Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag gjorde mig en Varma koppen sparris och gick till bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på bussen så var det jättemånga personer som skulle kliva på. Så pass mycket folk att jag var osäker om det skulle gå att komma ut ur bussen sen. Eller om jag skulle hinna med bussen till Spindelplan i över huvud taget. Men jag hann med bussen och väl på jobbet var det bara att byta om. Vi hade inte så jättemycket jobb att göra idag. Vi skulle bara klippa en liten plätt vilket jag fick göra. Sen fick jag byta om igen och ta bussen hem. Väl hemma så var det bara att sätta på radion och datorn. Men annars har jag haft svårt att hålla humöret uppe. Jag har känt mig så ensam. Konstigt nog. Det brukar jag aldrig göra annars. Så isolerad. Jag trodde verkligen att jag skulle hitta en tjej att spendera livet med vid det här laget. Någon, precis vem som helst, men i stället kommer det killar hit och jag har inget emot killar. Men jag är så trött på att se dem. Jag kan ingenting om sex och det gör mig så frustrerad. Sexuellt frustrerad. Får man säga så? Jag skiter i vilket. Jag är så trött bara. Jag hade bara velat hitta någon. Orkar inte skriva något mer. Det får va så här det är. Jag kan ändå inte göra något åt saken. Jag är lite rädd dock. Det känns som det kommer bli värre än det blir bättre. Så är det alltid. Men jag pratar om så som man hade det i trettiotalets Tyskland. Med Förintelsen och sådana saker. Jag hoppas jag har fel… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor. Jag bäddade sängen och borstade tänderna. Till mat blev det ris med korv stroganoff. Jag började packa lite och följde med pappa på en kort promenad. Jag packade färdigt och läste lite av tidningen Skriva. Efter det fick jag skjuts till ICA där jag tog farväl av pappa med en kram och sen gick in i affären och handlade mjölk, chips och Mer äppelsmak. Sen gick jag till busstationen och var i god tid till att bussen skulle komma. Jag tog farväl av Gnesta och la upp en video på Tik tok. Jag kom på det efteråt att jag skulle ha lagt upp något på Instagram också men det är lätt att vara efterklok. Väl i Nyköping sen så var det bara att ta bussen till Brandholmen och väl hemma sen så satte jag på radion, datorn och packade upp min resväska. Jag satte på en tvättmaskin eftersom jag hade så extremt mycket smutstvätt. Ingen kom på matsstödet så jag fick värma på min matlåda själv. Klockan åtta skulle också survivaldelen av 90gq open stängas ner så jag hann spela lite till. Klockan började bli rätt mycket och jag fick lov att sms;a personalen och fråga om de skulle komma. Just den här personalen tycker jag att jag har lite svårt att prata med. Jag har svårt att veta vad han tycker om chefer till exempel. Han verkar tyvärr ty sig till auktoritärt tänkande. Han blir lätt ledd av auktoritära krafter. Vi hade inte så mycket att prata om just då dock. Så han gick och jag gick och duscha. Förberedde mig inför morgondagen. Just nu känns det som jag är redo för morgondagen. Jag vet inte vad mer jag kan tänkas behöva göra. Jag tyckte jag faktiskt att pappas husbil var snygg. Den hade både sängar, toalett, dusch, kök och förarsäte. Jag visste dock inte hur jag skulle reagera när jag såg den och kanske är det också därför som pappa vill hjälpa mig. Så att jag själv kan få körkort någon gång. Och åka till platser jag bara kan drömma om. Fast då behöver jag ju inte drömma om de längre för då kan jag ju åka till dem. Och vara lite befriad. Det tror jag är nödvändigt. Och om inte pappa kan hjälpa mig så får jag väl ringa Transportstyrelsen själv. Jag ser inte att inte få körkort som ett alternativ. Det är det och döden. Och journalistiken. Jag kanske ska ta med mig anteckningarna till gemensamhetslägenheten på torsdag klockan fyra. Men nu såg jag att det hade varit en trafikolycka i Nyköping så nu måste jag skriva om den… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. När jag tänker efter så glömde jag nog att göra mig en Varma koppen i morse. Kanske var det också därför som jag kände att jag hade så mycket tid. Jag gick i alla fall till bussen och tog bussen som skulle ta mig till busstationen och Spindelplan. Väl på jobbet var det bara att byta om. Sen skulle vi klippa och trimma gräs. Jag fick gå med gågräsklipparen. Framför ett hus, runt ett träd, bredvid en tvättstuga. När det inte fanns mer att klippa så tog jag en paus. Någon gång gick åkgräsklipparen sönder också så Patrik fick gå med gågräsklipparen där åkgräsklipparen inte längre kunde klippa. Jag satt och pratade med den andra Patrik om vad vi skulle göra och så. Jag tror vi gör lite olika saker, men det är helt okej, det också! Jag fick gå med trimmern en liten stund