Jag kan komma ihåg… 

Lukten av kodynga 

Hur det var att gå upp riktigt tidigt på morgonen, alltså så tidigt att det var frost ute, och man fick lov att hacka bort isen i djurens vattenhinkar 

Hur det var att gå en fäbodvandring 

Hur det var att trassla loss ett dött får från ett elstängsel 

Jag minns mycket, helt enkelt, men framförallt upplever jag mycket med alla mina sinnen. Till exempel kan jag nästan bara lyssna på sorglig musik. Men det skulle kräva en text för sig så jag lämnar er där… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Eller innan jag gjorde frukost så träffade jag god man. Vi pratade inget om att jag hade ringt överförmyndarnämnden men vi pratade om saker som körkort. Tydligen börjar han också bli rätt trött på Trafikverket, eller om det är psykiatrin, som inte kommer någonstans. Så mycket mer pratade vi inte dock utan han gick kort därefter. Och efter det gjorde jag frukost. Eftersom jag skulle ta med Varma koppen till jobbet så gjorde jag ingen hemma. Jag tog bussen så att jag var på jobbet före tolv. Och väl på jobbet värmde vi på våran mat. För att fira att jag hade fyllt år så åt vi semla med kaffe. Efter efterrätten gick vi ut på promenad med hunden Bosse som behövde kissa och bajsa. Vi gick längs med vattnet och sen var vi tillbaka igen. Jag behövde inte vara kvar så länge till på jobbet längre dock utan ringde mamma som sa att hon precis hade vaknat. Jag mötte henne och hunden Bella i början av området Oppeby. Sen gick vi upp till mammas lägenhet och jag hjälpte till att laga kyckling, bambuskott, purjolök och morötter. Riset blev nästan färdigt med en gång. Och någon gång så beslutade sig mamma för att duscha lite snabbt eftersom hon ska jobba i natt. Jag glömde nämna att jag på vägen till Oppeby fick flashbacks från när jag gick med djur på en så kallad fäbodvandring. Jag kan minnas doften och hur det lät. Det skulle nästan krävas en egen separat text för sig. Så jag fortsätter skriva på den här dagboksanteckningen. När maten var färdig så satte vi oss och åt framför tv;n. Det var något program om tullen som jag inte var så intresserad av. Vi bytte över till fyran där de sände nyheter. Sedan bytte vi till ettan där de sände skidskytte. Vi tog lite pulverkaffe, banan och glass och såg lite nyheter innan vi beslutade oss för att gå iväg. Jag tog en sväng med hunden Bella så att hon fick kissa lite. Bajsa gjorde hon aldrig. Och sen åkte vi till ICA knuten där jag handlade dip, Varma koppen grönsak, bröd, prinsesstubbe, mjölk, chips, Doritos, Mer passionsfrukt, Coca cola, kaffe, matlåda och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och efter det så har jag inte gjort så mycket. Jag packade, så klart, upp alla varor och satte igång radion och datorn. Jag mötte en personal på väg upp till min lägenhet som sa att hon hade varit till mig men att jag inte hade varit hemma. Jag sa dock att jag redan hade ätit så då visste hon att hon inte behövde komma till mig. Jag missade parkourracet men såg på Stamsites stream. Samma person kom på medicinstödet och jag var med en stund på eventet på 90gq open. Så nu ska jag väl bara gå och lägga mig. Eller dela minnen. Såna brukar jag ju ha många av vid den här tiden. Tyvärr verkar det som statistiken gått ner lite grann den senaste tiden på min blogg. Kanske lite mer texter skulle lösa den saken? Jag tänker att jag bland annat kan skriva om vad jag kommer ihåg av lukten av kodynga, vad som händer om man blåser ut allt från butiker. Alltså precis allt. Varor, människor. Vad som händer när man inser att man gått för långt, åkt för långt, rest för långt. Kanske står man på en ödslig perrong i en okänd stad någon stans. Vad för tankar har man då? Det kan, minst sagt, bli intressant att skriva om något annat än dagboksanteckningar för en gångs skull. För ett tag har jag velat beskriva det lite avlägsna, främmande, som vi inte riktigt vågar närma oss. För sådana platser berättar på ett sätt historien om vår egen undergång. Hur den skulle se ut. Och även om jag inte vill att samhället ska gå under så vill jag utforska sådana platser där samhällen gått under. För det ger mersmak på något vis. Om jag inte beslutar mig för att skriva om något helt annat, vilket jag inte tror jag gör, för det är sådan jag är helt enkelt. Flummig och dagdrömmande till min natur… 

