Jag hade samtal med personalen. Fick väl någon slags insikt om att jag inte kan ha sexuell relation med dem. Eller jag vet inte; det är ju så många olika som kommer hela tiden. Men det borde vara i samtalet som man kan hitta varandra. Jag vet inte vad hon känner om mig men jag vet att hon tycker om att prata med mig. Eller så är det något som bara ingår i jobbet. Vilket gör det lite jobbigt. I så fall. I alla fall så har jag pratat med henne och vi har pratat om allt möjligt. Vi har pratat om att jag skriver sagor. Hon verkar intresserad av mig. Fast jag vet inte. Det känns nästan lite farligt när vi ska förneka varandra att känna känslor så här. Personal kommer det ju varje dag. Och nu på kvällen kom det ännu en annan. Man vänjer sig aldrig. Vilket är så jobbigt. Men jag antar att det blir lättare om jag koncentrerar mig på jobbet. Hela tiden på jobbet. Men det är i samtalet, i alla fall, som vi möts. Från människa till människa. Finns det alltid något nytt att upptäcka där. Men jag vet inte om jag blivit särskilt upplyst precis. Jag har bara insett att det finns de som upplevt mer än man insett. Och att dessa personer har något att berätta som faktiskt är intressant. Som betyder något. Det är värdefullt och sådana tillfällen borde man vara rädd om…