Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade mackor med ost på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Spelade lite mer minecraft och gick sen till bussen. Bussen till busstation var det inte så mycket folk men bussen till Harg fick jag lov att stå upp. Det tog inte lång tid dock innan några gick ut och jag fann mig ett säte att sitta på. Väl på Spindelplan så skulle vi ha möte, jag, arbetshandledarn, LSS-handläggaren och god man. Till största del pratade vi om hur jag trivdes på jobbet men vi kom även in på mitt skrivande och jag frågade min god man om jag fick gå en skrivarkurs för 1500 kronor. Han sa att jag behöver tänka på ekonomin om jag ska ha råd att ta körkort och jag kan inte mer än hålla med honom. Men han sa att det var mina pengar så jag antar att jag får göra det om jag vill det. Först har vi den här lektionen i kreativt skrivande som jag ska gå och sen får vi se vad jag gör efter det. Men jag måste säga att det hade varit kul att se hur Jörgen har det på sitt nystartade Novellariet. Efter mötet åkte vi på en tur till Mariebergsgården och hämtade några pärmar. När vi kom tillbaka sen igen så var det någon sa som jag tänkte extra mycket på. Något om att jag hade ringt överförmyndarnämnden och det kändes, för en liten stund, som att jag skulle bli nedslagen. Om jag förstod det rätt så ville hon bara veta om jag skulle behålla den gode man jag har nu, men fick det att låta som att hon anklagade mig för något. Kommer jag få sitta i ett separat rum igen nu? Och bli utskälld? Jag vet inte om jag orkar med det. Men jag sa väl det att jag väl kommer behålla den god man jag har nu och det tyckte väl hon lät bra. Så det var väl nånting som var bra. I alla fall. Jag satt där och visste inte vad jag skulle göra. Vad ska man göra om någon tänker attackera en? Kanske rent av slå ner en? Jag visste inte vad jag skulle göra i alla fall. Jag var livrädd. Jag har ju haft den här känslan förut men glömt bort den. Och nu fick jag uppleva den igen när jag minst ville det. Det var ju en toppendag då! OBS ironi. Nej men jag fick väl lov att gå iväg sen så att jag slapp känna den här känslan av att bli attackerad hela tiden. Ringde mamma och hon sa att jag kunde komma. Tacksamt som det var så sa Patrik att jag fick gå och hon också även om jag inte brydde mig så mycket om vad hon tyckte. Jag gick i alla fall hem till mamma och när jag hade kommit hem till henne så gick jag ut med hunden Bella. Som kissade och bajsade lite och sen gick jag upp igen. Satte på tv;n för att se om det fanns något intressant att se. Satte på Witnesses medan mamma lagade till falukorv, potatis, senapssås och hackad vitkål. När det var mat sen så såg hon också på Witnesses. Och efter det såg vi nyheterna. Jag hade försökt spola tillbaka SVT forum till när de pratade om Förintelsens minnesdag men insåg sen att de inte skulle börja sända förrän 16:45. Så när klockan väl blev så mycket, och vi hade sett en del av Fjällryttaren, så satte vi på Förintelsens minnesdag och det var mycket bra. Både tal, musik och tal från överlevare. Vi fick byta över till Kunskapskanalen efter ett tag och när man skulle få lov att byta över till SVT play så bestämde vi oss att det fick räcka. Vi hade druckit pulverkaffe och ätit pepparkakor också och kelat med hunden Bella medan man utforskat mänsklighetens mörker. För Förintelsen är verkligen mänsklighetens mörker. Det var som någon sa; Auschwitz var massmördarmaskiner. Och effekterna av det här massmördandet har vi fått leva med i decennier efteråt. Jag har i alla fall skapat en sida för allt om Förintelsen som den som vill kan läsa om. Liksom jag skapade en sida för Olof Palme men den sidan är så gammal nu att den förmodligen hade behövts uppdateras nu. I alla fall. Vi åkte till ICA knuten där jag handlade salami, mjölk, chips, Mer passionsfruktsdricka, Coca cola och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och efter det har jag inte gjort annat än att packa upp, sätta på radion och datorn. Jag är så inne i skrivandet just nu att jag kanske skriver något längre senare. Något om drömmar, kanske, även om jag inte vill kalla de det. Jag hade ju skrivit något om en tågstation. Hur gick det? För visst; jag åkte hem, men sen då? Lämnade jag inte kvar något där på perrongen. Jag hade ju varit så noga med att berätta att anslagstavlan hade slutat fungera för länge sen och tågen hade slutat gå för länge sen. Men sen ska det komma ett tåg ändå då? Vilket antiklimax det skulle va i så fall! Det kanske är en text värd att skriva om…