Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag såg på en video av Shulkercraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Efter det gick jag till busshållplatsen började plötsligt en gammal tant prata med mig. Jag vet inte om jag var ivägen eller något sånt men jag hjälpte henne i alla fall att blippa busskortet så att hon slapp det. Resten av vägen till jobbet gick smidigt. Det klev på några personer med barnvagnar som pratade med den gamla tanten tydligen. Jag tog nästa buss och väl på jobbet så var jag ensam med arbetsledaren. Jag trodde att jag skulle få slippa jobb men han sa åt mig att byta om ändå. Så jag bytte om men jag nämnde att det hade varit brand i Nyköping så jag behövde skriva den nyheten först. Sedan sa jag väl ett aprilskämt där jag sa att jag fått en biljett till Mars. Att jag pratat med Elon Musk men det förstod han ju på en gång att det var ett aprilskämt. Så vi gick ut och sopa grus. Vilket var lagom roligt. Det tar liksom inte slut på saker man ska göra. Precis hela tiden. Vara tillgänglig för allt och alla. När ska man kunna få vila någon gång? Kanske när jag skrivit färdigt den här berättelsen jag börjat med nu på skrivarkursen? Vi sopade i alla fall en hel parkering. Efter det fick jag byta om och sen satt vi bara där för en liten stund. Jag skulle få skjuts ner till biblioteket men vi skulle inte åka ner riktigt än. Jag kan undra varför jag får lov att arbeta. Trotts att jag sagt att det varit brand i Nyköping. Hur mycket mer ska krävas av mig liksom? Nämnde jag förresten att jag hörde och såg flera brandbilar som åkte åt motsatt håll? Det var när jag skulle åka till jobbet som jag såg dem och det kändes som det var en stor brand eftersom det var så många brandbilar. Men så stod det inte så mycket om det på polisens hemsida. Jag fick i alla fall skjuts till biblioteket där jag läste tidning. Fast jag tog kort på det först så att jag hade som bevis att jag hade varit och läst tidning på biblioteket. Efter det satte jag mig på Stora torget och åt min baguette och tog en Coca cola medan jag läste tidningen Skriva. Jag känner mig så fridfull och harmonisk nu. Fridfull för att jag inte känner några bekymmer längre och harmonisk för att jag inte kan stressas upp lika lätt längre. Allt på grund av tidningen Skriva. Och jag vet att jag ligger lite efter med läsningen men den ska jag nog komma ikapp med så småningom. Till exempel så har jag ju en hel dag imorgon, efter psykiatribesöket, som jag kan läsa tidningen Skriva på. Efter att jag ätit min baguette så gick jag med min Coca cola genom stan och till parken där jag hittade några parkbänkar som jag tog kort på också tog jag kort på vägen in mot stan igen från parkens perspektiv. Jag läste lite mer av tidningen Skriva men blev så kissnödig att jag behövde hitta en toa fort. Och först gick jag till Folkuniversitetet men det var ingen som öppna så jag gick till busstationen men där var det stängt så jag gick till Esspressohouse och där hade de toalett. Vilket var en befrielse. Sen gick jag till Folkuniversitet. Jag såg att där jag hade suttit innan satt det nu en massa andra personer så jag vågade inte gå dit. Dessutom kom det några poliser dit så det kändes inte som det vore bra om jag gick dit just då i alla fall. Det fick bli en annan gång i så fall. Så jag gick till Folkuniversitetet i stället och jag stod där och väntade i fyrtio minuter tror jag innan vår lärare kom. Jag kunde läsa lite till när jag väl kom in. Och gick på toa en gång till. Sen började kursen och det tänker jag att jag kan skriva om i en separat text om jag vill det. Jag kan väl säga så mycket att jag börjat bygga på karaktären Lugero Sömnväktaren allt mer och mer. Efter kursen kom mamma och hämtade mig på busstationen. Av någon anledning var bilen fullproppad med grejer så att jag knappt fick plats. Men vi for iväg i alla fall och mamma tankade lite och stannade kvar lite. I min lägenhet alltså. Och fikade lite. Efter ett tag gick mamma och personalen kom för att ge mig medicin. Så nu vet jag vem som kommer följa med mig på mötet imorgon. Och efter det gick Bella och jag på en promenad. Och efter det duschade jag och det var hela dagen. Jag kallduschade och det kändes verkligen som jag isvaksbadade där för ett tag. Jag trodde det skulle ta längre tid än det tog att skriva ner allt jag gjort idag. Så klart kändes det som jag tillbringade en evighet nere på stan. Så känns det alltid när man är där. När man inte har något syfte som att gå på puben eller gå i affärer. Då känns det meningslöst att vara nere på stan om man inte typ läser eller äter någon baguette. Som jag gjorde nu. Men jag vill inte va för långdragen. Det var en härlig dag nere på stan helt enkelt. Men nu skulle jag vilja koncentrera mig på berättelsen. Det finns så mycket jag vill skriva om. Berättelser jag bara påbörjat. Hela tiden. Så imorgon är en ny dag. Om jag sätter som mål att skriva ett antal ord varje dag så kanske jag börjar komma upp i sådana nummer som författare kommer upp i när de ska skriva böcker. Kanske…