Nu har jag sett hela Mufasa lejonkungen-filmen. Och oh boy vilken bra film det var! När man befinner sig i en sådan situation som jag befinner mig i, en där man inte har körkort eller full kontroll över sin ekonomi, så kan ändå en film ta en till platser som man aldrig trodde att man skulle få besöka. Afrikas slätter. Nu tänkte jag inte bli bitter. Förhoppningsvis kommer min situation förbättras en dag. Jag har ju fortfarande jobbet att gå till. Även om jag är rätt förkyld än. Men nu tänkte jag berätta om filmen. I början var ju Mufasa med sina föräldrar. De sökte efter ett land som var full av rikedom. För det land de befann sig i då var torrt och fattigt. Det började regna och en flodvåg svepte iväg Mufasa långt bort från sina föräldrar. Jag vet inte hur mycket jag ska avslöja av filmen men kort efteråt träffade han Tiki, som senare skulle bli känd som Scar. Jag älskade precis allt med den här filmen. Hur den tog oss igenom detta främmande landskap som nu var Mufasas nya hem. Och nu hade en ny bror. Vi fick träffa Scars föräldrar. Lära oss att det var hans mamma som tog hand om Mufasa. En ny lejonflock riskerade att ta död på den gamla. Mufasa dödade den lejonflockens son och blev därför jagad. Men det var för att skydda Tikis mor. Att inte Tiki själv kunde försvara sin egen mor gav honom väldiga skuldkänslor och han undrade om han kunde göra något rätt. De fick i alla fall lov att fly och får på vägen ta sig igenom farliga raviner, apfulla träd och snöklädda berg. De får, på vägen, lära känna det som i framtiden kommer att bli Mufasas flickvän, hennes följeslagare Zaziki och babianen Rafiki. Man förstår Tikis avundsjuka när Mufasa börjar umgås med den här tjejen. Det var ju Tiki som var kär i den där tjejen. Kanske var det också därför som Tiki förrådde honom. Berättade för de andra lejonen var de befann sig. Mer borde jag egentligen inte berätta men det känns redan som jag berättat för mycket så jag kan väl inte sluta nu. Så mycket kan jag berätta i alla fall att de upptäcker det land som ska komma att bli deras land. Rafiki får sitt stora träd och när jorden skakar så skapas plötsligt den där klippan som kommer att bli så känd genom alla Lejonkungen-filmerna. Jag har svårt att slita mig från varje sekund av filmen, varje scen, gör att jag glömmer bort min situation för en stund. Egentligen finns det inget som heter patient eller börda. Men familjerelationer är komplicerade. Det finns inga rätt eller fel. Vissa har helt enkelt haft mer otur, som Scar, och det går inte i förväg se vem som är skurken eller hjälten. I början tror vi bara att vi är bröder, som vi gör i filmen, men jag kan inte låta bli att undra om de ska göra en otecknad film om Simbas dotter Kiara också. För i så fall kommer jag se den också. Men jag måste säga att jag inte är missnöjd. Långt ifrån missnöjd faktiskt. Den här filmen får fem av fem möjliga och får jag chansen så kommer jag att se den igen…