Dagboksanteckning den 6/1 – 2024

Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor med ost på och pulverkaffe. Jag tog bussen ungefär vid kvart i fyra till mamma. Jag missade bussen till Harg och fick vänta en halvtimme på nästa. Väl hemma hos mamma så åt vi rester. Spagetti och köttfärssås och ris och chilli con carne. På tv såg vi slutet på Unga Astrid som jag sett förut. Efter ett tag kom lillebror hem och då frågade jag om han hade flyttat hemifrån nu och då svarade han att det hade han gjort. Han hade dock inte städat ur rummet vilket han fick lov att göra nu. I alla fall dammsuga lite. Och när jag hade ätit så hjälpte jag honom att bära ner madrasser och ett bord. Så mycket mer behövdes inte eftersom han hade köpt någon soffa på Öppen hand. Vi åkte i alla fall till hans lägenhet med alla grejerna och det var första gången jag fick se hans lägenhet. Det var inte mycket att se för tillfället. De hade inte många möbler för tillfället och sov på golvet. Men jag hade kunnat tänka mig att vara där längre någon gång om jag får det. Förresten är det Brandkärr han flyttat till. Och det tillsammans med sin flickvän. Jag har ingen flickvän än. Alltså seriöst; jag har ingen flickvän än! Hur svårt ska det var att hitta någon att dela sitt liv med? Vad väntar folk på liksom? Nu har jag i å för sig varit med mamma hela dan så jag får skylla på det. Efter vi var till lillebrors lägenhet så åkte vi till ICA maxi där han lämnade av släpvagnen och mamma och jag gick in och handla. Jag handlade mjölk, Runda björn, Mer päron- och apelsindricka, pajer och choklad. Efter det fick vi skjuts hem och jag kunde höra något om att Pontus skulle komma på besök hos lillebror. Jag har alltid haft obehagliga känslor för honom. Det känns som en typisk person som skulle radikaliseras och hålla på med nazism. Jag tror inte att han aktiverat sig politiskt någon gång i sitt liv men om han skulle göra det så skulle det nog va i sverigedemokraterna. Något är så fundamentalt fel i Nyköping. Det känns bara som det finns nazister överallt. Jag hoppas jag har fel men vad jag har hört så är det nog tyvärr så att jag inte har fel. Så när kommer de börja bygga förintelseläger för såna som mig? Hur många år har jag kvar att leva? Kommer jag någonsin få uppleva kärlek någon gång? Är det ett tredje världskrig vi börjar närma oss? Jag har så många frågor och så få svar. Och inte får jag mycket respons på Facebook heller. Och statistiken på WordPress är bedrövligt låg. Hur ska man någonsin kunna leva på det här? Alltså det som kallas skriva? Efter ICA maxi så åkte vi i alla fall hem till mamma och vi gick aldrig upp till lägenheten utan bytte bil bara och åkte till ICA knuten där jag kunde köpa mina chips. Men inte de vanliga, de jag brukade köpa, utan västkustchips. Tydligen har de slutat sälja de vanliga. Och efter det åkte vi hem till mig där jag packade upp och jag tog med all pant som jag samlat på mig. Vi åkte till ICA maxi igen och pantade och efter att vi hade gjort det så gick vi in i butiken och köpte en juicepress, äppeldelare och äpplen. Vi tittade även på brödrost och blender som jag funderar på att önska mig i present. Efter det fick jag skjuts hem och efter det har jag inte gjort så mycket. Jag vet inte vad jag ska göra heller. Jag har inget körkort, inge tjej och inget stort hus på landet. Det känns som allt går emot mig just nu. Hur kan det komma sig att man är 32 och fortfarande singel? Något är så fundamentalt fel i Nyköping. Det är inte så här det ska va att leva. Det bara kan inte va meningen att det är så här det är att leva. Varför vill ingen va med mig? Jag fattar det inte! Varför vill ingen vara med mig? Alltså seriöst; vad är det folk väntar på? Är jag verkligen så skrämmande? Är jag verkligen så motbjudande att ingen vill va med mig? Jag är ingen nazist. Jag försöker, i den mån det går, leva ekologiskt. Jag skräpar inte ner. Alltså; hur många fler krav är det tjejer behöver för att bli tillsammans med mig? För jag begriper det inte. Men sen så vet jag ju inte hur tjejer tänker så jag kanske bara ska lämna det som det är där… 

Lämna en kommentar