Idag började jag dagen med att göra mig ett par tunnbrödsmackor och pulverkaffe. Så fort jag vaknade rullade jag ihop sovsäcken packade ner den. Mamma var inte uppe lika tidigt som jag men det gjorde heller inget. Det var ju jag som skulle åka, inte mamma. Och därför hade jag en hel del att packa ner. Jag inte säker på att jag kommer ihåg allt jag packade ner, men inte heller det gör något, eftersom det bara skulle med i alla fall. Och jag hade en hel del packning med mig. Både i den stora och lilla ryggsäcken. För till skillnad från när jag åkte dit så hade jag inte den lilla ryggsäcken nedpackad längre. Utan fick gå som handbagage i stället. McKinley tror jag det märket heter som är på den ryggsäcken. Så om någon skulle vilja köpa något liknande så vet man märket i alla fall. Vi kom iväg hyfsat tidigt. Vid niotiden tror jag. När vi stod i korsningen mot Grönklitt så ringde Roland och frågade om han kunde få skjuts till Mora. Så vi fick åka till Bonäs och hämta upp honom. Vi åkte till ICA i centrala Mora och jag handlade baguette med det jag tror var kebab, en fruktsallad som låg färdig i butiken och en Mer hallon och svartvinbär. Sedan åkte vi till tågstationen där jag skulle kliva på Masexpressen. Det var mycket vemodigt att säga hej då till både mamma och Roland. Roland som jag för övrigt hade hjälpt att gräva fram en stor sten föregående dag. Eller hjälp och hjälpt; vi insåg att vi behövde gräva runt altanen utanför huset för att altanen skulle ligga på rätt plats. Och för det krävdes det någon slags domkraft och en hel del styrka. Men sen gick vi ju och badade i ån så då gjorde det inte så mycket att man var lite svettig. Resan mot Stockholm gick bra. Jag var lite orolig att jag inte skulle hitta bussen till Nyköping och att väskan jag bar med mig var för stor. Väl på plats så tog jag lite kort på Cityterminalen. Jag kollade också var bussen skulle gå men det stod att alla bussar skulle gå från 1A så då blev jag lite förvirrad. Men så tittade jag på tavlan bredvid och såg att bussen skulle gå från 16. Jag frågade också en tjej om vägen och det verkade som jag hade hittat rätt trotts allt. Jag hade bråttom att gå ombord på bussen att jag nästan glömde att checka av mig med busschauffören vilket busschauffören märkte. Men jag checkade av mig efteråt i alla fall så det gjorde inte så mycket. Vi åkte genom centrala Stockholm och jag satt och njöt av de höga höghusen. Tänkte att om det var något ställe jag skulle vilja bo på så är det väl i ett sådant höghus i Stockholm. Men sen har vi alla dessa bakgårdar och jag tänkte på hur svårt det skulle va om man skulle hamna i en sån. Hur många mil man skulle få gå för att komma hem. Och var rätt glad att jag befann mig i en buss. Jag har haft mycket tid att tänka på vad jag vill skriva om egentligen. Jag är inte så mycket för att man bara inser helt plötsligt vad man ska skriva om utan det måste jobbas fram. Jag har dock en urkass rutin och inser väl att det inte blir någon bok skriven den närmaste tiden i alla fall. Den känslan får jag i alla fall när jag läser om en läkare i tidningen Skriva som skrivit flera tusentals tecken och redigerat själv och ändå inte blivit antagen av förlagen. Och han hade tagit hjälp av korrekturläsare och redaktörer och ändå inte blivit antagen. Det var väl först när han kommit i kontakt med en känd författare som han hade blivit antagen och då hade han kämpat flera år själv redan. Så jag vet inte om jag kommer få extra svårt eftersom jag är “nybörjare” men det känns som det. Och jag kan väl börja med att skriva många ord. Vilket jag inte gör nu. Men så har jag så mycket annat att göra nu också. Som att titta på många serier och videoklipp på youtube. Resan till Nyköping gick till dit jag trodde att den skulle gå också. Vi åkte förbi vägen som gick mot Gnesta och fortsatte. När vi var framme så fick jag hjälp av busschauffören att gräva fram min ryggsäck bland alla väskor. Jag såg också ett hakkors som jag hade velat göra något åt. Bussen gick halv sex och väl hemma så var det väl tänkt att jag skulle packa upp. Men det har jag inte gjort än även fast att det är måndag. Det har alltså gått en dag sen jag åkte hem från Dalarna. Jag har inte gjort mycket alls. På sin höjd så kanske jag har gått ner till odlingen och sett hur det står till med den. Men jag har tänkt att jag ska läsa mer. När jag tänker efter så har jag inte så många videoklipp på youtube att se på. Men när jag har sett dem så kanske jag fastnar framför något annat, som minecraft, eller något mobilspel. Så det finns mycket som kan förstöra ens liv. Kanske det är de jag försöker skriva om? Jag vill inte vara så långdragen dock. Och det känner jag att jag är nu. Jag vill inte trötta ut er! Men jag vill inte lämna er tomhänta heller. Kanske finns det jag vill skriva om på en busstur från Dalarna? Någonstans bland alla byten och stressiga människor? Alla dessa stressiga människor. Där har vi det! Det är människor jag vill skriva om! Men inte om det kräver att jag själv skulle behöva dö…