Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor och pulverkaffe. Mamma kom vid tio i elva-tiden eftersom vi skulle göra nationellt ID-kort. Efter det åkte vi hem till mamma för att hämta hunden Bella. Efter det åkte vi till jobbet där Bella fick träffa hunden Bosse. Vi följde med ut på en promenad. Efter promenaden så satt vi mest och tittade på när Bella och Bosse utforskade varandra. Bosse är dock kastrerad så det behövde man inte oroa sig för att det skulle bli något. Jag tyckte det blev lite länge som vi var där men vi hade väl saker att prata om och vi ville väl mest titta på Bosse och Bella. De sprang omkring rätt mycket i lokalerna. De tycker ju att de är så stora! Vi gick efter ett tag i alla fall. Vi åkte till ICA knuten och handlade mjölk, bröd, chips och pajer. Efter det fick jag skjuts hem och sen dess har jag inte gjort så mycket. Jag har medvetet lämnat ut en del information. Det är bara för att den är så känslig men jag kort berätta att jag nog framöver kommer få mycket, mycket bättre. Eftersom ingen tror mig så har jag valt att hålla det hemligt. Men om mitt liv förändras går det ju inte att hålla det hemligt längre. Det kan hända att jag hittat någon. Det är så mycket jag kan berätta. Och jag har chansat. Folk har inte trott mig. Så jag har hållit det hemligt. Jag tycker det blir bättre så. Men jag hade velat skriva om mitt skrivande. Nästa skrivarkurs blir på tisdag tror jag. Jag tror jag har något att skriva om. Fast mest vill jag nog göra ingenting just nu. Jag har kört parkourrace på Villorna och nu gav personalen tipset att jag kunde ta något alkoholhaltigt. Så nu sitter jag här med hälften whiskey och hälften fanta. Jag behöver nog det här. Tänker jag. Eller jag vill unna mig det här. Det har varit så svårt den senaste tiden. Och folk har varit på en. Men förmodligen kommer allt lösa sig imorgon. Det är nog allt jag kan säga… 

Flödesskrivning 

Jag har inte något särskilt att skriva om idag. Om jag hade varit på stan så hade jag förmodligen suttit på biblioteket. Men vad hade jag gjort efter det? Förmodligen strövat omkring på gallerierna. Utan något egentligt mål. Jag orkar egentligen inte skriva så mycket mer. Det har varit så mycket den senaste tiden. Och jag kan inte prata om det heller eftersom det är känsligt. Hemligt. Det är vad det är och jag kan inte göra något åt det. 

Kreativt skrivande 

Persona –  

Grundläggande fakta: 

Kön: Man 

Ålder: 30 år 

Utmärkande drag: 

Är svarthårig med lagom långt hår 

Klär sig alltid i svart 

Har mantel/sjal 

Har en stav 

Namn: Lugero Sömnväktaren 

– Morgonrutiner 

* När vaknar han? 

Tidigt. Senast klockan sex. 

* Äter Lugero frukost? Vad i så fall? 

Ja. Gröt. Kanske? Jag inser nu att jag tar väldigt mycket från mitt eget liv när jag skriver om den här personen. Men det ska man väl göra också? Jag översköljs av minnen från när jag bodde i Kättbo och gjorde upp eld i spisen. Jag kan inte fatta hur jag orkade med det livet. Och att mata djuren och ge dem vatten; det låter som ett helt galet liv enligt mig. Och ändå levde jag det. Grejen är väl att ta bitar ur sitt liv. Såna saker kan vara att göra upp eld i spisen och laga gröt. 

* Bor Lugero ensam? 

Ja 

Men jag gjorde så mycket mer som sagt. Djur vi hade var får, getter, kaniner, katt, fiskar, höns, häst och en gång kalkoner till och med. En gång gick vi en fäbodvandring till och med från Kättbo till Tiberget. Vi gick med fåren, hästen och getterna. Vandringen tog något på hela dagen och var något på fem mil lång. Väl i fäboden visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. 

Ja, tack! 

Inga dåliga drömmar, mardrömmar, död, elände, döda kroppar, döda djur/människor. Jag tänker att det är rätt känsligt när man jobbar med drömmar. Hur ska man undvika mardrömmarna liksom? Men det är ju inte bara död och elände. Utan det fin andra drömmar också. Drömmar om oändliga gräsmarker och tätbevuxna skogar. Något jag försökt skriva om för ett tag nu. Men vem har sagt att man inte kan börja igen? 

* Dörren (?) 

