Han fingrade på pennan. Han var märkbart nervös och visste inte riktigt om han hade hört rätt. Han hade många klienter varje dag men han hade inte hört en så olycksbådande historia som han gjorde nu. Historien var både motbjudande och omöjlig. Omöjlig för att han själv hade befunnit sig i den. Hur hade han hamnat i den liksom? Av alla människor i världen så borde han vara den minst sannolika att hamna i någon han aldrig träffats dröm. Han hade så många frågor. Hur hamnade han där? Och varför var han där? Men mest tänkte han på en figur som hans klient hade beskrivit. Hon hade sagt att hon hade följt honom. Och hamnat i ett landskap bestående av döda förvridna kroppar. Lemlästade och styckade. Och där hade hon sett honom. Vad betydde det att han befann sig i ett landskap beståendes av döda förvridna kroppar. Och att han ätit av dessa kroppar. Han hade aldrig hört en så motbjudande historia förut. Och då hade han ändå hört rätt många motbjudande historier. Hade det något med den pyjamasklädda figuren han träffade för ett tag sen? Vad hade det blivit av honom? Han misstänkte att vägen till att ta reda på var han var va att följa efter den där svartklädda figuren. Frågan var bara hur man skulle följa efter en person som befann sig i en dröm. Och inte vilken dröm som helst utan en dröm om döda och förvridna kroppar…