Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Klockan halv två skulle mamma komma men hon var lite försenad så hon kom kvart i två i stället. Vi skulle på visning klockan två i Oxelösund och hissen upp till lägenheten var trång. Lägenheten var modern men utsikten till SSAB var ett stort minus tyckte mamma. Annars var sovrummet stort, vardagsrummet stort, balkongen var stor och köket var stort. Spisen kändes högteknologiskt som att det skulle krävas ett intyg inom rymdingenjör för att förstå den. Vi var inte där så länge utan gick efter ett tag. Jag tror mamma bestämt sig för en lägenhet lite utanför centrum alltså inte utanför Oxelösund utan bara lite längre från centrum. Mamma visade mig lägenheten hon tittade på igår. Fast vi gick inte in förstås. Utanför fanns en rolig lekpark så det skulle nog storebrors barn tycka vara rolig. Fast vi nöjde oss inte med det utan tog en extra lång promenad. Över en bro som gick över motorvägen och som tog oss till en frisbeegolfbana. Där gick vi bland träd som såg ut att ha stått där i flera hundra år. Vi gick förbi en fotbollsplan och kom fram till ett badhus. Där genade vi över gräsmattan eftersom det inte fanns någon gågata till dit vi skulle. Kort efter promenaden gick vi in i butiken för att se vad de sålde. Mestadels utländska varor kändes det som. Och efter det åkte vi till ICA där jag köpte soppåsar och mamma gick på toaletten och köpte lite festis och kakor tydligen. Efter det åkte vi till en liten pizzeria där vi köpte en kebabrulle och en falafelrulle. Jag hade beställt falafelrulle. Så jag blev ordentligt mätt innan vi åkte till Nyköping igen som jag har gjort så många gånger förut. Jag har väl känt mig lite nedstämd över om mamma ska flytta. Jag kommer väl inte undan att det blir en stor livsförändring för mig. Då kan jag ju inte gå hem till henne efter jobbet. Bussar lär väl gå då och då till Oxelösund så det är nog ingen fara. Det är nog bara en vaneperiod. Så är det ju alltid när det är stora livsförändringar. Jag får helt enkelt försöka vänja mig. Det tvingar ju mig att skriva lite grann också. Om en dröm jag inte haft. Där väggarna är omöjligt höga. Och där det regnar inomhus. Precis som det gjorde i Oxelösund idag. Vad mer har jag att skriva om? Det känns bara som jag påbörjar projekt hela tiden. Men om jag har en grund att stå på, något som jag ska ta mig igenom, så blir det lättare att finna en handling till berättelsen. Jag vet inte om en omöjlig vägg är just den där utmaningen jag behöver ta mig igenom men förmodligen är det just det. Förmodligen kommer jag skriva om någon omöjligt hög vägg någon gång. Kanske inte nu men senare. På det sättet går handlingen vidare. Precis som den ska göra…