En stor dörr. Med gnisslande gängor. Varje gång han ska in får han lyfta lite på dör för att komma in. Och låset kräver en stor nyckel. Byggnaden heter härbre. Han skiftar boende mellan härbre och tält beroende på hur intensiv drömmen är. Han har inget favoritboende men tältet känns mer hemma och härbret mer ursprungligt. Han vet inte vilka som ägt härbret. Det hade stått övergivet med nyckel och allt så han hade bara gått in. Det är märkligt hur många känslor en härbredörr kan väcka. På något sätt var det här härbret hemma också. Men det först efter att man tänt några stearinljus och städat lite. I början hade han fått städa så otroligt mycket. Han hade fått ta ut stol och bordar och enda valet var att elda upp det. 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade mackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Efter det gick jag till bussen som skulle ta mig till Spindelplan. Väl på Spindelplan behövde jag inte byta om. Och vi skulle ut på tur. Vi åkte till City gross där andra fia-gruppen höll till. Och vi var där rätt länge. Patrik skulle handla också. Så det gjorde vi. Efter City gross så åkte vi till ICA knuten där Patrik skulle handla mjölk. Och efter det fick jag skjuts hem till mamma. Jag hade ringt henne innan. När vi höll på att åka runt i Nyköping lite. När jag kom hem till mamma så lagade vi falukorv och en annan korv och potatismos som skulle värmas i mikron. På tv sände de någon specialsändning av Agenda. Jag har för mig att vi såg Rapport och Sanningen om kungahuset sen. Vi tog lite semla och pulverkaffe så här på fettisdagen. Vi åkte för att tvätta bilen men då det tog lite tid så vände vi så att mamma kunde släppa av mig vid Folkuniversitetet. Jag var lite tidig, jag tror klockan var tjugo över fem, men jag passade på att läsa lite ur boken Hemma tills utbildningen startade. Sen när kursen startade så skrev jag en hel del som jag inte kan skriva här men som jag kommer dela i en separat text lite senare. Efter kursen tog jag åttabussen hem till Brandholmen. Väl hemma så var det bara att packa upp, duscha och gå och lägga sig. Så mycket mer orkade jag inte den här dagen. Men nu är en ny dag. Vi får se om jag skriver någon dagboksanteckning för den här dagen också… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade mackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen Sparris. Spelade lite mer minecraft och gick till bussen. Bussen som tog mig till Spindelplan och jag behövde inte byta om idag. Vi skulle bara ut på en tur och Patrik skulle handla lite i City gross. Jag ringde mamma och fick direkt skjuts till Oppeby. Väl hos mamma så tog jag ut Bella så att hon fick kissa och bajsa. Mamma skulle bara värma på lite makaroner för vi skulle äta rester. På tv sände de Ett enklare liv och när det var dags att äta så såg vi vidare på Madame Web. Som var lika bra som jag mindes den. Det är min favoritfilm. Maten var pasta med chilli con carne och sallad som var mycket gott. Till efterrätt tog vi pulverkaffe och kaka. Och såg på skidskytte för en liten stund. Innan vi gick för att rasta Bella en gång till och tydligen var hon så bajsnödig att hon behövde bajsa en gång till. Sen åkte vi ICA knuten där jag handlade bregott, mjölk, bakplåtspapper, tvål, chips, Coca cola, Fanta och choklad. Efter det fick jag skjuts hem där jag satte på radion, datorn och packade upp alla varor. Efter det har jag inte gjort så mycket. Jag jobbar ju lite mer nu när jag jobbar tisdagar också. Så tiden mellan jobben blir inte så produktiva precis. Jag försöker lugna ner på något vis. Och för mig funkar bara filmmusik. Det är svårt att beskriva vilken känsla den musiken väcker hos mig. Jag blir glad och vill göra mer saker. Kanske skriva mer men det behöver inte vara det. Det kan vara att bara scrolla Facebook också. Vilket jag gör ofta. Lite för ofta kan jag tycka. Det är konstigt att man inte får hjälp med att bli av med det här Facebook-beroendet. De säger att Facebook-scrollandet inte är ett problem. Men det kanske kan bli ett problem. När man inte kan leva sitt liv normalt. Vem vill det liksom? Också har jag skrivarutbildning imorgon. Jag har inte förberett mig på något speciellt sätt inför det utan jag får ta det som det är… 

WordPress undrar om jag litar på mina instinkter. Det skulle jag nog säga att jag gör. Jag hade nog inte kommit där jag är idag om jag inte hade litat på mina instinkter. Sen finns det tillfällen då jag tänker att jag hade kunnat lita på mina instinkter mer. Det handlar om mitt skrivande och vad det blivit av det. Men sen är frågan till vilken gräns man kan lita på sina instinkter och när det börjar bli farligt. Jag har aldrig varit med om att det skulle bli farligt om man litar på sina instinkter. Däremot om man litar på ilskan och låter den styra sitt liv. Då kan det bli riktigt farligt…