också och sen började det regna så vi fick gå tillbaka. Till garaget där vi tog ut släpkärran för att få in åkgräsklipparen som ju var trasig och därför inte behövde användas längre. Sen ställde vi tillbaka släpkärran. Patrik spolade av gågräsklipparen och trimmern. Sen fick också de ställas in i garaget. Jag bytte om och ringde mamma. Som sa att det gick bra att jag kom. Jag trodde att jag skulle få skjuts om det var risk att det skulle bli regn. Jag hade ju inga regnkläder på mig, men jag fick gå, ändå. Som tur var regnade det inget när jag gick hem till mamma. Och på vägen mötte jag mamma och hunden Bella. Vi gick tillbaka in efter att mamma hade slängt en hundbajspåse som innehöll bajs som Bella hade bajsat. Väl hemma hos mamma så satte hon igång att laga mat. Vilket i det här fallet bara var att koka nypotatis. Kålpudding fanns redan. Och hon stekte någon korv och någon grillost från Hansjö mejeri. Det finns ju åtminstone en person därifrån, Björn Daniels, som jag känner igen från körtiden. Till sallad åt vi små skivade tomater och sötpaprika. Jag satte på tv;n och såg först SVT forum men när vi skulle till att börja äta så satte jag på Star wars episode 5. Det är alltså den då Luke ska lära sig att bli en jedi av Yoda. Mycket intressant film som jag verkligen skulle rekommendera! Eventuellt skulle mamma ha visning klockan sex men det verkar som det blev inställt. Och det verkar inte heller som hon kommer flytta till Oxelösund den närmaste tiden i alla fall eftersom alla lägenheter som vi hade tittat på var tagna. Vi tog i alla fall lite pulverkaffe och mango och glass till och med. Efter filmen åkte vi till ICA knuten. Jag hade sms;at min god man/förvaltare och frågat hur mycket pengar jag har och han svarade att jag hade tillräckligt med pengar. Väl i affären så handlade jag pesto, mjölk, chips, Mer päron- och äppeldricka, pajer och choklad. Jag fyllde även på femhundra kronor på reskassan så att det räcker månaden ut. Och jag vet att både pappa och hans fru gav tipset om att köpa periodbiljett men då kanske de inte räknade med att jag på måndagar och onsdagar och eventuellt på fredagar också får skjuts hem av mamma. Så då räknas en del kostnader bort. Men jag tror jag ska börja med periodbiljett efter sommaren. Jag tror det blir bäst så. I alla fall billigast. Jag fick skjuts hem och hunden Bella ska sova hos mig i natt. Väl inne i lägenheten satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Personalen som kom sen tyckte det var roligt att jag hade en hund hemma. Vid niotiden gick jag ut med Bella så hon fick kissa och bajsa. Så nu sitter jag här; Bella ligger förmodligen på soffan och jag är rätt nöjd över den här dagen överlag. Det är ju en rätt stor stad jag bor i. Det finns många ställen att bo på. Att bo i en lägenhet på sjätte våningen i ett höghus är annorlunda än att bo på ett hus på landet. Annorlunda på det sätt att det finns så många fler viljor att ta hänsyn till när man bor där. Och kanske har man jobb, körkort och tjej. Och har sådana där levande drömmar som man inte vet vad de betyder. Sådana som får en att svettas om nätterna. Och man bara önskar att man visste vad de betyder. Har lillebror sådana drömmar? Eller någon annan; det behöver ju inte vara lillebror! Någon annan, vem som helst, som hemsöks. Av vad då? Vad hemsöks de av? Det är väl det man inte kan veta förrän de berättar och när det berättar så faller alla pusselbitar på plats. En människa är en komplicerad varelse. Med egna brister och skavanker. Och så klart bra sidor också. En stad har många människor. Som ska samsas. På en liten yta. Det är väl inte konstigt att det händer saker. Vare sig man vill det eller inte. Jag kan dock tycka att vi borde vara mer rädda om varandra. Vi har bara ett liv. Då gäller det att ta vara på det så bra man bara kan. Men nu tänkte jag inte bli så där filosofisk. Det finns det så många som redan är. Jag har ju bara börjat den här veckan. Och jag ska väl skriva minst lika långt imorgon. Det är så typiskt mig. Att skriva långt alltså. Eller i alla fall dagboksanteckningar. Texter som jag borde skriva skriver jag nästan aldrig på. Kanske det är dags nu. När jag är mitt uppe i skrivandet. När jag är mitt uppe i allt det där som gör att jag får igång skrivandet. En röd tråd. Men just nu är jag väldigt sugen att se något på youtube eller The last of us på HBO max… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor. Jag bäddade sängen och borstade tänderna. Vi åt mat som var lax och potatismos och tog en promenad. Innan jag fortsätter på den här dagen vill jag skriva om gårdagen. För den tog sin början i min lägenhet. Jag hade gjort frukost beståendes av två knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag hade fått all