. Det finns ju ingen kör som Orsa ungdomskör och kommer nog heller aldrig finnas. Så jag sitter här och försöker skriva i stället. Vi har haft städning klockan fyra men jag känner ändå att jag vill skriva av mig om en del saker. Alldeles för länge har jag gått utan att skriva något. Så i stället får jag skriva om bråk i Nyköping i stället. Det är ju så det är att hålla på med journalistik. Man riskerar hela tiden att hamna i bråk. Och det är nog inte för alla heller. Men för de flesta. Jag vill gärna tänka att de flesta trotts allt inte vill bråka. Det stör mig något oerhört att jag får lov att tjata. Men jag skriver inte bara journalistik. Jag skriver något annat också. Något som har med Tonys pizza att göra. Det var ju så länge sen jag jobbade där nu. Men drömmarna är fortfarande tydliga. Jag diskade plåtar och vek kartonger där. Så många kartonger som jag bara radade upp längs väggen. De fick inte hamna i hög men i drömmarna hamnade de i hög. De blev till stora berg som jag skulle försöka bestiga. Men det var inte konstigt att det blev övermäktigt. Förresten är att bestiga ett stort berg en bra symbol för livet i övrigt också. Speciellt skrivandet känns som att bestiga ett stort berg. Speciellt om man inte skrivit på länge. Känns det som man bestiger ett berg. Och det har man gjort länge. Så pass länge att man inte längre kommer ihåg varför man började bestiga berget från första början. Det har något med drömmar att göra. Eller det har jag försökt intyga mig själv att det gör. Men det var så länge sen. Jag fick den här idén. Sen tänker jag att jag bara vill fortsätta läsa. Så det ska jag nog fortsätta göra! Läsa Stormningen av Cecilia Khavar…