Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. För det mesta har jag ägnat dagen åt att spela minecraft. Göra uppdrag och så där. Men vid fyratiden tvingade jag ut mig själv på en springtur. Med bara nycklarna på mig. Midjeväskan visade sig vara för stor. Så klart sprang jag inte hela tiden. Men de gånger jag gjorde det blev jag lätt utmattad. Så man känner hur otränad man är. Men det är en början i alla fall. Och det är alltid nått. Efter det så hade jag matstöd. Det enda jag gjorde var att värma på en matlåda så det är inte så mycket att skriva om. Av någon anledning fick personalen för sig att börja städa mitt under matlagningen. Trotts att jag hade sagt att jag hade sprungit. Men det var bara att spela med och städa toaletten. Sen kunde jag äta och se på när UFOsxm spelade minecraft. Nu senast såg jag på senaste avsnittet av The last of us. Det verkar som Joel och Ellie kommit till en säker plats som var lite “kommunistiskt”. Det var de ord Joel använde. Just nu skulle jag kunna spela minecraft eller läsa. Jag borde läsa men finner nästan aldrig tid för det. Skrivandet har jag ju alltid med mig i alla fall. Det och viljan att berätta. Berätta om något jag sett eller gjort. Härnäst ska jag jobba i alla fall så då ska jag väl förberedda mig för det. Men jag hade nog velat fortsätta berätta mer om Tiberget. Det var något magiskt med den fäboden. Som att man blev trollbunden eller liknande bara genom att vara i den. Jag vet inte men kanske jag kommer på något mer att skriva om den fäboden. Vi får se… 

Jag minns det som igår. Dagen då vi fäbodvandrade. Jag, Micke och Yvonne. Vi skulle ta hästen fåren och getterna med oss. Jag har för mig att jag gick med getterna, Micke med fåren och Yvonne med hästen. Vi hade någon liten matsäck beståendes av macka men så mycket mer än så hade vi inte. Det var lite läskigt att vara i samhället utkanter. I vildmark som ser ut att aldrig ha blivit rörd av människan. Träsk, skog och ännu mera träsk. Var någonstans fanns det en plats att vila? Var någonstans fanns det en plats att dö? Dö skulle jag inte än. Inte på lång tid. Och inte heller nu. Jag får försöka övertyga mig själv det. Att jag inte ska dö. Men det är svårt när man pratar så mycket om kriminalitet som jag gör. Egentligen kanske jag inte vill skriva om en fäbodvandring i Söromsjöbygden? Egentligen kanske jag bara vill göra något annat som att se Eurovision? Ja men jag vill väl inte bara lämna er där. Mitt i promenaden utan någon handling. Vi kom till Venjan i alla fall. Och vid en bro så beslutade alla lammen sig för att de skulle gena genom vattnet i stället för på bron. Så de blev alldeles svarta och såg ut som värsta uteliggarna. I alla fall så började vi närma oss Tiberget. Det var något med naturen som kändes väldigt avlägset. Kanske var det de här man kallade vildmark? Kanske var vi så långt bort att vi hade hamnat i vildmarken till slut? Och det var en plats, vändhållplatsen i början av fäboden, som jag alltid känt varit en symbolisk plats. Som att jag tänkt att den dagen jag tar körkort är den första plats jag åker till. Men framtiden oroar mig. Det politiska läget ser inte bra ut. Allt pekar på att vi kommer ha förintelseläger där de kommer sätta såna som mig och hamna i såna där duschrum där de kommer spruta cyklon-B på en. Man kommer garanterat dö innan man tagit körkort. Därför är det inte ett alternativ för mig att inte ta körkort. Det skulle innebära att jag skulle hamna i en mycket mörk plats. Det är inte säkert att jag skulle bli suicid men jag skulle må mycket dåligt. Men skrivandet kommer jag alltid ha med mig. Och när vi kom till Tiberget, efter en hel dag på vandring genom värsta vildmarken, så blev vi uppvaktade av alla möjliga personer. Som gratulerade oss för att vi hade gått så långt. Och i slutet var en av getterna så trötta efter vandringen att jag fick lov att lyfta henne över staketet. Senare det året såg jag henne ligga död i en traktorskopa. Men det är så livet är till stor del. Liv och död. En grej jag hade önskat att jag gjort mer, eller som jag kanske gjorde mer, var att läsa i Tiberget. Det är något jag gör nu i alla fall och när jag gör det så känns det som jag är på en plats som Tiberget. Eftersom det är så ursprungligt. Så elementärt. Och man mår bra av att läsa. Man blir mer harmonisk av det. Harmonisk och kanske lite snäll? I alla fall så bråkar man mindre när man läser. Det är vad jag vill tro i alla fall. Jag är så trött på allt bråk och liknande saker. Jag vill bara minnas tillbaka till en sommar då jag var i Tiberget. Men det innebär också att jag behöver skriva om mamma