Spruten gick upp och ner, upp och ner. Ångan åkte upp mot ansiktet och gjorde det vått. Han tog plåt efter plåt, plåt efter plåt. Han hade en slags rytm i sig. En rytm som hade inövats. Det var en av arbetskollegorna som hade visat hur man skulle göra. Hon hade varit så snabb hade han tyckt. Men nu var han minst lika snabb. Och han diskade plåt efter plåt som bildade en hög med färdiga plåtar… 

Musiken hördes i lokalen. Den var hög och lite speciell. Han visste inte riktigt vad hon fått musiken ifrån. Men det var bara att acceptera musiken för vad den var. De andra höll på att rulla deg så de blev runda bullar. Och vissa plattade ut dessa bullar så att de blev pizzor. Han förstod inte riktigt hur det gick till eftersom ingen riktigt hade förklarat för honom hur det gick till. Men ibland fick han hjälpa till där också om han var envis nog. Han tittade på klockan. Den var inte så mycket. Hade någon stängt av musiken? Det enda han kunde höra var när han sprutade med spruten och det var inte alltid han gjorde det. All annan tid var det totalt knäpptyst.