Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor med ägg och pulverkaffe. Jag tog bussen som tog mig till Spindelplan och väl på jobbet så skulle vi ut på promenad. Så jag behövde inte byta om men jag hade glömt lägga i mina kläder i tvätten så det får jag göra nästa gång. Bosse var där också. Och under promenaden så pratade vi om huruvida det var rätt beslut av mig att byta god man. Jag är rätt trött på att behöva försvara det beslutet. Den god man jag har nu är en jävla idiot. Det är så det är. Det är därför jag vill byta. Acceptera det bara och gå vidare. Efter promenaden gick vi till tvättstugan och tog ut all tvätt. Vi gick inte tillbaka till arbetslokalen dock. Vi tog bilen och åkte till Mariebergsgården. Patrik ville ha tidningspapper till glas. Men de hade precis tömt soptunnorna så vi fick leta på annat håll efter tidningspapper. Och detta annat ställe var på strokeavdelningen på Mariebergsgården. Ett ställe jag inte varit på mycket länge. Inte sen jag brände ut mig. Saker och ting var som de brukade vara när jag var här. Jag fick lov att sitta i korridoren som också var ett vardagsrum med tv och radio. Efter ett tag kom en ut som frågade varför jag inte satt med dem. Ibland känns det som jag är huvudpersonen i The passion of Christ. Det känns som så många vill se mig död. När jag såg de där scenerna där de hugger Jesus med något slags verktyg som liksom sliter upp revbenen och när de hamrar in spikar i händerna på honom så känns det som det är jag. Jag får fantomsmärtor och det skrämmer mig. Jag hade helst sluppit alla dessa kontrollerande människor som vill begränsa ens frihet. I det ingår att kunna ta körkort och att resa var jag vill. Men jag antar att jag inte kan göra det den närmaste tiden. Framtiden är osäker för mig. Men vissa saker måste jag kunna få göra. I det ingår att ringa chefen och gå på boendemöte. Vad nu det har med Mariebergsgården att göra vet jag inte. Det kom i alla fall ut en efter ett tag och frågade varför jag inte var med dem. De hade helt klart inte varit med när polisen kom och hämtade mig en gång. Då hade det känts som i Passion of the Christ. Kanske inte så brutalt med uppslitna revben och spikar i händerna men likväl hade de tryckt ner mig mot golvet. Det var ett trauma som jag burit med mig ända sen dess. Och jag vet inte om jag bearbetat det än. Jag vet inte ens hur man bearbetar en sådan grej att ha blivit misshandlad. Efter ett tag gick vi därifrån i alla fall. Tidningslös. När vi kom tillbaka till arbetslokalen så ringde jag mamma som sa att jag kunde komma. Jag spelade bara lite My little universe och gick sen hem till mamma. Väl hemma hos mamma så var hunden Bella jätteglad att se mig. Jag skulle i alla fall ta ut henne så att hon fick kissa och bajsa. Och efter det fick jag gå upp igen. Vi skulle laga till våfflor. Jag satte på Poccahontas på Disney plus eftersom jag inte hade sett den innan. Och jag blev inte besviken. Mamma fick dock lov att duscha och dammsuga och torka golv inför att storebror Pontus skulle komma. Mamma skulle åka iväg och handla lite saker så hon lämnade hunden Bella med mig. Jag hade sett både Rapport och lite Världens historia. Jag bytte dock över till Disney plus och såg på första avsnittet av Daredevil. Efter ett tag ringde mamma och frågade om jag kunde hjälpa till att lyfta matkassar så jag pausade serien och hjälpte mamma. Jag hann se klart på serien och lite av Stamsites stream på Twitch. Vi skulle gå till busshållplatsen som låg mellan Skavsta och Nyköping. När vi väl mötte dem så blev det ett varmt välkomnande. Jag har ju inte sett min storebror på flera månader. Och jag ångrar varje gång jag bet honom när jag var liten. Och var så där besvärlig som jag var då. För jag var en besvärlig unge. Det skulle jag kunna skriva en hel text om. Vi gick i alla fall tillbaka till lägenheten, jag, mamma, hunden Bella, storebror Pontus och hans barn Freja och Love. Ett helt rum var dedikerat till dem. Sängen som hade stått i förrådet var dock för sunkigt så vi ställde tillbaka det och förmodligen kommer det slängas någon gång den närmaste tiden. Istället kommer nog storebror sova med Freja på soffan. Jag har tänkt att jag ska visa Poccahontas för barnen. Och Vaiana och Vaiana 2. Imorgon är planen att vi ska åka någonstans och grilla korv. Jag är så exalterad över det här. När vi hade lyft tillbaks sängen i alla fall, jag och storebror, så fick jag skjuts hem. Men först åkte vi till ICA knuten där jag ville ha mjölk, tvål och chips. Efter det fick jag skjuts hem. Och sedan dess har jag satt på radion, datorn och packat upp de få varor jag har. Personalen som kom var en tjej som jag inte sett på länge och som jag trodde jag var kär i. Hon hade inte med sig bankkortet dock så det antar jag att någon annan kommer ha sen. Jag glömde nämna att det hade varit rattfylleri i Nyköping idag men det antar jag att jag kan nämna imorgon eller när det är boendemöte. Är jag Jesus? Hade jag sagt det hade jag fått spendera resten av mitt liv på psyket. Dessutom vänder jag mig starkt emot personer som utger sig för att vara något inte är. Mig själv inkluderat. Dessutom hade jag tyckt att istället för att ägna sig åt religion så kanske man skulle kunna ägna sig åt jiu jitsu. Vilket jag inte gjort på evigheter. Jag tycker också man ska allmänbilda sig och lyssna på forskarna. Tro på klimatförändringarna och leta efter liv på andra planeter. Jag tror inte vi vet hur liv på andra planeter ser ut men jag är övertygad om att det finns. Liksom jag är övertygad om att universum egentligen bara är en enda stor transportsträcka till alla dessa planeter med liv på. Så när jag dör kanske jag färdas inuti en sådan komet till en annan del av universum. Om det nu är så det går till när man dör. Vet jag inte. Men förhoppningsvis dör jag inte den närmaste tiden i alla fall. Helst inte alls men det är väl ett för stort krav att ställa på livet. Bara vi är lite snällare mot varandra så är jag nöjd. Det brukar ofta va så att är man snäll mot någon så är de snälla tillbaks. Jag skrev ju förut att jag var rädd för att dö och fick en massa fina kommentarer. Det boostar mitt eget och får mig att vilja skriva mer. Så tack! Jag kommer garanterat skriva mer! Men jag måste bara besluta mig för om jag ska skriva om Brunnsvik, Mora eller Nyköping. Just nu lutar det åt Mora. Inte samma dröm som jag hade förra gången men likväl en dröm. Om något diffust och otydligt. Något bortanför Rosa husets väggar. Vad är det? Något som inte var med förra gången. Något som kommer tillbaka till mig i form av ett minne. Trånga korridorer med metallgråa skåp. Något i den stilen. Och efter det hamna i något snöklätt landskap…