Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Mamma kom någon vid två-tiden. Vi började med att slänga skräp men hade med oss pantburkar också. Det första vi gjorde var att åka till Stadium och där köpte vi en massa saker som träningsbyxor, träningströja, träningsjacka, någon tröja, några shorts och senare köpte jag också en midjeväska med två små vattenflaskor man kan ha med sig. Tanken är alltså att jag ska börja med att springa. Inte idag då eftersom jag ska se Eurovision men kanske imorgon. Jag är i alla fall rejält förberedd för det nu. Hur jag ska komma igång med det är något jag får bekymra mig senare för. Vi var också till Inter sport och kollade efter midjeväska men bestämde oss för att den på Stadium var både bättre och billigare. Jag försökte även byta kod i bankautomaten men av någon anledning gick det inte. Så vi gick tillbaka till Stadium och köpte den där midjeväskan för nittionio kronor. Och sen åkte vi till ICA Maxi och pantade flaskor. När det var gjort så åkte vi till Biltema och köpte spade. Vi köpte även dricka och varsin bakelse med kaffe. Det var nödvändigt eftersom jag började få ont i huvudet. Kaffeabstinens. Och efter City gross åkte vi till Coop. Mamma skulle bara köpa något lite fort. Efter det kom jag hem och det tog inte lång tid innan personalen kom. Jag skulle laga till hamburgare med ägg och bacon men jag tvingade även denna personal att prata kriminalitet. Jag vet inte om folk inser hur viktigt det är att man börjar prata kriminalitet. Det är alltså livsfarligt om man slutar prata om det. Folk kan dö. Och jag vill inte dö. Så kanske är det de viktigaste vi kan prata om någonsin. Att vi är rädda om varandra. Och att vi inte dödar varandra. Personalen som kom hade väl inte så jättemycket kunskap om kriminalitet i alla fall. Så nu är det bara boendemötet kvar. Det skulle inte förvåna mig om jag fick höra att någon har gjort något kriminellt i detta boende egentligen. Det känns som vi blundat för det alldeles för länge. Men om jag pratar om det så blir jag också den som golar. Och det försätter mig i en liten risk. Jag får förlita mig på att personalen skyddar mig. Annars finns det inte mycket skydd att tillgå för den som skriver journalistik…