Explosion, Stockholm

Om hög smäll i Farsta får polisen samtal. Exploderat har något vid ett flerfamiljshus i Farsta. Skadats har minst en person och förs med ambulans till sjukhus. Skador har det blivit på huset bland annat på en port. En jakt igång har polisen efter gärningsperson/personer. Också pågår utredningsarbetet med bland annat spårsäkring och att prata med vittnen. Inledd är en förundersökning om grov allmänfarlig ödeläggelse och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. En uppdatering är att personen som fördes till sjukhus är en vuxen och skadeläget bedöms initialt inte var livshotande. Förts till sjukhus för kontroll har ytterligare en person. I lägenheter och i trapphuset har det blivit skador. Avspärrad är brottsplatsen och bombtekniker ska fastställa vad det är som har exploderat.

Källa: Polisen.se

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor med salami på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig iordning för att åka på stan vi kvart över ett-tiden. Jag hade gjort mig iordning på alla möjliga sätt. Bland annat genom att stänga av datorn och packa ner de tre tidningar jag tänkte läsa på biblioteket sen. Men just kvart över ett skulle jag och Igge till Bastard burgers och äta burgare. Vi gick dock av lite innan busstationen så att jag kunde gå in på Clas Ohlsson och köpa mig ett USB. Men sen gick vi innan till Bastard burgers och jag måste säga att de har en av de godaste hamburgare jag ätit. Både jag och Igge tog en dagens som var någon hamburgare som hette New york och pommes fritten såg ut som dragspel. Det blev både en och annan bild på både maten och mig själv. Sen hög vi båda in och jag tror jag talar för oss båda när jag säger att vi blev nöjda. Efter Bastard burgers gick vi till Systembolaget där jag handlade Whiskey och vin. Vid bokhandeln separerades vi. Han skulle tillbaka till boendet och jag skulle kolla om de hade vissa böcker inne. Jag hittade dock inte Den sista kastraten eller Bindepraktika så jag gick till biblioteket istället. Läste tidningen för en stund men kunde inte riktigt få ro i kroppen så jag gick till ett café istället. Jag hade sett ett mejl jag hade fått där överförmyndarnämnden ville få tag på mig på mitt mobilnummer. Så jag gav dem mitt mobilnummer på kafèet ringde de upp mig. Det var tydligen inte så lätt att byta god man och det kanske hade varit något missförstånd mellan oss. Jag ska i alla fall träffa min god man imorgon på morgonen så då får vi se vad han säger. Jag gick tillbaka till biblioteket igen och läste äntligen lite av tidningen Skriva. Den här gången handlade det om research men jag känner inte att jag har så mycket research till mina texter. Det är väl mer skriva där man står som det handlar om för mig. Nu hade det nog varit ett ypperligt bra tillfälle för mig att skriva om mitt skrivande dock. Inte för att skryta utan mer för att visa att det finns en annan sida av mig. En sida som jag inte visat så ofta. En sida som bänder och vrider på verkligheten så att det inte är verkligheten längre. Utan dröm. Det finns så många ord som jag skulle vilja beskriva staden Nyköping. Men orden räcker inte till. Jag famlar i mörkret. Eller så är det just det jag inte gör. Jag vet precis var jag är. Jag befinner mig i min lägenhet i Nyköping. Jag har befunnit mig på en kullerstensgata i centrum av Nyköping. Vad var mina tankar? Vad ville jag göra just då? Just då ville jag nog mest hem. Men jag skulle till bokcirkelträffen först. Och efter kafèet gick jag till biblioteket och läste lite mer. Lite mer av SN. Jag hann precis läsa färdigt tidningen när jag skulle på bokcirkelträffen. Det kom väl en sisådär nio personer till bokcirkelträffen. Och efteråt fick jag skjuts av en med bil. Jag inser ju att jag har