I natt hade jag en dröm som verkligen kändes verklig. Jag befann mig i något kyrkligt sammanhang. Vi skulle göra något grupprojekt tillsammans. Även fast jag inte ville det. Jag kan komma ihåg att vi befann oss i något slags rum. Kunde lika väl ha varit med Ung Vänster. Fast det var kristligt nu dock. Och jag blev kär i en person först. Men det var en annan person som fångade min uppmärksamhet sen. Det här rummet var avlångt och av någon anledning var Donald Trump där också. Det visade sig att han ägde stora delar av huset vi befann oss i. Fanns hans egen hörna där han bodde såg inte så imponerande ut. Jag har för mig att det bara var en bänk. Och när han spelade golf så slog han bollen så att den träffade mitt ansikte. Jag har svårt att sluta tänka på rummen jag drömde om dock. Ett rum kändes som ett showrum så dit vågade jag knappt gå. Men det var något speciellt med det som fanns utanför huset. Det var som någon slags bakgata där det också fanns växter. Jag tror den var gjord av kullersten. Jag vet inte men det enda jag kan tänka på att drömmen ville säga mig var något jag såg på Facebook. En vän som hade tagit kort på någon slags kullerstensgata någonstans. I vilket fall som helst så ger det ju en väldigt hemmakär och trygg känsla. Man får lust att själv utforska sådana ställen. Hur nu det ska gå till vet jag inte riktigt men Nyköping har ju gott om sådana ställen. Men anledningen till att jag drömde om just ett sådant ställe kändes som det var för att vila sinnet på något vis. Allt som jag hade gjort innan, från det där kristna grupparbetet till mötet med Trump, hade lett mig till den här kullerstensgatan. Och det var som en befrielse att äntligen kunna få gå på den sen. Sen vet jag att många av mina texter beskriver kullerstensgator i drömmar. Texter som jag inte skrivit än. Jag blir så distraherad av annat och det är väl inte så konstigt heller. Men det vore kul att skriva färdigt texten om Tonys pizza nån gång…