Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Tog bussen till Spindelplan och när jag nästan var framme så ringde mamma. Hon sa att hon blev yr och illamående efter övningarna på lassarettet. Så jag kunde inte gå till mamma idag. Väl på jobbet så bytte jag om och sen var det bara att börja jobba. Vi skulle rensa ogräs och det var så mycket ogräs att rensa. Det var en hel länga som vi rensade. En länga är alltså hela sidan på en byggnad. Så vi både använde ogräsbortagare och plockade upp ogräset och slängde i en sopsäck sen. Vi använde även en kvast att sopa upp med och en spade att samla upp skräpet i. Patrik nämnde det att de tänkte ha möte så att den här konflikten på jobbet löstes någon gång. Han nämnde att jag hade blivit arg när jag inte fick vara med på bröllopet. Han nämnde också att jag var rädd för att hon skulle slå ner mig. Därför ville hon inte riktigt vara på jobbet som det är just nu. Jag hade något viktigare att prata om dock. Det handlade om Transportstyrelsen. Jag hade ju fått brev från dem. Så när vi hade arbetat färdigt så lät jag min arbetsledare läsa igenom den. Han sa det att det här ju inte kunde vara för evigt. Att det ju var ett läkarutlåtande. Och att de förmodligen kunde ändra sig i framtiden. Jag behöver ljusglimtar i vilket fall som helst. Jag vill inte bli stämplad som den med psykos. Jag är en människa och jag vill också ta körkort. Konstigt nog tog min lillebror, som är tio år yngre än mig, körkort före mig. Men jag ska inte vara avundsjuk. Det mår jag inget bra av. Och när jag hade bytt om så tog vi oss en tur till ICA knuten där de släppte av mig. Jag fick en munk innan som ett tack från någon granne i området. Väl i affären handlade jag mjölk, chips, Mer päron- och äppeldricka, paj, glass och choklad. Sen tog jag närmaste buss hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag har sett på något youtube-klipp, spelat lite minecraft och sett på ett nytt avsnitt av The last of us. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag har börjat se på Star wars episode 3 eftersom det var may the forth häromdagen. Jag har även kollat upp telefonnummer till psykiatrin här i Nyköping för någon borde jag väl kunna ringa om det här beslutet att jag inte får ta körkort? Det kan väl inte vara hugget i sten? Jag har haft ett helvete att bara nämna att jag vill ta körkort. Jag skulle ha tagit uppkörning men varför avbröts det? Jag förstår det inte. Så jag skriver gärna om psykologers mardrömmar och det som håller dem uppe om nätterna. Det är i alla fall tanken med berättelsen jag skriver på nu. Kanske det tar sin början med en psykolog som vaknar kallsvettig efter en dröm? Vilken dröm han haft är jag dock mer osäker på. Jag har också tänkt att berättelsen skulle kunna börja ovanför ett vattenfall med Lugero betraktandes alla drömmar som flyter omkring där. Jag tänker mig dock att berättelsen ska var väldigt ursprunglig och elementär. Jag känner att jag kan arbeta mer på scenen där Kasper, psykologen alltså, går genom ett landskap som brinner. Det är bara det att det inte finns något där som kan brinna. Bara svart jord… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Gick till bussen som tog mig till Spindelplan och väl på Spindelplan så bytte jag bara om. Idag skulle jag få köra åkgräsklipparen och jag behövde lite repettion om hur man körde den där maskinen men lärde mig efter ett tag själv. Det är nästan som att köra bil fast inte riktigt. Man växlar ju inte med en gräsklippare. Förresten har jag tänkt att jag ska ta med de här papprena från Transportstyrelsen till mamma imorgon. Jag vet inte om min arbetshandledare ska få se dem också men det antar jag väl att han också kan göra. Han tänkte först skjutsa oss men en av oss kom ju hit med cykel så då fick jag ta bussen i stället. Jag gick inte till mamma idag eftersom vi tycker att det blir lite för mycket att vara där både måndag, tisdag och onsdag. Så jag går dit varannan dag i stället. Det passar bättre. I alla fall tog