medicin för helgen och hade fullt upp med att packa. Jag läste lite tidningen Skriva. Ville läsa ut min äldsta tidning så jag gjorde. Om jag nu inte gjorde dagen innan för det kanske jag gjorde. I alla fall började jag läsa tidningen efter det. Hittills så har jag läst om Ellika Lagerlöf, någon släkting till Selma, som skrivit Den sista kastraten. Som jag är sugen på att läsa. Men jag åt inget när jag var hemma. Jag höll på att packa och tänkte väl inte på att jag behövde äta också. Dagen innan hade jag satt ut alla tomatplantor och pumpor i pallkragen. Resten av fröna kommer jag nog sätta hos mamma i Rädbjörka. Jag har ställt ut grapefruktplantan på balkongen så jag hoppas den tål mycket regn för det har regnat mycket den senaste tiden. Men förutom det hade jag inte gjort så mycket. Jag tog bussen som gick kvart i fyra och kom till busstationen vid fyra. Jag tog bussen till Gnesta som gick fem över halv fem och var framme någon gång vid tjugo över fem tiden. Det är en annan grej jag tänkt på. Att jag tycker om att åka buss. Det kanske inte riktigt är som att köra bil men det är ändå en frihetskänsla i det. När jag kom fram så kramade pappa och jag om varandra. Jag gick även in på ICA lite snabbt för att köpa mig chips och Mer äpple. Väl hos pappa så fick jag tacos som var mycket gott. Jag såg på Stamsites stream lite snabbt men ville se SVT;s sändning av Nationaldagsfirandet där KAJ, Ola Salo, Peter Jöback, Sofia Karlsson och Seina bosi(tror jag hon heter), skulle spela. Både kungen och Statsministern höll tal och det kan man tänka sig att jag var kritisk till hans tal. Han pratade om alla förbättringar som gjorts men det var inga som jag sett i alla fall. Jag pratade med pappa lite om att han hade applåderat till Kristerssons tal och han nämnde väl att han inte var så bra. Nä det kan man minst sagt säga! Nedskärningar och privatiseringar är Moderaternas melodi. Och det var som John Lapidus sa att vården inte längre är till för den som behöver den. Men vi pratade om annat också. Som när vi skulle ta den där vandringen. Det verkar luta mot att det blir närmare höst någon gång eftersom det är så mycket som händer den här månaden bara. Och jag ska ju jobba också. Så var vi tillbaka till den här dagen igen. Vi åt gott grillat och potatissallad. Sen skulle pappa visa mig husbilen. Det var väl någonstans där som jag kände att det blev för mycket. Jag nämnde det att jag inte fick ta körkort längre men att de verkade ha det bra i alla fall. Det verkar som jag får hjälp av pappa att ta kontakt med Transportstyrelsen och säga att det har blivit något stort missförstånd eller liknande. Något måste göras i alla fall för så som jag har nu kan jag inte ha det längre. Jag vill kunna ta bilen och själv åka till Brunnsvik, Tiberget eller Fulufjället. Tills dess kan jag ju skriva om det, men det hade varit nödvändigt att kunna köra dit själv också. Och andra naturreservat som jag inte varit i. Jag vill inte vara beroende av mamma. Vad gör jag till exempel om mamma kör och så säger hon att hon måste stanna tio minuter för att vila? Då hade jag kunnat ta över om jag hade haft körkort. Men då måste jag ha körkort! Då kan man inte skriva att jag har nedsatt omdöme och är personlighetsförändrad. Det går helt enkelt inte! Så ja; jag är rätt frustrerad just nu! På psykiatrin! Men jag ska fortsätta kämpa för min rätt och det här skrivandet verkar ju faktiskt gå bättre för mig nu vilket det inte gjort på flera år. Jag har ju lagt ut ett kapitel men jag kanske lägger upp mer när jag skrivit mer. Men mest är jag nog kärlekstörstande. Det var länge sen jag var ihop med någon. Men det är ju svårt förstås att hitta någon här i Grinda. Här finns det väl bara ekorrar. Eller något mystiskt väsen som gömmer sig i mörkret. Kanske Lugero; jag har inte sett så många tätbevuxna skogar här. Inte som i Bonäs. Det undermedvetna är tätbevuxen skog. Den är tät och man kan inte se vad som gömmer sig i den. Inte till en början i alla fall. Själva resan är själva anledningen. Och har man ingen bil får man gå. Bland oändliga gräsmarker och någon dag kanske man kommit fram. Men inte idag och inte imorgon. För jag har inte skrivit något. Men kanske faller sig lusten in någon gång och jag får för mig att skriva så där mycket som det bara gör när man är i någon slags trans. Jag hoppas det i alla fall. Annars får man brottas med orden. Ett ord i taget. Det här landskapet jag skapar? Det är väl inget jag själv befunnit mig i? Inte samma mörker. Inte samma jord. Det här något annat; något påhittat. Och visst jag kan ha tagit lite inspiration från när jag odlade i Skattungbyn men mest ska det nog vara naket. Och kallt. Och mörkt. Och kanske lite, lite vägledande ljus i horisonten som vägrar gå ner…