Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag såg på en video av UFOsxm när han spelade moddat minecraft som gjorde varenda mob till en creeper. Vilket var helt galet eftersom varenda fisk i havet blev till en creeper. Det var så många creepers! I alla fall så gjorde jag mig en Varma koppen sparris och gick till bussen. Väl på jobbet bytte jag om. Idag skulle vi dammsuga och tvätta av bilen. Även hunden Bosse var på jobbet idag. Och ute satt en liten flicka med tiara som var nyfiken på vad vi gjorde för något. Jag gick med hunden till henne eftersom jag tänkte att hon kanske ville hälsa på hunden. Efter ett tag kom Veronika i alla fall och tog över att ta hand om Bosse. Jag kunde kolla om de ville ha hjälp att städa bilen sa hon. Jag kunde inte göra så mycket annat än att titta på dock. Och efter ett tag var vi färdiga. Och då kom en pojke ut och sparkade boll också. Vi var inte kvar så länge till utan tog bilen till City gross. Någon gång ringde mamma och sa att hon var ute med hunden Bella i hundparken och att hon kunde komma men det verkade som det skulle dra ut lite på tiden så hon gick hem i stället skulle hon säga senare. Väl på City gross så skulle Patrik i alla fall köpa kaffe och grillkrydda. Vi träffade även Fia-verksamheten på City gross och de pratade något om någon grillning som skulle ske framöver. Jag har för mig att det är direkt efter anordnandet av förvaltarskap så vi får se om jag orkar med det eller om jag ska vara ledig då i stället. Efter ett tag åkte vi i alla fall tillbaka till arbetslokalen och när jag hade bytt om så ringde jag mamma för att se om hon var kvar i hundparken. Hon hade dock gått hem eftersom det dragit ut på tiden men jag gick hem till henne i alla fall. Väl hemma hos mamma så tittade vi på Min trädgård. Mamma hade redan lagat färdigt maten så det var bara att värma på köttfärssåsen och chilli con carnen. Sedan var det bara att lägga till pasta och tomat och fetaost. Vi fortsatte titta på Min trädgård medan vi åt maten. Till efterrätt åt vi äppelkaka och pulverkaffe. Vi började titta En kvinna ombord som var en svartvit film som vi inte hann se färdigt eftersom vi skulle på visning i Oxelösund. Det var en lägenhet som låg i ett område som vi hade varit i förut. Så snart kanske mamma flyttar. I alla fall var vi inte där så länge utan åkte till ICA knuten där jag handlade pesto, mjölk, chips, dricka och pajer. Jag passade även på att fylla på reskassa på busskortet när jag ändå var där. Efter det fick jag skjuts hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag såg även på när Matinbum och UFOsxm spelade minecraft. Halv nio kom mamma med hunden Bella och jag har henne hos mig just nu också. Vi har varit ut så att hon fått kissa och bajsa och just nu vill hon inte göra annat än att ligga i sängen. Det borde kanske jag också göra men jag är väl lite av en nattuggla. Jag funderar mycket på hur det blir i framtiden och blir mycket ledsen när jag tänker på det här brevet jag fick från Transportstyrelsen. Men jag har väl tänkt aktivera mig på andra sätt som kräver att jag skaffar joggingkläder eller vildmarkskläder. Mamma och jag kanske åker till någon butik i helgen och handlar hem något. Vi får se. Man skulle också kunna ta sin lilla ryggsäck och fylla den med tvålitersflaskor fyllda med vatten och gå en sväng genom skogen. Jag vet inte om ni har tänkt på det men den här skogen känns väldigt trolsk. Som att den är tagen från en saga. I alla fall är det väldigt skönt att ha så nära till vildmarken och det vet jag ju att det inte är alla som har. Så på ett sätt skulle man kunna säga att jag är priviligerad. Men jag känner mig inte priviligerad. Jag hade velat ha det där körkortet. Jag hade nästan körkortet. Jag hade bara uppkörningen kvar och sen skulle jag ha körkortet. Men varför vi la av med det vet jag inte. Och begriper jag inte. Men skrivandet har jag kvar i alla fall. Även fast jag inte kan köra till de ställen jag vill skriva om så kan jag skriva om de ställen jag vill köra till. Och jag gör det men det är inte så jättetydligt vad jag vill skriva om egentligen. Det är det aldrig. Också fortsätter våndan. Den stora lidelsen. Skrivandet är både vånda och njutning. Det är som det ska vara. Men nu har jag skrivit så mycket att jag tror det är dags att gå och lägga sig. Och drömma om onaturligt höga lägenhetshus…