så mycket mer att skriva om min tur till stan. Något som skulle kräva separata texter. Jag får inte vara rädd att experimentera lite grann. Det behövs nog om man ska komma någonstans i skrivandet. Men från biblioteket fick jag skjuts som sagt. Jag hade ju skrivit om den där explosionen i Nyköping i mobilen för ett litet tag sen. Det hade varit så dramatiskt. Och när jag nämnde för personalen att det hade varit explosion så visste hon inte hur hon skulle reagera. Jag tänker på de personal som kommer hit ibland. Ayaan hade jag inte sett på jättelänge. Det gör så ont att inte se henne. Jag fattar inte hur hon kan göra så här mot mig! För vad är viktigare än kärlek? Är det jobbet? Är det där man finner meningen med livet? Enligt henne verkar det vara det. Men nu träffar jag någon annan som jag inte vet vad jag ska känna för. Hon är väl okej men visste väl inte riktigt hur hon skulle reagera när hon hörde att det hade varit explosion i Nyköping. Slutligen hade jag velat skriva något mer om Nyköping. Något om hur det är att gå i centrum. Bland allt folk. Och ibland känns det som man går bort sig själv men så hittar man rätt igen. Det är som livet i övrigt. Och jag tycker om att arbeta med symboler. För jag hade kunnat skriva att jag gick på en kullerstensgata men jag skulle också kunna skriva att något mer hände och att landskapet plötsligt blev så mycket mer dramatiskt. Jag har dramatiska drömmar. Jag kan inte rå för det; det är ju lite mitt fel att jag inte skrivit det jag borde skriva om. Så nu sitter jag här i en ordröra som verkar helt omöjlig att reda upp. Men man kan alltid sova på saken. Alltid sova på saken. Då bearbetas de där minnena som man inte riktigt vet vad man ska göra med. Har jag något sådant minne från idag? Kanske när vi gick till Systembolaget? Eller när jag, mitt under mitt tidningsläsande, fick för mig att gå till kafèet. Jag har varit lite orolig idag. Det ska jag vara ärlig med. Och jag är så tacksam över att jag fick skjuts hem. Men nu ska jag nog bara se på någon video på youtube eller läsa boken Hemmet som är vår bokcirkelbok eller spela minecraft. Det är helt upp till mig vad jag vill göra. Men jag kommer nog sova gott och drömma mycket efter den här långa dagen. Vad skulle jag kunna tänkas drömma om? Om jag får chansa; kullerstensgator, butiker och bibliotek. Café och bokhandel. Tidningar och nyheter. Alltid dessa nyheter. Så många nyheter. Som tar sig in i drömmar och förändrar dem till det sämre. Det är väl lite därför som man vill drömma om något annat. Som hur långt man gick för att ta sig till Bastard burgers. Eller vad man gjorde på jobbet på en måndag. Eller vad man gjorde i över huvud taget för att komma vidare i skrivandet. I mitt fall är det att gå en bokcirkelträff. Men det kan vara andra saker som att läsa tidningen Skriva. Och nu när jag läst lite till vill jag bara göra en sak till. Jag vill skriva om hur en dröm om Nyköping skulle kunna ta sin form. Och jag kanske inte gör det idag eller imorgon. Men det är planen i alla fall. Men nu ska jag nog sluta skriva och börja läsa boken Hemmet istället! 

En uppdatering angående explosionen i Nyköping

På förekommen anledning vill polisen rikta en skarp uppmaning till personer som befinner sig i anslutning till olycksplatsen att respektera avspärrningarna och arbetande personal. Den som rör sig trots uppmaning innanför en uppsatt avspärrning kan göra sig skyldig till brottet överträdelse av myndighets bud, som är åtalbart. De på plats arbetande räddningsstyrkorna måste få utrymme att sköta sin arbetsuppgift. Det uppsatta säkerhetsavståndet är också det bedömda avstånd som det är säkert att vistas på, varpå det är högst olämpligt, och olagligt, för obehöriga att vara innanför utsatt område.

Källa: Polisen.se