Kreativt skrivande 

Flödesskriva 

Den här gången tänkte jag inte ställa några särskilda krav på mig. Det gjorde jag förra gången och det blev inte bra. Vad vill jag känna? Vad vill jag förmedla? Jag vill förmedla en känsla och det kan vara att jag mår bra men det kan också vara något annat. Jag vet att inte allt i livet är solskenshistorier men jag vill ändå må bra. När jag skriver vill jag må bra. Och när jag berättar vill jag må bra. På ett sätt är den här texten det viktigaste jag skrivit i så fall. För om jag inte mår bra, hur ska jag då kunna skriva? Jag tänker att det finns många tekniker för att börja skriva. Att gå skrivarkurs är en bra början! 

Inledning 

* Börja med mitten/slutet 

* Dialog 

* Avgörande dokument 

Börja med mitten/slutet 

Jag diskade plåtar. Ångorna åkte upp mot mitt ansikte och gjorde det vått. Jag hade gjort det många gånger nu. Det gällde att inte söla; att vara snabb; att ta en plåt och sen skyndsamt en plåt och skyndsamt en plåt till. Inte kunde jag veta att det var sista gången jag skulle jobba där. Jag skulle ju flytta hemifrån och då trodde jag att jag skulle få behålla jobbet på Tonys pizza. Inte visste jag då att jag skulle få hoppa mellan Rosvalla, Bild och data och slutligen Spindelplan. Jag kunde minnas praktikplatserna på Villan demensboende, Mariebergsgården och City gross. När jag jobbade på Mariebergsgården hade jag bränt ut mig själv men på City gross hade jag lagt upp bananer. Och jag ville inte göra sådana arbetsuppgifter igen. Men nu var jag på Tonys pizza och diskade plåtar. Och jag kände mig rätt färdig med det. Jag gick för att vika kartonger men tyckte det var ovanligt tyst där de höll på med degen. Jag började vika kartonger när jag kände något jag inte hade känt förut. Var det en kall bris? Hur var det möjligt? Jag var ju inomhus. Jag tittade mig omkring men det enda jag kunde se var kartongerna som stod uppradade längs väggen. Eller var det verkligen det enda jag kunde se? Visst buktade väggen sig lite som att det blåste på den? Jag gick fram och kände på den och då buktade den sig igen. Jag tryckte på den och det gick en vägg genom väggen. Fast det var inte vägg längre. Det var papper. Och jag tryckte så hårt att den gick sönder. Jag snavade på kartongerna som följde med mig ut och landade i ett iskallt vinterlandskap. Händerna hamnade i snön så att det började smälta och jag kunde känna kylan gå in i kläderna. Det här var jag inte klädd för. Men var hade jag hamnat egentligen? Jag tittade bakom mig och kunde se lokalen genom det upprivna pappret som mest verkade vara en del av himlen på något sätt. Och överallt låg det kartonger huller om buller. Det var verkligen en röra som jag inte ville ta hand om… 

Dialog 

– Jag kan ta över nu 

Jag höll i spruten det hårdaste jag kunde. Om det var något jag inte ville så var det att gå nu. Jag hade ju precis kommit in i jobbet. Jag ville ju jobba. Också skulle hon bara ta över så där. Vad var rättvisan i det? 

– Jag kan ta över nu 

Jag släppte allt och gick och bytte om. Satt och tittade i mobilen för ett tag. Plötsligt kom en arbetskollega. 

– Jaha sitter du här fortfarande 

– Ja det gör jag, sa jag generat. 

Kort därefter tog jag cykeln och cyklade genom centrum, Hålletskogen och slutligen till mamma i Oppeby. Kort därefter hade jag förlorat jobbet. 

Avgörande dokument 

Ett brev från ett träsk 

Kära vän, jag skriver till dig i största önskan att du ska lyssna på mig. Jag har förlorat mina vänner och har därför förlorat allt. Precis allt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag hittade den här flytande väggen och det är det enda som står mellan mig och en säker död. Det här träsket tar allt; människor, djur och jag är rädd att jag också kommer sjunka ner i det. När den här väggen inte längre orkar med mig. Och sjunker ner, ner, i den blöta torven. Ingen kommer veta att jag existerat. Ingen kommer veta att jag funnits till. Så snälla, om du får tag i det här brevet, det till min familj. Med vetskapen att jag gjorde mitt yttersta för att hålla mig levande. 

Med kära hälsningar 

Ariana