Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor och pulverkaffe. Jag gick inte upp sex som jag sa att jag skulle göra utan vaknade någon gång vid elvatiden. Planen var att jag skulle åka ner till stan vid kvart över två-tiden. Jag vet inte vad jag gjorde innan dess utan för det mesta spelade jag minecraft eller läste lite. Väl på stan så gick jag till Bastard burgers och beställde en The bastard menu. Efter det gick jag till Team Sportia för att se om de hade underställ. De hade det men jag vet inte om det var rätt underställ. Jag gick i alla fall vidare till bokhandeln där jag köpte Kungen av Nostratien av Tony Samuelsson som jag också känner sen tidigare. Det var när jag bodde i Skattungbyn som Tony kom ut med boken Kafkapaviljongen som jag också läst men tycker väl att det räcker med att läsa om de som dog i Auschwitz nuförtiden. Det gör jag utan att tänka mig för egentligen. Det är så långt från rasistiska sidor som man kan komma och jag hoppas att jag aldrig kommer behöva läsa sådana sidor. Efter bokhandeln gick jag till biblioteket och läste så mycket Hemma som möjligt. Jag tror jag läste minst tio sidor. Ungefär halv sex så gick jag in i biblioteket och frågade vad Sörmlandsrummet låg någonstans. Det låg längst bort i biblioteket så det var bara att gå den vägen. Väl där så stötte jag på en tjej som också skulle va med på bokcirkeln. Eller först så träffade jag på en annan bokcirkelgrupp men de skulle flytta på sig och det jag tänkte på mest var den här tjejen jag träffade. Helt plötsligt var hon där bara och jag vet inte namnet på henne men jag vet att hon jobbar på komvux i Nyköping. Jag hoppas jag får lära känna henne lite mer senare för det kände jag inte att jag fick nu. Eller jag lärde väl känna henne men sen så åkte vi ju hem till oss. Bokcirkeln var ju intressant i alla fall. Boken är väl väldigt mycket relationer och ett hus och någon trädgård och man försöker förstå vad den handlar om. Något skaver. Det märker man i alla fall. Och det är lite kristet. Det känns som jag har mycket att upptäcka kvar i den här boken. Men just då blev vi färdiga i alla fall och jag fick skjuts av en annan som bodde i Rosenkälla. Så hon visste var Brandholmen ligger och hade bott här när Brandholmen knappt var ett område. Jag fick orientera henne rätt så att jag kom hem och sen gick jag hem. Jag berättade för personalen att jag hade ätit på Bastard burgers och då blev han lite besviken. Han sa att han ju trodde att det var “vårt” ställe. Jag misstänkte dock att han sa det med ett leende på läpparna så det var inte seriöst. Sen dess har jag inte gjort så många saker. Jag håller på att se på när Matinbum spelar något spel på Twitch. Det känns som jag har något mer att skriva om stan som nästan kräver en separat text. Jag kan väl skriva så mycket att jag förmodligen kommer drömma mycket om städer den närmaste tiden. Det sa förresten tjejen att hon kom från Stockholm. Stora tomma städer som blickar ner på en medan man går någonstans som är bortanför allt det här ödsliga. För man vill bort, bort, från allt detta ödsliga. Att det inte längre bor några människor i staden. Det är som att jag är den sista människan på jorden. Men vad ska krävas för att världen ska ödeläggas så dramatiskt? Jag tror inte drömmen bygger på logik utan egentligen finns det inget svar mer än att man vill att det ska vara tomt. Och att det är tomt överallt. Men det funderar jag, som sagt, på att skriva om i en separat text…