Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Till lunch åt jag Varma koppen grönsak och sen gick jag till bussen. Väl på jobbet gick vi promenad och vi gick längs med ån. Hunden Bosse var med också. Vi gick tillbaka till arbetslokalen och tog ut utemöbler. Några gick för att hämta tvätten. Jag satte mig på en av utestolarna. Vi tog ut en av pallkragarna och hade jord i den. Sen satt jag och spelade My little universe för ett tag. För ett tag så satt jag bara där och njöt av solen. Det gjorde alla andra också. Jag tror klockan blev något på halv tre innan jag bestämde mig för att gå därifrån. Inte av någon speciell anledning egentligen utan jag blev väl bara för uttråkad till slut. Jag hade väl suttit där i någon timme trotts allt så jag hade fått mer än väl mycket soltid idag. Jag gick till ICA knuten och handlade mjölk, chips, Mer päron- och apelsindricka, vegetariska chicken nuggets, Tonys pizza och paj. Efter det åkte jag hem eftersom mamma är i Dalarna och att jag därför inte kan gå till henne. Väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla mina varor. När personalen kom så värmde jag på halva pizzan och efter de gått en panpizza. Jag har kört parkourrace med en person till och håller på och ser på Stamsites stream just nu. Jag börjar bli trött på att vara singel. Alltså seriöst; jag är jättetrött på att vara singel. Jag vet inte vad jag gör för fel heller; min lillebror hittade någon innan mig. Han har jobb, bil och tjej. Något säger mig att vi kommer bygga förintelseläger härnäst där såna som jag gasas ihjäl. Vem nu såna som jag är. Jag vill inte tro att jag är som alla andra som bor här i boendet. Jag har en egen idé och ibland känns det som jag hamnat i en återvändsgränd. Nästan hela tiden faktiskt. Men jag tror jag vet vad som behöver ändras för att jag ska kunna fortsätta skriva. De texter jag skriver om handlar om någon slags resa i det undermedvetna. Jag experimenterar och tänjer på medvetandet. Och ibland känns det som jag skriver om alldeles för många landskap. Vad som får mig att fortsätta skriva dock är nog händelserikedomen. Landskapet skiftar ständigt färg och form. Och det är något eget; det är nog ingen annan som tänkt att man kan skriva så här…