Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Till lunch åt jag Varma koppen grönsak och sen gick jag till bussen. Väl på jobbet gick vi promenad och vi gick längs med ån. Hunden Bosse var med också. Vi gick tillbaka till arbetslokalen och tog ut utemöbler. Några gick för att hämta tvätten. Jag satte mig på en av utestolarna. Vi tog ut en av pallkragarna och hade jord i den. Sen satt jag och spelade My little universe för ett tag. För ett tag så satt jag bara där och njöt av solen. Det gjorde alla andra också. Jag tror klockan blev något på halv tre innan jag bestämde mig för att gå därifrån. Inte av någon speciell anledning egentligen utan jag blev väl bara för uttråkad till slut. Jag hade väl suttit där i någon timme trotts allt så jag hade fått mer än väl mycket soltid idag. Jag gick till ICA knuten och handlade mjölk, chips, Mer päron- och apelsindricka, vegetariska chicken nuggets, Tonys pizza och paj. Efter det åkte jag hem eftersom mamma är i Dalarna och att jag därför inte kan gå till henne. Väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla mina varor. När personalen kom så värmde jag på halva pizzan och efter de gått en panpizza. Jag har kört parkourrace med en person till och håller på och ser på Stamsites stream just nu. Jag börjar bli trött på att vara singel. Alltså seriöst; jag är jättetrött på att vara singel. Jag vet inte vad jag gör för fel heller; min lillebror hittade någon innan mig. Han har jobb, bil och tjej. Något säger mig att vi kommer bygga förintelseläger härnäst där såna som jag gasas ihjäl. Vem nu såna som jag är. Jag vill inte tro att jag är som alla andra som bor här i boendet. Jag har en egen idé och ibland känns det som jag hamnat i en återvändsgränd. Nästan hela tiden faktiskt. Men jag tror jag vet vad som behöver ändras för att jag ska kunna fortsätta skriva. De texter jag skriver om handlar om någon slags resa i det undermedvetna. Jag experimenterar och tänjer på medvetandet. Och ibland känns det som jag skriver om alldeles för många landskap. Vad som får mig att fortsätta skriva dock är nog händelserikedomen. Landskapet skiftar ständigt färg och form. Och det är något eget; det är nog ingen annan som tänkt att man kan skriva så här… 

Elden slickade hans ben än en gång. De här gången fanns det ingen utväg. Inget som skvallrade om att något skulle förändras. Men något skulle förändras utan att han märkte det. Det skulle börja regna och därför skulle elden släckas. Men just där och då brann det. Inte för länge till. Det kunde ju till och med han själv fatta att om det inte fanns något som kunde brinna så kunde det inte brinna länge till. Men att det skulle bli som det skulle bli hade han inte kunnat lista ut. Det kom som lätt duggregn som svalkade av hans brända kropp. Elden slocknade och det kändes som hade blivit född på nytt. En obeskrivligt underbar känsla. Som han bara ville leva i. Och vara i. Så länge som det nu bara gick…

Snart började solen titta fram också. Och när den gjorde det så började små gröna skott titta fram i jorden. Det var som livet var tillbaka på den plats som en gång i tiden hade varit helvetet. Och han kände att han nog kunde leva så här bra länge utan att det skulle bli för jobbigt på något vis. Varför det skulle bli jobbigt visste han inte. Han befann sig på den absolut bästa platsen i världen. Vad skulle vara jobbigt i så fall?

Han började gå och den blöta jorden klibbade sig fast på hans nakna fötter. Han var verkligen naken, alltså inte bara rent fysiskt, utan också mentalt. Han var naken inför världen och han visste inte vad han skulle känna för det. Som tur var fanns det ingen där som kunde se honom. Trodde han. Men Lugero kunde alltid se honom. Var han än var. Och snart skulle han dyka upp också. Och slå till honom ännu en gång. Inte för att det fanns någon anledning till det egentligen men drömmen var långt ifrån över så Lugero ville att han skulle fortsätta. Var exakt visste han inte riktigt men han kände på sig att han skulle hamna i en labyrint härnäst…

Oväntat möte 

Han hade aldrig träffat en så märklig filur förut. Den här filuren, som kallades Pajas, kunde trotsa gravitationen och kliva upp för trädstammar som om de vore mark. Något sa honom dock att han hade fastnat i en dröm. Annars brukade ju Lugero kunna hjälpa folk ut ur sina drömmar. Men Pajas var så långt in. Han hade sett så många märkliga saker. Oförklarliga saker. Kanske det var Lugero som behövde lära sig av Pajas? Han brukade ju var så formell annars men det var ju av en anledning. Drömmarna gjorde honom så. Så han hade något att lära sig av Pajas? Kanske att inte vara så formell? Det kände i varje fall att han kunde vara mindre av… 

Kreativt skrivande 

Flödesskrivning 

Nu är det väl meningen att jag ska skriva om inget särskilt. Men jag kan inte låta bli att beräta om när jag var på Pressbyrån nu innan skrivarkursen. Jag handlade någon proteindricka och två Merflaskor och satte mig där man tävlar på hästar. Plötsligt kom det två gubbar till och satte sig där. Den ena hälsade jag på och den andra började prata om sina får. Mitt i Nyköping. Så man får vara med om mycket en dag på stan. 