jag bussen hem och sen dess har jag inte gjort så mycket. Jag såg någon video på youtube som både UFOsxm lagt upp och Matinbum lagt upp. Det är det vanliga minecraft. Och nu har jag börjat se på ännu ett avsnitt av The last of us. Jag är för rastlös för att spela minecraft. Hade väl egentligen velat göra något annat. Jag sa ju att jag skulle läsa men kommer kanske göra det imorgon eller på torsdag i stället. Jag undrar när det här helvetet med förvaltarskap kommer ta slut. Jag tänkte ju att det skulle va skönt att slippa tänka på ekonomin men nu vet jag inte vad jag ska tänka. Jag kommer ju knappast inte bli rikare om jag inte, till exempel, börjar jobba mer. Och det är det inte säkert att jag orkar med. Jag kan bli lite trött på det här tankesättet att det jämt är företagen som ska lösa allt. Allt ska privatiseras och försämras och jag vet inte hur mycket mer jag orkar med av det. Jag kan sakna Ung vänster och Vänsterpartiet som är de enda rösterna mot privatiseringarna. Alldeles för många i Nyköping är höger. Det känner man bara man går ut på en promenad. Eller jag tyckte det kändes så när jag var ute på promenad i alla fall. Det kan ju vara mina fördomar som pratar men jag tror inte det. Man ska vara sin egen lyckas smed. Nu har jag ju varit sjuk i någon vecka så nu har jag ju varit en sån där bidragstagare. Och när jag jobbar ska jag bidra till samhället och inte klaga. Men det känns som jag vill skriva om något annat. Något djupare. Något som verkligen betyder något. Är det inte därför som jag skriver också? Jag är trött på all politik och jobb och samhälle. Kanske är det också därför som jag ser på serier som The last of us. Men jag menar inte att jag vill skriva dystopier. Jag menar bara att jag vill skriva något som jag kan vila tankarna på. Jag har ju gjort mina försök och det har fått noll visningar. Vad som däremot fått visningar är när jag skrivit om saker som att bli Född på nytt och liknande saker. Ja just det; jag ska kolla igenom berättelsen om Lugero Sömnväktaren också. Jag har lovat mig själv att inte ge upp om den idén. Och imorgon kommer jag förmodligen ha journalistmöte också. Då kommer förhoppningsvis fler än en… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor med sill på och pulverkaffe. Jag gjorde mig en Varma koppen Sparris och tog bussen som skulle ta mig till jobbet. Vilket egentligen var två bussar men jag tror ni förstår vad jag menar. Väl på jobbet var det som ingen tid förflutit och det var bara att byta om och börja jobba. Idag skulle vi till Björshult och slänga skräp. Vi började med att gå igenom soprummet och Patriks bil och garaget men sen var det bara att åka. Väl på Björhult så hjälptes vi åt att slänga grejerna som skulle slängas. Efter det åkte vi tillbaka till lokalen men vi hade inget mer arbete att göra så det var bara att byta om och ringa mamma. Och hon sa att det gick bra att jag kom. Hon sa att hon gjort iordning kålpudding men vi skulle till Arken Zoo och klippa klor först. Så jag gick hem till mamma och vi åkte till Arken Zoo men vi klippte inga klor. Däremot så köpte mamma en massa grejer till hunden och vi åkte till en bankautomat där jag kunde ta ut lite pengar och där jag tänkte att jag kunde byta lösenord. Men jag tyckte det var lite krångligt och det syntes dåligt så jag struntade i det för stunden i alla fall. Jag vet inte om jag ska göra det någon annan gång men jag tycker att jag kommer ihåg det nuvarande lösenordet rätt bra så jag kanske behåller det. I alla fall var vi in till Blomsterlandet en sväng och kollade på växte och jag tänkte om jag skulle köpa jordgubbsplantor men hittade inga så köpte inga. Däremot så köpte mamma två korgkrukor. Och vi åkte tillbaka till mamma efter allt det dära. Mamma hade som sagt gjort iordning kålpudding och till det åt vi potatis, broccoli, sås, sylt och en jättegod fetaostsallad med tomater i. Jag hade satt på Partiledardebatten och vi såg den i en timme ungefär. Sen var jag nöjd och jag behövde inget pulverkaffe