Jag kan inte komma ihåg om vi debatterade något i Brunnsvik. Det var ju så länge sen och så mycket har ju hänt sen dess. Men om jag tänker efter så minns jag ju att det var ledningen som sa att vi skulle flytta. Redan första dagen, alltså innan rektor Sofie kom med det beskedet som skulle bli dödsstöten för skolan, så fick vi reda på att skolan skulle flytta. Det hade vi fått reda på i tidningen. Inte visste jag att jag själv skulle få skriva tidning då. Men allt annat som hände på skolan, som alla fester jag varit på, har jag inte tänkt skriva om. Men Helga bland många andra minns jag som igår. Vad får mig att vilja skriva om ett vardagsrum i Brunnsvik? Varför vill jag vara just där i berättelsen? Det är något mytologiskt med skolan. Något som går bortom ytterligheter och tillfälligheter. Visst det jag drömde om var inte sant. Men det bar små spår av sanningar i sig som tillsammans blev en enda stor sanning. Men då måste jag skriva berättelsen. Och inte göra som jag gör just nu; skriver om helt andra saker och tar helt andra foton. Men det är lätt att tappa tråden. Därför ska jag försöka skriva något om Brunnsvik varje dag nu. Om jag klarar det. I alla inte sluta tänka på det…