och Micke. Vad de gjorde i Tiberget. En dag ska jag åka tillbaka till Tiberget. Men inte idag. Idag ska jag se på Eurovision. Och kanske läsa lite… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Mamma kom någon vid två-tiden. Vi började med att slänga skräp men hade med oss pantburkar också. Det första vi gjorde var att åka till Stadium och där köpte vi en massa saker som träningsbyxor, träningströja, träningsjacka, någon tröja, några shorts och senare köpte jag också en midjeväska med två små vattenflaskor man kan ha med sig. Tanken är alltså att jag ska börja med att springa. Inte idag då eftersom jag ska se Eurovision men kanske imorgon. Jag är i alla fall rejält förberedd för det nu. Hur jag ska komma igång med det är något jag får bekymra mig senare för. Vi var också till Inter sport och kollade efter midjeväska men bestämde oss för att den på Stadium var både bättre och billigare. Jag försökte även byta kod i bankautomaten men av någon anledning gick det inte. Så vi gick tillbaka till Stadium och köpte den där midjeväskan för nittionio kronor. Och sen åkte vi till ICA Maxi och pantade flaskor. När det var gjort så åkte vi till Biltema och köpte spade. Vi köpte även dricka och varsin bakelse med kaffe. Det var nödvändigt eftersom jag började få ont i huvudet. Kaffeabstinens. Och efter City gross åkte vi till Coop. Mamma skulle bara köpa något lite fort. Efter det kom jag hem och det tog inte lång tid innan personalen kom. Jag skulle laga till hamburgare med ägg och bacon men jag tvingade även denna personal att prata kriminalitet. Jag vet inte om folk inser hur viktigt det är att man börjar prata kriminalitet. Det är alltså livsfarligt om man slutar prata om det. Folk kan dö. Och jag vill inte dö. Så kanske är det de viktigaste vi kan prata om någonsin. Att vi är rädda om varandra. Och att vi inte dödar varandra. Personalen som kom hade väl inte så jättemycket kunskap om kriminalitet i alla fall. Så nu är det bara boendemötet kvar. Det skulle inte förvåna mig om jag fick höra att någon har gjort något kriminellt i detta boende egentligen. Det känns som vi blundat för det alldeles för länge. Men om jag pratar om det så blir jag också den som golar. Och det försätter mig i en liten risk. Jag får förlita mig på att personalen skyddar mig. Annars finns det inte mycket skydd att tillgå för den som skriver journalistik… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag gjorde mig en Varma koppen grönsak och gick till busshållplatsen. Väl där såg jag en polisbil åka förbi. Inget jag tänkte på särskilt länge men det var en chock när jag först såg den. I alla fall åkte jag till jobbet och jag behövde inte byta om idag. Och hunden Bosse var på jobbet också. Vi tog en promenad som gick genom skogen och när vi var tillbaka så sa Patrik att han kunde skjutsa hem mig. Men först behövde jag hämta väskan och vattna lite. Sen kunde vi åka till mamma. Hon svarade dock inte när jag ringde till henne. Hon förklarade senare att hon inte hade haft mobilen med sig när hon hade varit ute. Vi såg först något på SVT forum men såg sen eller började se Insidan ut 2 på Disney plus. Jag hjälpte till att laga mat sen. Att steka lök för att sen tillsätta pressad vitlök och tomatpure. Och hälla över av vattnet från en gryta som innehöll vatten, köttbuljong och morot. Till slut hällde vi över allt i en gryta med lock. Potatisen var på kokning och vi började steka köttet. När köttet var stekt så hällde vi över det i grytan. Efter det var det bara att börja äta och vi fortsatte se på Insidan ut 2. Jag har för mig att vi såg lite på SVT forum också innan vi beslutade oss för att åka till ICA knuten där jag handlade bacon, sallad, bröd, mjölk, chips, Doritos, Mer päron- och äppeldricka, en stor fantaflaska, paj, matlåda och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag behövde inget matstöd och jag missade parkourracet ännu en gång. Jag såg på Stamsites stream och spelade lite event på 90gq open. Men så mycket mer har jag inte gjort idag. Jag tänker ofta på vad jag ska skriva och varför. Just idag tänkte jag att jag kunde skriva om vad jag skriver för något för det brukar jag inte göra så ofta. Eller det kanske jag gör men det har varit otydligt på något sätt. Det känns det som jag varit ofta den senaste tiden; otydlig alltså. Folk tappar intresset och det märks! Folk försvinner och man får allt färre och färre personer att skriva för. Men det finns några få personer som följer en i allt man skriver. Och det är guld värt. Men det finns vissa personer som bara finns med en i minnet. Tänk att jag varit på en plats som Tiberget! Det