Flödesskrivning 

Jag har inte något särskilt att skriva om idag. Om jag hade varit på stan så hade jag förmodligen suttit på biblioteket. Men vad hade jag gjort efter det? Förmodligen strövat omkring på gallerierna. Utan något egentligt mål. Jag orkar egentligen inte skriva så mycket mer. Det har varit så mycket den senaste tiden. Och jag kan inte prata om det heller eftersom det är känsligt. Hemligt. Det är vad det är och jag kan inte göra något åt det. 

Kreativt skrivande 

Persona –  

Grundläggande fakta: 

Kön: Man 

Ålder: 30 år 

Utmärkande drag: 

Är svarthårig med lagom långt hår 

Klär sig alltid i svart 

Har mantel/sjal 

Har en stav 

Namn: Lugero Sömnväktaren 

– Morgonrutiner 

* När vaknar han? 

Tidigt. Senast klockan sex. 

* Äter Lugero frukost? Vad i så fall? 

Ja. Gröt. Kanske? Jag inser nu att jag tar väldigt mycket från mitt eget liv när jag skriver om den här personen. Men det ska man väl göra också? Jag översköljs av minnen från när jag bodde i Kättbo och gjorde upp eld i spisen. Jag kan inte fatta hur jag orkade med det livet. Och att mata djuren och ge dem vatten; det låter som ett helt galet liv enligt mig. Och ändå levde jag det. Grejen är väl att ta bitar ur sitt liv. Såna saker kan vara att göra upp eld i spisen och laga gröt. 

* Bor Lugero ensam? 

Ja 

Men jag gjorde så mycket mer som sagt. Djur vi hade var får, getter, kaniner, katt, fiskar, höns, häst och en gång kalkoner till och med. En gång gick vi en fäbodvandring till och med från Kättbo till Tiberget. Vi gick med fåren, hästen och getterna. Vandringen tog något på hela dagen och var något på fem mil lång. Väl i fäboden visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. 

Ja, tack! 

Inga dåliga drömmar, mardrömmar, död, elände, döda kroppar, döda djur/människor. Jag tänker att det är rätt känsligt när man jobbar med drömmar. Hur ska man undvika mardrömmarna liksom? Men det är ju inte bara död och elände. Utan det fin andra drömmar också. Drömmar om oändliga gräsmarker och tätbevuxna skogar. Något jag försökt skriva om för ett tag nu. Men vem har sagt att man inte kan börja igen? 

* Dörren (?) 

En stor dörr. Med gnisslande gängor. Varje gång han ska in får han lyfta lite på dör för att komma in. Och låset kräver en stor nyckel. Byggnaden heter härbre. Han skiftar boende mellan härbre och tält beroende på hur intensiv drömmen är. Han har inget favoritboende men tältet känns mer hemma och härbret mer ursprungligt. Han vet inte vilka som ägt härbret. Det hade stått övergivet med nyckel och allt så han hade bara gått in. Det är märkligt hur många känslor en härbredörr kan väcka. På något sätt var det här härbret hemma också. Men det först efter att man tänt några stearinljus och städat lite. I början hade han fått städa så otroligt mycket. Han hade fått ta ut stol och bordar och enda valet var att elda upp det.