Det lät högt. Som något larm av något slag. Han hade hört det någon gång förut men visste inte var. Det kom så plötsligt och var så allvarligt men det blev inget mer än så. Mer än ett larm. Om att någon eller något var på väg mot honom. Vad det var visste han inte. Han kunde inte se något i den här dimman. Men det kändes som han borde flytta på sig. Så det var just det han gjorde. Det lät som något åkte förbi men han kunde inte se vad det var. Dimman var för tät och han kunde heller inte se landskapet runt omkring sig. Landskapet som verkade väldigt trafikerat men han visste inte var eller varför någon åkte som de åkte. Han tänkte att om han skulle hitta en busstation någonstans så kanske han skulle kunna ta någon buss någonstans. Och rätt var det var kom han till en busstation. Det kom som på beställning och han tyckte att han kände igen busstationen. Det var med vana steg som han klev på bussen som skulle ta honom någonstans. Dimman var fortfarande tät men när bussen närmade sig just den platsen så lättade den något. Han klev av och gick över vägen. De röda byggnaderna var öde och övergivna…