eller efterrätt. Eftersom jag inte visste om det nya kortet skulle funka så ville jag att mamma följde med mig in på ICA knuten. Där jag handlade soltorkade tomater, mjölk, chips, tvål, Mer päron- och äppeldricka, pajer och choklad. Sen var det svar på tal om kortet skulle funka eller inte och det gjorde det. Så vi åkte hem till mig och efter det har jag inte gjort så mycket. Jag läste det där beslutet från Transportstyrelsen om att jag skulle insjuknat i psykos och blivit personlighetsförändrad. Något som gör mig riktigt ledsen. Jag har även läst lite av Tingsrättpappren och har väl tänkt att jag ska ringa både Transportstyrelsen och Tingsrätten men Transportstyrelsen har så konstiga öppettider så vi får se hur det går. I övrigt har jag inte så jättemycket att göra. Jag har inte så jättebråttom med körkortet. Jag vet ju att jag inte har råd med det men jag hade ändå velat slippa den här ofrivilliga diagnostiseringen på mig och som jag anser inte stämmer. Men nu ska jag väl göra något annat. Kanske spela minecraft. Kanske läsa tidningen Skriva. Förmodligen läsa tidningen Skriva. Den prenumerationen har nog sagts upp också tyvärr. Inte för att det gör mig så mycket; jag har ändå så mycket att läsa. Men jag hade ändå velat ha kvar den så jag kanske ska prata med god man och kolla hur vi gör med den. Annars så har jag ju så mycket att skriva själv som det är. Jag prövar ju mig fram och det kanske ni har märkt också. Sen får vi se vad av det där som blir berättelse men jag börjar i alla fall. Och jag börjar från början. Jag kanske har en scen färdig i mitt huvud. Kanske att, det med tiden, utvecklas en scen som jag känner är logisk eller någorlunda logisk. Det brukar jag inte veta i förväg. Men en grej skulle jag kunna önska av mig själv och det är att inte skriva utan mål eller mening. Vilket är lättare sagt än gjort men det går liksom inte att skriva utan att veta var man är på väg någonstans. Eller jag skriver ju men jag hamnar någon helt annan stans än jag först tänkt mig och allt känns ologiskt och sen slutar jag skriva bara. Jag skulle vilja att jag satte upp lite tydligare mål för mig själv. Det måste kännas som att jag kan tro på skrivandet själv. Som att man kan tro att det man läser kan ha hänt på riktigt. Men den närmaste tiden kommer jag nog läsa. Läsa och lyssna på P2… 

Dimman var tät. Det gick inte att se någonting om var man var på väg någonstans. Inte där, inte lite längre fram och inte flera mil längre fram. Det var hans verklighet nu. Att gå genom tät dimma. Och det samtidigt som han gick genom knähög översvämning samtidigt som det regnade. Det kändes som han gick genom våtmarker. Inget annat kunde förklara det höga vattenståndet. Men att han alldeles nyss hade befunnit sig i en stad väckte förstås en del frågor. Hur kunde det helt plötsligt vara vatten upp till knäna helt plötsligt? Och kändes det inte som han gick på asfalt trotts allt? Jo det gjorde det nog. Och det var nog ingen vanlig våtmark han gick igenom i så fall; det var en översvämmad stadsgata. Det var fakta. Vare sig han ville det eller inte. Men det gjorde honom inte precis varmare. Tvärtom gjorde vattnet och regnet honom kallare och kallare. Han skakade som ett asplöv till slut och visste inte var han skulle ta vägen. I dimman. Som omslöt honom. Och som bara lät honom se så långt framför sig. En dag skulle det väl ändå bli bättre? En dag skulle väl eländet ändå upphöra? Han hade varit med om så många motgångar den senaste tiden att han inte kunde komma ihåg senast han var lycklig. Men så kom solen fram och allt blev med ens mycket varmare. Det var något som ändrades utan att han märkte det. Av någon anledning tappade han balansen och slog i vattenytan. Men i stället för att bli blöt så gick ytan sönder precis som om det vore glas. Den gick sönder i tusen glittrande glasbitar och för ett tag var det de enda han såg förutom den blå himlen. Ett landskap som han mycket väl kände igen. Och som skulle kunna kallas de röda byggnadernas landskap…