Kreativt skrivande 

Flödesskrivning 

Allting löser sig. Eller det är så jag vill tro i alla fall. Hur ska man annars orka leva? Man måste ha något att se fram emot. Något som man tycker om att göra. Det kan va svårt när man har ett jobb 8-5 varje vecka. Men det ger ju en liten boost det också. Att arbeta. Nu var det ju ett tag sen jag arbeta. I fredags var har jag för mig. Och inte gjorde man mycket arbete då heller… 

Inköpslista 

– Mjölk 

– Bregott 

– Knäckebröd 

– Konserver 

Jag tänker mig att han köper många konserver. Han har ju inget kök så förmodligen får han lov att laga mat på ett trangiakök. Jag kan inte se framför mig att han skulle vilja laga köttfärs eller pasta på det här trangiaköket. Utan jag tänker mig att han vill ha färdiga rätter i konserver eller Varma koppen. Jag vet inte om han får sitt trangiakök från utbildningen han gått men förmodligen är det just där han fått den. Då krävs t-röd också. Och tändstickor. Och en förmåga att hantera många lösa delar som ett trangiakök är. Inte ihoppackat förstås. Det måste ju gå att packa ner den. Men det är ett pussel att sätta ihop alla delar; det vet jag nu… 

Istället för att skriva i Jag-form; skriv om honom! 

Favoritplats – syn, lukt, känsel, hörsel och smak 

Lugeros favoritplats ligger i Njupeskär. På toppen av vattenfallet. Det är dock alltid mörkt när han är där. Han kan känna de hårda stenarna mot sin rumpa. Han kan höra dånet från vattenfallet som är konstant. Han kan känna vattenångorna åka upp mot hans ansikte. Och han kan känna lukten av vattnet som är väldigt frisk. Det är en väldigt exotisk plats han befinner sig på. Egentligen är han en väldigt mytologisk varelse så egentligen åker han inte och handlar mat. Om man skulle dra en jämförelse så är han ungefär som Tor eller Loke. Moon Knight har varit en stor inspirationskälla men egentligen är han väldigt egen. 

Känslor i form av väder 

Det åskar. Det är soligt. Det är dimmigt och molnigt. Det regnar. Och är jättetorrt. Det är orkan. Och det är tsunami. Det är jordbävning och allting faller. Som ett korthus, allting faller. Faller ner i en stor svart avgrund. Tills du märker att allting bata har varit en dröm. 

Det är lite som jag försökt skriva förut. Jag har ju försökt men inte riktigt kommit till skott. Jag har ju en tydlig bild inom mig. En soldränkt äng. Men det är inte så sommarlyckligt utan mer ökentorrt och mardrömslikt. För vad gör man om man inte har körkort och blir avsläppt mitt i ingenstans? Jo man börjar gå. 

Jag vet inte vad mer jag har att skriva om denna berättelse. Jag tror jag får återkomma och skriva en längre text om känslor som väder. Det väckte något inom mig… 

Tills nästa vecka 

Vad är det som gör en text bra?