känns som jag har något mer att skriva om det stället men inte nu. Nu är det alldeles för sent och jag är alldeles för trött. Men kanske drömmer jag om Tiberget. Om när jag fäbodvandrade upp där. Och fick uppleva liv och död vare sig jag ville det eller inte… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag såg på en video av UFOsxm när han spelade moddat minecraft som gjorde varenda mob till en creeper. Vilket var helt galet eftersom varenda fisk i havet blev till en creeper. Det var så många creepers! I alla fall så gjorde jag mig en Varma koppen sparris och gick till bussen. Väl på jobbet bytte jag om. Idag skulle vi dammsuga och tvätta av bilen. Även hunden Bosse var på jobbet idag. Och ute satt en liten flicka med tiara som var nyfiken på vad vi gjorde för något. Jag gick med hunden till henne eftersom jag tänkte att hon kanske ville hälsa på hunden. Efter ett tag kom Veronika i alla fall och tog över att ta hand om Bosse. Jag kunde kolla om de ville ha hjälp att städa bilen sa hon. Jag kunde inte göra så mycket annat än att titta på dock. Och efter ett tag var vi färdiga. Och då kom en pojke ut och sparkade boll också. Vi var inte kvar så länge till utan tog bilen till City gross. Någon gång ringde mamma och sa att hon var ute med hunden Bella i hundparken och att hon kunde komma men det verkade som det skulle dra ut lite på tiden så hon gick hem i stället skulle hon säga senare. Väl på City gross så skulle Patrik i alla fall köpa kaffe och grillkrydda. Vi träffade även Fia-verksamheten på City gross och de pratade något om någon grillning som skulle ske framöver. Jag har för mig att det är direkt efter anordnandet av förvaltarskap så vi får se om jag orkar med det eller om jag ska vara ledig då i stället. Efter ett tag åkte vi i alla fall tillbaka till arbetslokalen och när jag hade bytt om så ringde jag mamma för att se om hon var kvar i hundparken. Hon hade dock gått hem eftersom det dragit ut på tiden men jag gick hem till henne i alla fall. Väl hemma hos mamma så tittade vi på Min trädgård. Mamma hade redan lagat färdigt maten så det var bara att värma på köttfärssåsen och chilli con carnen. Sedan var det bara att lägga till pasta och tomat och fetaost. Vi fortsatte titta på Min trädgård medan vi åt maten. Till efterrätt åt vi äppelkaka och pulverkaffe. Vi började titta En kvinna ombord som var en svartvit film som vi inte hann se färdigt eftersom vi skulle på visning i Oxelösund. Det var en lägenhet som låg i ett område som vi hade varit i förut. Så snart kanske mamma flyttar. I alla fall var vi inte där så länge utan åkte till ICA knuten där jag handlade pesto, mjölk, chips, dricka och pajer. Jag passade även på att fylla på reskassa på busskortet när jag ändå var där. Efter det fick jag skjuts hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag såg även på när Matinbum och UFOsxm spelade minecraft. Halv nio kom mamma med hunden Bella och jag har henne hos mig just nu också. Vi har varit ut så att hon fått kissa och bajsa och just nu vill hon inte göra annat än att ligga i sängen. Det borde kanske jag också göra men jag är väl lite av en nattuggla. Jag funderar mycket på hur det blir i framtiden och blir mycket ledsen när jag tänker på det här brevet jag fick från Transportstyrelsen. Men jag har väl tänkt aktivera mig på andra sätt som kräver att jag skaffar joggingkläder eller vildmarkskläder. Mamma och jag kanske åker till någon butik i helgen och handlar hem något. Vi får se. Man skulle också kunna ta sin lilla ryggsäck och fylla den med tvålitersflaskor fyllda med vatten och gå en sväng genom skogen. Jag vet inte om ni har tänkt på det men den här skogen känns väldigt trolsk. Som att den är tagen från en saga. I alla fall är det väldigt skönt att ha så nära till vildmarken och det vet jag ju att det inte är alla som har. Så på ett sätt skulle man kunna säga att jag är priviligerad. Men jag känner mig inte priviligerad. Jag hade velat ha det där körkortet. Jag hade nästan körkortet. Jag hade bara uppkörningen kvar och sen skulle jag ha körkortet. Men varför vi la av med det vet jag inte. Och begriper jag inte. Men skrivandet har jag kvar i alla fall. Även fast jag inte kan köra till de ställen jag vill skriva om så kan jag skriva om de ställen jag vill köra till. Och jag gör det men det är inte så jättetydligt vad jag vill skriva om egentligen. Det är det aldrig. Också fortsätter våndan. Den stora lidelsen. Skrivandet är både vånda och njutning. Det är som det ska vara. Men nu har jag skrivit så mycket att jag tror det är dags att gå och lägga sig. Och drömma om onaturligt höga lägenhetshus…