Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor med ost på och pulverkaffe. Jag såg inte på någon video på youtube eftersom datorn var seg as fuck. På grund av det kunde jag inte heller spela något minecraft men jag gjorde mig en Varma koppen sparris i alla fall. Och sen gick jag till bussen som det var lagom med folk på. Både till busstationen och Harg. Jag vet inte om jag var lite otrevlig mot en person där när jag tog platsen från henne men jag tänkte inte på det så mycket mer efter resan. Väl på jobbet behövde jag inte byta om. En person skulle komma dit som skulle berätta om resultaten av brukarundersökningen. Jag tyckte hon var överdriven med sina tydliga bilder men det tyckte jag förmodligen inte förut. Efter det tog vi en promenad och kollade till något soprum och sen var det inte så mycket annat att göra än att gå hem till sig. Det först efter att jag spelat lite My little universe. Jag ringde mamma och hon sa att hon precis hade vaknat. Så jag hann gå ända hem till henne innan hon var uppe. Jag fick gå ut med hunden Bella så att hon fick kissa och bajsa och efter det så satt jag mest och tittade på SVT forum som den här gången handlade om något och om Euro. Till mat åt vi potatis, panerad fisk och bearnaise. Jag hoppas det inte gjorde mamma något att jag hjälpte till. Jag blev så trött efter promenaden. Vi tänkte först se på Ett enklare liv på SVT play men jag kom med förslaget att vi kunde se Musik i hakkorsets skugga vilket jag skulle rekommendera er att se också. Här har ni länk: https://www.svtplay.se/video/KZm2aMX/musik-i-hakkorsets-skugga . Det handlade väl till stor del om olika typer av musikanter som antingen spelade för Hitler eller i Auschwitz. Natt och dag. Det går inte ens att föreställa sig hur det skulle va att spela på en så hemsk plats. Men nu gjorde de det och det var förmodligen det som gjorde att de överlevde också. Efter programmet åkte vi till ICA knuten där jag handlade bröd, mjölk, chips, Mer äpple- och pärondricka och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Av någon anledning gick jag in på SVT play där de sände Vetenskapens värld där ämnet den här gången var hjärtesorg. Vilket var ett lite svårt ämne för mig att ta in. Bilden av henne syns knappt längre. Så långt har det gått. Vi har ingen kontakt på Facebook eller i livet i övrigt. Men det är som det är med många relationer i Brunnsvik; de bara avbröts totalt i och med flytten. Folk bröt ihop och även om jag inte bröt ihop fysiskt så bröt jag ihop mentalt. Jag har dock tänkt att jag kanske egentligen tänkt på en annan person som jag heller inte har någon kontakt med. Så det är svårt att hålla ihop mentalt när så många relationer tar abrupt slut. Men jag tar mig igenom dagarna ändå på något vis. En annan grej jag tänkte ta upp var det här med dagboksanteckningarna; jag kanske inte orkar skriva dagboksanteckning efter precis varje arbetsdag men jag ska försöka i alla fall. Nu när jag jobbar tisdagar också. Det blir så stressigt och jag kanske vill skriva om något annat också. Det känns som jag vill skriva om något annat också. Varför ta det i en separat text liksom? Det var en dröm jag hade i natt. Jag drömde att jag befann mig på en fäbod. Det var högt upp i landskapet; man kunde se samhället som en liten fläck där nere. Plötsligt kom det en person och frågade vad vi gjorde där. Det kanske inte var så tydligt vad hon ville men hennes syfte var tydligt; vi var inte välkomna där. Just den delen var rätt liten i drömmen. Det jag kommer ihåg mest är hur jag sitter och njuter i solens sken på ett högt berg. Men att komma så där och säga att vi inte var välkomna; det var så obehagligt på något sätt. Man förminskas till djur och man kan nog dra många paralleller till Förintelsen. Men jag vill nog ändå fokusera på det fina i drömmen. Att jag befann mig på en fäbod. Och att solen lyste och att jag kunde se landskapet nedanför mig. Det har inte varit så tydligt vilket landskap som har varit nedanför mig och jag vet inte om det är så viktigt heller; jag vill bara kunna sitta där utan någonting att göra. En dröm, jag vet, men drömma kan man ju alltid. När verkligheten är en annan. Man kan försöka föreställa sig att man är inne i drömmen och att man känner vattnet eller jorden mot sin hud. På det viset blir det otydligare vad som är dröm och verklighet. Det är den gränsen jag velat sudda ut. Om jag har lyckats? Det kan bara mina läsare svara på…