Vårtecken 

Vårtecken för mig är när blommorna kommer fram. Det brukade va att jag fick pollenallergi men nu har jag inte känt något så jag vet inte om jag är allergisk längre. Jag brukade få ta medicin och nässpray och ögondroppar. Men nu antar jag att jag kan njuta av våren utan allt det. Helt säker är jag inte dock; det finns ju många olika sorters pollen. Och man borde ta medicin i förebyggande syfte. Men hittills har kunnat njuta av att snön har smält, gräset har blivit grönt och jag kan snart börja odla. Våren är inte bara positiva känslor dock. På stor grund av pollenallergin. Men även så kommer känslor av vemod och rädslan att dö. Varför vet jag inte. Men det är väl lite så jag är som person antar jag… 

Gestalta lila 

Jag antar att skogsdamen som är med i boken om Lugero har lila som sin favoritfärg. Jag är dock osäker; det finns så många sätt att beskriva färgen lila på. Som en blomma, som ett tyg eller något helt annat. Jag tänker att det här helt enkelt är något jag behöver öva på. Det blir helt tomt i mitt huvud när jag tänker på lila. Kanske för att jag är man och lila tillsammans med rosa oftast förknippas som tjejfärger? Tyvärr men det kan komma med en massa andra rädslor som den för homosexualitet eller queer. Därför hade det varit lättare att beskriva färgen lila i ett vänsterperspektiv. De är mer för rött i å för sig men om de skulle beskriva färgen lila så skulle de beskriva den som en klasskampfärg. Jag hade en dröm en gång där jag var i centrala Stockholm och att jag där träffade vänsteraktivister. Eller de hade ett hemligt tillhåll där, bland tågbanor och längst inne i tunnelbanesystemet. 

Skrivtips 

Skriv bara skriv! 

Disciplin 

Låt fantasin visa dig vägen 

Inget är spikat, inte ens när det är skickat till förlag 

Det behöver inte vara sammanhängande 

Inte vara rädd för att skriva 

Sätt av en tid för skrivande 

Deadline 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag gjorde mig en Varma koppen potatis och purjolök och gick till bussen. Väl på jobbet var det bara att byta om och sen gick vi till garaget där vi tog ut släpvagnen och ställde den framför lokalen. Sen körde Patrik med sin privatbil och fäste släpvagnen på den. Vi tog sen arbetsbilen och åkte och kollade vid Rosvalla om det fanns jord där. Jag misstänkte att det var på det första stället som vi inte hade åkt in på och det hade någon annan sagt också. Av någon anledning så åkte vi till det andra stället där det bara fanns grus först men han gjorde en U-sväng och vi åkte till det första stället. Och visst fanns det jord där! Rätt mycket till och med! Så nu kommer de väl åka dit imorgon och samla på sig jord och lägga i pallkragarna så när jag kommer tillbaka på fredag så står det förmodligen pallkragar med jord där som jag kan odla i. Men jag kommer förmodligen inte sätta ner frön på fredag utan det blir nog veckan efter. Och efter det åkte vi till Patrik och hämtade hunden Bosse. Jag kan inte låta bli att skriva om min arbetskamrat som ibland känns för mycket. Jag vet att det jag hade skrivit den gången var orättvist och elakt men jag tycka att det blir för mycket på något vis. För mycket att alla ska vara vänner med alla och att det inte ska vara någon konflikt. Men så blir det konflikt i alla fall och då blir det så väldigt aggressivt. Det känns som man går på ett minfält. I alla fall blev det ingen konflikt på jobbet som tur var. Men saker jag är trött att höra är “Varför var du inte på pizzerian?” eller “Varför var du inte med på det här?”. För att jag inte är intresserad helt enkelt. Acceptera det och gå vidare med era liv. I alla fall. Vi åkte tillbaka till arbetslokalen med hunden Bosse och jag bytte om. Jag gick kort därefter och jag stannade till vid gamla odlingslotten och strödde ut lite gröngödsel och hade jord på. Så nu kommer det förhoppningsvis växa gröngödsel där om ett tag. Efter det gick jag till ICA knuten och handlade Varma koppen, mjölk, knäckebröd, chips och choklad. Jag tog den närmaste bussen hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla mina varor. Efter det har jag haft många samtal från både god man, mamma och pappa. God man var nog värst. Han låter mig aldrig leva. Jag fattar inte hur han fick det här jobbet egentligen. Han är allt annat än snäll. Och jag önskar av hela mitt hjärta att jag får byta god man snart. Jag har nog egentligen inget mer att säga om den här dan. Jag har tänkt att jag mest ska spela minecraft så jag ska nog göra just det. Jag orkar egentligen inte med människor längre. Men får göra det bästa av situationen. Hur nu det ska gå till; jag får ju inte ha något bank-ID. Så jag kan inte ha Disney plus eller Prime video. Jag kan inte ens ha reklamfritt på Spotify. Vem vill leva så här egentligen? Inte jag i alla fall. Men nu gör jag det. Och det är så irriterande…