Idag började jag dagen med att göra mig ett par lantbrödsmackor med ost och salami på och pulverkaffe. Jag såg ingen video på youtube utan gjorde mig nästan direkt en Varma koppen grönsak. Jag hade snoozat så länge att det nästan blev lite stressigt i slutet. Men jag hann i alla fall med bussen till busstation. Och bussen till Harg fick jag lov att stå upp en liten stund men kunde sätta mig sen. Väl på jobbet var jag rädd att en på jobbet skulle ha läst det jag hade skrivit om henne och att hon därför skulle attackera mig. Men det verkade som hon inte hade läst det jag skrivit om henne. Vilket var rätt skönt. Jag behövde i alla fall inte byta om idag och vi skulle åka ut på en tur. Vi kunde inte åka jobbilen eftersom den var inne på lagning så vi fick åka Patriks privata bil istället. Han skulle bara tanka och sen sa han att han kunde skjutsa hem mig direkt. Så jag fick ringa mamma och fråga om jag fick komma. Och det fick jag. Så Patrik skjutsade mig till busshållplatsen utanför mammas lägenhet så fick jag gå resten av vägen. Jag har för mig att jag gick ut med hunden Bella så att hon fick kissa och bajsa. I alla fall gjorde jag det senare. När jag var i mammas lägenhet så passade jag på att stänga av tv;n och läsa lite av boken Hemma. Den är bra. Man rycks med i den och har svårt att sluta läsa. Jag ska nog fortsätta läsa imorgon. Samtidigt höll mamma på att göra pizza med banan och curry på ena sidan och ananas på andra sidan. Och det vanliga med skinka och tomatsås och ost på hela pizzan. När maten var färdig så såg vi Min oro med Hédi Freid medan vi åt. Efter det såg vi Lerin på äldreboendet. En lite kul detalj var att jag såg min Facebook-kompis Bengt Berg i programmet. De skulle beskriva något i färg. Det skulle jag också kunna göra. Våran hund Bella är svart. Hon är som ett levande gosedjur och tycker om att kelas. Det gjorde hon i alla fall nu. Dagen har varit grå. Det har regnat och varit tråkigt. Är det de som är klimatförändringarna? Sen har jag säkert en massa andra färger för att beskriva hur dagen sett ut men jag kan inte komma på dem just nu. Efter det så vet jag i alla fall att jag gick ut med hunden Bella så att hon fick kissa och bajsa. Och gräsmattan den var grön. Tråkig färg att se i januari. Då ska det va vitt av snö. Men det kanske vi får se i februari när vi åker upp till Dalarna. Och jag tänkte åka slalom som jag ser så mycket fram emot. Se det finns mer att skriva om färger än man tror! Och jag skulle kunna måla landskapen för er uppe i Dalarna i Rädbjörka för de har så annorlunda färger! Där finns mörkgrönt och rött och gult och vad nu för färg vattnet har. Det beror ju helt på vad för färg himlen har. Men om jag tar körkort, för det hoppas jag verkligen att jag gör, så kommer jag kunna åka till dessa platser själv och tälta på dessa platser och laga mat på stormkök på dessa platser. Men först ska jag ut på tur med pappa så får vi se vad jag gör sen. Det kan ju hända att jag åker till ett helt annat ställe än jag först tänkt mig. Till exempel Brunnsvik. Vad mer finns det att se där som jag inte redan sett? Inte mycket. Men det finns alltid mer att se av ett ställe. Alltid. Efteråt så åkte vi i alla fall till ICA knuten där jag handlade soltorkade tomater, mjölk, chips, Mer päron- och svartvinbär/hallondricka, pajer och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och sen dess har jag inte gjort mycket. Jag satte på radion, datorn och packade upp alla varor. Just nu tror jag att jag bara ska sitta och spela minecraft. Jag vill nog inte göra något annat tror jag. Jag vet att jag borde skriva också. Om ett gammalt minne från Brunnsvik. Kanske om när jag bodde i Brandkärr när jag var ung och gick tvåan till fyran i skolan. Det känns det ju som det finns så himla mycket att skriva om nu också. Hur vardagen ser ut där, i det området. Nu bor ju jag inte där själv, men lillebror borde alltid kunna berätta hur det är där. Lillebror som har både tjej, bil, körkort och arbete. Vilken lyx! Det borde jag unna honom! Även fast jag blir lite avundsjuk; för själv har jag varken tjej, bil eller körkort. Jag vet inte om man kan kalla det jobb när man nästan med en gång får skjuts hem till sin mamma men jag har ju förberett mig på morgonen i alla fall med frukost och Varm koppen utifall att jag ska jobba. Och jag har de där vanliga rutinerna som att bädda sängen som håller igång mig. Jag känner dock att det finns något mer att skriva. Det är en känsla när man får höra om en sån sak som Förintelsen. Man får panik och börjar nästan gråta. Jag börjar gråta. Jag vet inte vad jag ska ta mig till eller vart jag ska ta vägen. Det känns som hela världen håller på att gå under. Där, just i den känslan, gäller det att sätta ord på det man känner. Och jag har lätt för att ta saker väldigt bokstavligt. Eller jag skriver väldigt bokstavligt. Metaforer blir verkliga händelser och platser i mina texter. Kanske har vi en scen där vi har en väg och en åker och en ek där en blixt slår ner i eken? Det skriver jag om. Eller så kanske vi har en scen med en man som blir jagad och flyr undan och förvandlar sig till en fågel och sen börjar filmen? Det skriver jag om. Eller det är i alla fall tanken att jag ska skriva om. Enligt mig så har jag inte varit så öppen med vad jag skriver om. Men nu är jag det och det känns rätt skönt att skriva om saker man vill skriva om. Om en tågstation till exempel. Härnäst ska jag väl bara komma på vad jag ska skriva härnäst men det borde inte vara allt för svårt eftersom jag har mycket att hämta ifrån. Ett helt liv att hämta ifrån. Och ibland känner jag att det blir för mycket, att det blir övermycket, och att det är som ett högt berg som jag aldrig når toppen på. Jag tror att det är det jag kommer skriva om i min pågående bok, En natt i Nyköping, om att aldrig nå topp. Man kanske är trött och benen skakar. Och man försöker desperat hämta andan. Helst av allt kanske man hade velat vara på en annan plats. Kanske en soldränkt strand med palmer som vajar i vinden. Men man vill ändå förstå och det är den här viljan till att förstå som fick en att börja vandra från första början. För man kom väl från något ställe från första början? Tonys pizza? Och sedan förvandlades den där väggen och sedan hamnade han i det där snöklädda landskapet och sedan i baksätet av en bil och sedan det där gräslandskapet och sedan det här berget av kartonger som till slut förvandlades till bara berg och som fick honom att ifrågasätta sina livsval. På vissa ställen kändes det som det skulle gått lättare om han isklättrat men han gick runt dessa ställen. Det är väl lite som det är i livet i övrigt. Att man måste gå omkring saker ibland. För att det inte ska bli för övermäktigt. För att man ska orka med. Orka med att skriva. Det man ska skriva…