I natt hade jag en dröm som verkligen kändes verklig. Jag befann mig i något kyrkligt sammanhang. Vi skulle göra något grupprojekt tillsammans. Även fast jag inte ville det. Jag kan komma ihåg att vi befann oss i något slags rum. Kunde lika väl ha varit med Ung Vänster. Fast det var kristligt nu dock. Och jag blev kär i en person först. Men det var en annan person som fångade min uppmärksamhet sen. Det här rummet var avlångt och av någon anledning var Donald Trump där också. Det visade sig att han ägde stora delar av huset vi befann oss i. Fanns hans egen hörna där han bodde såg inte så imponerande ut. Jag har för mig att det bara var en bänk. Och när han spelade golf så slog han bollen så att den träffade mitt ansikte. Jag har svårt att sluta tänka på rummen jag drömde om dock. Ett rum kändes som ett showrum så dit vågade jag knappt gå. Men det var något speciellt med det som fanns utanför huset. Det var som någon slags bakgata där det också fanns växter. Jag tror den var gjord av kullersten. Jag vet inte men det enda jag kan tänka på att drömmen ville säga mig var något jag såg på Facebook. En vän som hade tagit kort på någon slags kullerstensgata någonstans. I vilket fall som helst så ger det ju en väldigt hemmakär och trygg känsla. Man får lust att själv utforska sådana ställen. Hur nu det ska gå till vet jag inte riktigt men Nyköping har ju gott om sådana ställen. Men anledningen till att jag drömde om just ett sådant ställe kändes som det var för att vila sinnet på något vis. Allt som jag hade gjort innan, från det där kristna grupparbetet till mötet med Trump, hade lett mig till den här kullerstensgatan. Och det var som en befrielse att äntligen kunna få gå på den sen. Sen vet jag att många av mina texter beskriver kullerstensgator i drömmar. Texter som jag inte skrivit än. Jag blir så distraherad av annat och det är väl inte så konstigt heller. Men det vore kul att skriva färdigt texten om Tonys pizza nån gång… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade mackor och pulverkaffe. Det var lite med fjärilar i magen som jag såg på Whataboutits video om SpaceX. Jag gjorde mig en Varma koppen sparris och spelade lite minecraft innan jag gick till bussen som skulle ta mig till jobbet. Någon gång på vägen fick jag meddelande från pappa. Skulle jag inte träna lite inför vandringen? Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det meddelandet så jag lät det va medan jag jobbade. Väl på jobbet var det bara att byta om och sedan satt vi och spelade mobilspel. Tills vår arbetsledare sa att vi kunde åka iväg en sväng för att göra nånting annat än att sitta och spela mobilspel. Vi åkte till City gross men där var det ingen som mötte upp oss. Så vi åkte till Coop och där mötte vi någon. En grej jag tänkte på medan vi var på Coop var att en person började ta av sig byxorna. Jag sa inget men det är ju helt uppenbart att det är olämpligt. När man står mitt i en affär. Jag vet inte om hon inser det själv. Hon verkade inte tänka på det i alla fall. Efter ett tag så gick vi därifrån i alla fall och på vägen hem fick jag meddelande om att jag fått kalsongerna från Aclima. Nämnde jag förresten att jag fysiskt var på plats i Coop men mentalt var någon annanstans? Jag var inte trött eller så men det har varit så mycket för mig för ett tag nu att jag bara var helt borta. Jag kunde helt enkelt inte höra vad de hade att säga. Vi åkte i alla fall tillbaka till arbetslokalen och spelade lite mer mobilspel. Efter ett tag kunde jag byta om och gick och handlade. Jag handlade Varma koppen Sparris, mjölk, iskaffe, punschrullar eftersom det är boendemöte idag, Coca cola, vegetariska chicken nuggets, paj och choklad. Sedan åkte jag hem och väl hemma så var det bara att sätta på radion, datorn och packa upp mina varor. Jag hade tänkt gå på boendemöte idag men det var en grej som jag var med om men som jag inte berättat om. Om när vi var på City gross så frågade en person hur det gick med den här journalistiken. Jag nämnde det att jag hade tänkt ta upp det på boendemötet men då sa hon någon gång att det inte är sådant som vi tar upp på boendemötet. Av sådana anledningar ser inte jag någon anledning att gå på boendemöte. Vad är meningen liksom när jag inte får prata om det jag vill prata om? Så jag har mest suttit och spelat minecraft. Personalen kom klockan sex. Då värmde jag på en paj bara. Jag nämnde att jag funderade på att hoppa boendemötet idag. Han verkade ta det bra så det var bra. Men det är tråkigt förstås. Men vad ska jag göra? Jag orkar inte vara stark hela tiden. Hela tiden skriva om bråk och misshandel och trafikolyckor. Jag behöver kunna göra annat. Också. Därför tänkte jag om jag skulle se den otecknade Lejonkungen imorgon. Men om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning om vad jag skriver för något. Det var så länge sen jag försökte skriva något som betydde något. Att det känns som jag glömt hur man gjorde. Men någonstans i bakhuvudet ligger det väl där och väntar på mig. Det gäller bara att jag hittar det. Det där. Själva anledningen till att jag skriver. Brustet hjärta. Och en dröm om det där vi egentligen inte vågar närma oss… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade mackor för att i skräck se att det var mögel på dem och därför fick lov att slänga dem i komposten. I stället fick jag göra mig ett par Runda björnen-mackor och pulverkaffe. Jag tror att jag mest spelade minecraft på morgonen. Och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Och gick till bussen. Det kändes rätt ödsligt på busshållplatsen. Känns som det är något jag försökt skriva om förut. Om ödsligheten alltså. Men med tiden klev det på fler och fler personer på bussen. Det var ju ett tag sen jag var på jobbet nu. Så att komma tillbaka kändes lite som att återvända till något väldigt gammalt och bekant. Patrik sa åt mig att byta om så jag bytte om. Trodde inte att jag skulle få på mig arbetsbyxorna men de gick på mig. Så då kunde vi arbeta trotts allt. Jobbet vi gjorde idag var att städa lite i garaget. Det gick rätt fort dock så när det var färdigt så satt vi mest och spelade mobilspel. Jag tror jag aldrig kommer vänja mig vid storleken som vi har på våra lokaler just nu. Det är som att man befinner sig i en kyrka eller liknande. Det är vilket fall som helst betydligt bekvämare än de förra lokalerna vi befann oss i. De var så trånga att vi inte visste var vi skulle ta vägen. Så var det förr men inte nu. Och efter ett tag fick jag gå om jag ville. Så jag bytte om och gick till ICA knuten där jag handlade bröd, mjölk, chips, Coca cola, Fanta, pajer och choklad. Efter det tog jag bussen hem vilket gick smidigt och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Efter det har jag inte gjort så mycket. Jag ska ha matstöd klockan sex och imorgon klockan sju ska det vara boendemöte. Men jag vill ändå prata om mitt skrivande lite grann. Jag får upp en bild inom mig om den här figuren Lugero Sömnväktaren som en väldigt disciplinerad figur som bara har de bästa betygen och tar lumpen. Men som slutar upp i toppen av Njupeskärs fall. Det känns som det finns en bakgrundsberättelse att berätta om den här figuren. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska komma med till den där skrivarkursen som börjar i mars. Kanske man ska komma utan några idéer alls och skapa idéerna där. Jag vet inte riktigt. Hur tycker ni att jag ska göra?