Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag såg på en video av UFOsxm och gjorde en Varma koppen sparris. Spelade lite minecraft innan jag gick till bussen som tog mig till Spindelplan. Väl där var det bara att byta om och sen var det dags att arbeta. Idag skulle vi skotta snö och grusa. Det gick så där. Vi fick hacka is med järnspaden. Vilket vi fick turas om att göra. Till slut var vi färdiga i alla fall och då kunde jag byta om igen. I gemenskapsrummet så hade jag ett samtal med en arbetskamrat som fick mig att tänka till. Vi pratade om journalistiken, skrivarkurser, körkort och god man. Jag kan inte påstå att jag kände mig särskilt upplyft av det samtalet dock. Om alla saker man ska göra. Jag fick intrycket att hon mest ville skuldbelägga än hjälpa och sådana personer har jag inte mycket till övers med. Det är också anledningen till att jag funderar att byta god man. Till en som inte skuldbelägger en för att köpa en ny gamingstol. Han hade kunnat välja att kommentera så mycket annat! Men varför just den grejen? Hade han velat att jag använt den gamla kontorsstolen som gjorde märken i golvet? Som i så fall skulle kosta betydligt mycket mer pengar att laga än vad en gamingsstol skulle kosta. Nej jag får ta upp det med överförmyndarnämnden i så fall och se hur man går till väga när man byter god man. Arbetskamraten kommenterade något med att hon själv hade förstört golvet med dubbar men jag hade inte riktigt koll på var samtalet var någonstans. Jag ringde i alla fall till mamma och hon sa att hon kunde möta upp mig. Så jag gick och mötte upp mamma och hunden Bella ungefär halvvägs. Vi gick en extra lång väg så att Bella fick springa av sig lite. Sen gick vi in och jag kunde ha hjälpt till men det fanns inget att hjälpa till med. Mamma hade gjort kålpudding och sås så hon skulle bara steka och koka potatis. Jag satte på tv;n och såg först Folk och försvar. När det sen var dags att äta så satte jag på en video från youtube. Det var ChrisWhippit som spelade Indiana Jones. Det kan jag väl säga att mamma var lagom intresserad av. Men sen kom lillebror också. Jag har för mig att han skulle hämta några grejer från lägenheten. Så då passade han på att skjutsa mig, efter att vi hade sett den där videon, och efter att vi hade klätt på oss. Vi åkte till ICA knuten där jag handlade Varma koppen grönsak, salami, mjölk, pistagenötter, chips, Mer päron- och hallon/svartvinbärsdricka och hushållspapper. Efter det fick jag skjuts hem. Jag behövde inget matstöd, skrev jag till personalen. Så den mesta av tiden har jag tillbringat med att spela My little universe på mobilen. På youtube har jag sett hur det gått för Kimmypower efter operationen och när Zlice nuddade worldbordern i minecraft. Jag håller på att se när Olof nuddade worldbordern i minecraft och skulle kunna se på när Stamsite, Stitiana och Itsmebex gör samma sak. Jag funderar också på att se någon video från Marcus house och Scott Manley om SpaceX. Men, och det här är ett stort men, jag är fortfarande singel. Jag hade trott att jag, vid det här laget, hade hittat någon i alla fall. Och jag vet att personalen inte vill prata journalistik, men kan vi prata känslor i alla fall? Jag är rädd för att något mycket allvarligare kan hända i Nyköping om vi inte ser upp. Kriminalitet är inget att leka med. Är det så det är att vara journalist? Man är ensam. Det blir lättare att mörda en då. När ingen vet om vad som sker runt omkring en. Det pratas bakom ryggen på en. Och sen helt plötsligt är man död bara. Vem skulle sakna mig om jag gick bort? Min pappa, hoppas jag. Det är en person som jag hoppas att jag kan prata om allt möjligt med. Det kunde jag göra i söndags i alla fall när jag hade köpt rödsprit och tändstickor till vandringen. Men samhället känns alldeles för mycket som en scen från Kafkapaviljongen för att det ska kännas bekvämt. Och att ignorera journalister är något man oftast bara brukar se i diktaturer. En liten tanke från mig mitt i allt vardagsbestyr…